What a wonderful world

Filmkväll hos HS igår... Det var kul, kom långt ifrån lika många som Malin hade utlovat och det kändes på något sätt skönt. Vi tittade på Jorden runt på 80 dagar, The Faculty och Shrek. När de andra började leta reda på sovplatser och inte längre var ett dugg inställda på mer film så kändes det som att jag kunde passa på att dra mig hemåt, trots att jag var hur pigg som helst och säkert hade klarat av tre filmer till bara någon hade varit vaken för att se dem med mig. Nåja, det är inte därför jag "akutbloggar". Anledningen till att jag skriver är att när jag lämnade huset med de andra strax efter 2 så orkade jag helt enkelt inte gå hem och läsa mig till sömns riktigt än så jag bestämde mig för att ta en promenad.
Det var varmare än jag hade räknat med och i början kändes jackan överflödig, även om den åkte på igen efter ett tag. Jag gick bort mot Sälsten för att se om man, eller, jag vet inte riktigt varför jag gick dit. Jag fick helt enkelt för mig att jag skulle dit, och det är jag glad för. När jag kom fram så tyckte jag mig skymta något konstigt på himlen men gatlyktorna skymde sikten med sitt ljus så jag gick ner på ängen som leder ner till vattnet. Det konstiga på himlen visade sig vara norrsken och eftersom jag älskar att betrakta norrsken så satte jag mig ner i det mjuka fjolårsgräset och blickade upp mot skyn med sina många stjärnor och gröna dansande flammor. Det var verkligen en sån upplevelse som visade hur vacker världen är ... gräset luktade hö, vågorna rullade in mot stranden även om jag på grund av mörkret inte kunde se dem. För en gångs skull så blåste det knappt och den svaga brisen som man fick anstränga sig för att känna var behagligt ljummen. Bakom träden så såg jag hur en fyr stod och blinkade på ön.
Hade jag haft någon med mig som jag tyckt om hade jag säkert skrivit ner det i minnet som "mitt livs mest romantiska natt" eller något liknande. Och nej, det hade inte varit helt fel att ha någon som satt bredvid vars axel man kunde luta sig mot, eller som lutade sig mot min axel. Men en liten självisk del av mig var tacksam att ingen annan än jag fanns där just den här gången.

What a Wonderful World - Louis Armstrong

 I see trees of green, red roses too
I see them bloom for me and you
And I think to myself, what a wonderful world

I see skies of blue and clouds of white
The bright blessed day, the dark sacred night
And I think to myself, what a wonderful world


The colours of the rainbow, so pretty in the sky
Are also on the faces of people going by
I see friends shakin' hands, sayin' "How do you do?"
They're really saying "I love you"

I hear babies cryin', I watch them grow
They'll learn much more than I'll ever know
And I think to myself, what a wonderful world
Yes, I think to myself, what a wonderful world

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0