Det är stelt ... Det är trångt ... Det är ovant ... Men det känns bra ändå ...
Nej jag pratar inte om den klassiska första kyssen. Inte ens om första gången. Jag pratar om mina nya jeans.
Nu låg det alltså så illa till att jag förra veckan bara hade ett par byxor sydda i jeanstyg och dessa hade hål. Jag tycker det är snyggt med hål på knäna i jeans. Jag överlevde den knappt synliga nötningen vid ena bakfickan. Men någonstans ska man dra gränsen. Jag valde att dra gränsen när jag upptäckte ett hål stort som min handflata, i rumpan. Jojoman, jag såg ljuset! Det var bara att smsa iväg en shoppinginbjudan till Anna så att hon kunde följa med som smakråd på mitt nyfunna uppdrag att skaffa nya jeans. Vi åker ner till Sundsvall och börjar beslutsamt gå igenom stadens klädesbutiker. Började med H&M där det inte fanns några som jag var villig att prova och alltså skuttar vi vidare till Gina Tricot och Bik Bok, samma sak på dessa butiker. Ingenting intressant på JC och Lindex är lika dött och tråkigt det. Någonstans i alla den här röran hoppade vi i ren desperation även in på fruktlösa Indiska och dötrista, superstela Zara som visade sig ha 5 par jeans som jag gillade men 36orna var för små medans 38 ramlade av så det var ju bara att glömma... Vero Moda hade ett par som var fina men satt mysko så dem dissade vi också rätt snabbt, trots att de hade ett par svarta handskar som jag blev blixtförälskad i. Strax före vår skjuts i form av Annas storebror skulle hämta oss snabbstudsar vi in på Lee Store som en sista desperat utväg. Trots att båda vet att 1. Det är dyrt. 2. Märken inte riktigt är vad jag brukar gilla att ha på mig. Jag får prova 4 par byxor före de kommer fram till vilken storlek jag har och vilken modell jag trivs i. Då får jag prova 3 par byxor till. Alla hotar att ge mig klaustrofobi med sina slickat smala ben, även om inga är riktigt så klaustrofobiska som de med massa fickor inne på Zara så jag inser att det bara är att bita ihop och uthärda. Spegelbilden är ju avgjort överlevnadsbar om inte annat. Beslutar mig till slut för "slutprovarbyxorna #2" och får punga ut med två saftiga femhundringar. Jag fattar inte att jag betalade TUSEN JÄVLA KRONOR för ett par byxor. Det är ju helt sinnessjukt. Fy mig som inte kan hålla i pengarna. Men de ser ju så bra ut. Fast jag inte alls är van. Elelr kan gå som jag vill i trappor riktigt än. Fast Anna hävdar att det är bra att jag inte kan ta lika stora trappsteg som vanligt för det är tydligen läskigt "för folk som är så små som hon att titta på mina höga knänövningar på väg upp och ner för trapporna" ... och vem är jag att förneka henne en falsk känsla av trygghet? Det tar ändå inte sååå lång tid att gå in ett par jeans.
Nu låg det alltså så illa till att jag förra veckan bara hade ett par byxor sydda i jeanstyg och dessa hade hål. Jag tycker det är snyggt med hål på knäna i jeans. Jag överlevde den knappt synliga nötningen vid ena bakfickan. Men någonstans ska man dra gränsen. Jag valde att dra gränsen när jag upptäckte ett hål stort som min handflata, i rumpan. Jojoman, jag såg ljuset! Det var bara att smsa iväg en shoppinginbjudan till Anna så att hon kunde följa med som smakråd på mitt nyfunna uppdrag att skaffa nya jeans. Vi åker ner till Sundsvall och börjar beslutsamt gå igenom stadens klädesbutiker. Började med H&M där det inte fanns några som jag var villig att prova och alltså skuttar vi vidare till Gina Tricot och Bik Bok, samma sak på dessa butiker. Ingenting intressant på JC och Lindex är lika dött och tråkigt det. Någonstans i alla den här röran hoppade vi i ren desperation även in på fruktlösa Indiska och dötrista, superstela Zara som visade sig ha 5 par jeans som jag gillade men 36orna var för små medans 38 ramlade av så det var ju bara att glömma... Vero Moda hade ett par som var fina men satt mysko så dem dissade vi också rätt snabbt, trots att de hade ett par svarta handskar som jag blev blixtförälskad i. Strax före vår skjuts i form av Annas storebror skulle hämta oss snabbstudsar vi in på Lee Store som en sista desperat utväg. Trots att båda vet att 1. Det är dyrt. 2. Märken inte riktigt är vad jag brukar gilla att ha på mig. Jag får prova 4 par byxor före de kommer fram till vilken storlek jag har och vilken modell jag trivs i. Då får jag prova 3 par byxor till. Alla hotar att ge mig klaustrofobi med sina slickat smala ben, även om inga är riktigt så klaustrofobiska som de med massa fickor inne på Zara så jag inser att det bara är att bita ihop och uthärda. Spegelbilden är ju avgjort överlevnadsbar om inte annat. Beslutar mig till slut för "slutprovarbyxorna #2" och får punga ut med två saftiga femhundringar. Jag fattar inte att jag betalade TUSEN JÄVLA KRONOR för ett par byxor. Det är ju helt sinnessjukt. Fy mig som inte kan hålla i pengarna. Men de ser ju så bra ut. Fast jag inte alls är van. Elelr kan gå som jag vill i trappor riktigt än. Fast Anna hävdar att det är bra att jag inte kan ta lika stora trappsteg som vanligt för det är tydligen läskigt "för folk som är så små som hon att titta på mina höga knänövningar på väg upp och ner för trapporna" ... och vem är jag att förneka henne en falsk känsla av trygghet? Det tar ändå inte sååå lång tid att gå in ett par jeans.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Jag hatar att köpa jeans, för det är så svårt >< Man får kuta runt hela stan för att hitta något man gillar, och varför dessa hemska priser? Ô_o tusne spänn för ett par jeans tycker jag är dyrt hur jävla snygga de än är. kan ju visserligen ha att göra med min ekonomi också.. Men det ska vi väl inte gå in på ;P
Sen får vi väl hoppas att vi känner igen elisabeth när hon är i skolan, och att hon kommer trivas i sina nya jeans! :)
Trackback
