sikorka

Jag borde sova för min hjärna är helt slutkörd av jag vet inte vad. Gör jag det? Nej självklart inte. Ni känner väl mig?
Jag har tittat på den här datorskärmen i princip hela dagen. Större delen av den tiden fanns det visserligen en söt liten animeserie som fyllde upp den; Kannazuki no Miko. Se den alla ni som inte gjort det än! Sötare yuri shoju-ai får man leta efter!


Imorgon ska jag ut till Emelie i hennes stuga. Ska bli skönt att hitta på något utomhusigt igen. Vi ska basta, åka skoter och titta på film. Har jag sagt att jag har saknat henne?
Jag har laddat ner det lilla piratebay hade att erbjuda när det kom till Ebba Grön efter upptäckten att jag av någon anledning bara hade kvar 5 låtar, sånt går ju inte för sig! Nu sitter man alltså och lyssnar igenom de 6 albumen för att hitta de exemplar av låtarna som tar upp minst plats. Inte mig emot att höra flera låtar gång på gång, de är bra.
Jag har börjat prata mer frekvent med Christoffer igen. Det känns skönt att kunna prata förtroligt med någon utomstående som ändå har hyfsad koll på läget... Jag saknar honom nog en del. Han säger att han ska höra av sig om han lägger till i närheten med båten, men det säger han alltid och det gör de aldrig. Det är så det går till i vår vänskap. Men det känns alltid lika bra att få det löftet om ett möte.
Jag känner mig omsprungen och efterlämnad. Jag har börjat känna av någon slags outtalad press från omvärlden att "slå mig till ro och skaffa barn". Det är läskigt. Man ska inte ha sån press, inbillad eller inte, när man är 18! Men det är det att båda Sabine som jag känner har flyttat ihop med sina pojkvänner, min pojkväns trillingsyrra har flyttat ihop med sin och Robin har nyss förlovat sig med sin Linnea. För att inte tala om att Christoffer och Emmelie ska flytta ihop och redan bestämt namn på deras barn, och Nathan vill gifta sig med Alex. Halva klassen har egen lägenhet. Alla känns så stora och vuxna. et värsta är att jag är precis lika gammal som de andra. Är det normalt beteende eller omger jag mig omedvetet med brådmogna människor?
Kalle skulle också ha skrattat om han tittat på film och jag börjat gråta, jag är ju ingen riktig flicka, som han så fint uttryckte det. Vanligtvis är den kommentaren ett givet skrattanfall från min sida men just när det komemr till tårar var det grovt felanvänt. Stygg slav! Alla andra människor med bröst och fitta skulle han däremot trösta... Alla kelsjuka filmlipsillar  till tjejer därute, vill ni ha hans nummer så är det bara att kommentera så skickar jag ut det.

Fick nyss en söt bild från en chattkompis i Uppsala, läs och begrunda.