Heaven

Häntextra
Jag bjöd Marcus på Choclate House i fredags. Han blev helt lyrisk över deras utbud men föredrog av någon konstig anledning den mörka versionen av husets choklad framför den ljusa. Konstiga människa. Jag tror att vi satt där nere i åtminstone 1 timme och gosade upp oss mot varandra med våra kakor och varma choklad. Han var jättesöt när han satt uppkrupen i soffan och stirrade runt sig på väggarnas chokladbruna nyanser och små fönstergluggar. Efter "andra laddningen", som hon i kassan så fint uttryckte det, var båda rätt chokladmätta och relativt övertygade om att vi inte skulle få i oss mer före det var stängningsdags så vi masade oss upp ur den förföriskt mjuka soffan och drog på oss jackorna före vi gick upp och Marcus föll för frestelsen att köpa en kaka mjölkchoklad före bussen.
När vi börjar närma oss Härnösand infann sig naturligtvis dilemmat som redan Magnus Uggla sjöng om: vem ska man gå hem till? Marcus var den som först tog upp det genom den enkla frågan "var ska du hoppa av?" varpå svaret "var tänkte du sova ikväll?" levereras. Söt som han är fattar han (för en gångs skull) hinten och replikerar snabbt med ett leende "inte nödvändigtvis hemma hos mig". Så var det avklarat. Vi ska alltså sova hos mig. Fast så blev det inte. Istället hoppade vi av inne i stan och letade reda på några filmer (team america och evil alien conquerors) på videoteket som innebär att vi hamnar hemma hos honom eftersom de har större TV. Size matters, gott folk.

På lördagen vaknar vi i rimlig tid och ligger alltså kvar ett tag till. Efter ett tag får jag ett sms från Emelie och efter att ha svarat på det tittar jag på klockan. 10.30. Inte bra. Särskilt inte om man ska vara på plats för APUarbete klockan 11.00 och det tar ungefär 40 minuter, halvsnabb takt, att gå ner till stan från honom. Ingen frukost här inte.
Jag har ingen aning om hur men på något sätt stod jag utanför dörren 10.58. Jag var verkligen löjligt stolt över att komma så pass "tidigt" men hamnade ändå inne på kontoret där jag satt och räknade samma gamla (och några nya) knappar om och om igen. Jag tror jag hittade tillräckligt för 4 påsar. Det är inte bra!
När jag skulle gå hem tittade folk på mig. Jag har ingen som helst aning om varför men någon anledning måste de ju ha. Det var åtminstone 14 pers som synligt ögnade mig ner-upp-ner-upp för att sedan ge mig någon konstig blick av ... förvirring..? Jag har ingen aning om varför, hade jag haft roligt i garderoben hade jag kanske kunnat förstå uppmärksamheten men grejen är att jag faktiskt anstränger mig för att se åtminstone relativt normal ut när jag är där eftersom jag har svårt att tro att pensionärsdamer som jobbar för röda korset skulle uppskatta katter, korsetter och skoluniformer. Jag har varit duktig och bara kommit dit i jeans och skjortor/linnen. Inte ett enda konstigt tryck eller någon djup ringning så långt man kan se. Så varför skulle någon titta konstigt på mig just nu? Dumma människor.
När jag kom hem till Marcus igen så hittade vi några gamla brädspel så vi spelade det där kulspelet med en gropig bräda ni vet? Först vann jag och sen blev det oavgjort. Sen körde vi ett varv fia med knuff som jag ledde hela vägen till slutet när han lyckades flörta till sig precis rätt antal prickar från tärningen så han fick in sina gubbar i mål medans jag bara fick stå där och studsa om och om igen. Jag vet inte hur men hans vinst i fia fick honom att tappa all sin schackaptit. Good for me liksom.
Hans föräldrar var bortbjudna på middag så det blev upp till oss att fixa middag, vi stekte kyckling och potatis och så fixade jag någon slags röra på creme fraiche, sötsur sås och paprika. Jag tror pojken behöver bli lite mer matkritisk för han blev, återigen, helt till sig av att jag var så bra som kunde göra något så gott. Inte det att det inte är kul med en liten boost då och då men han hade faktiskt stått bredvid hela tiden och visste exakt hur jag gjort så nu kändes det verkligen extra överdrivet. Nåja jag ska inte klaga för middagen blev riktigt god över huvud taget. Han borde börja ta åt sig lite mer ära för sina matlagningskunskaper tycker jag, oavsett hur ringa de än må vara.

Idag väcktes vi bryskt av att min mobil som tydligen hamnat i hans bokhylla börjar vibrera = högt ljud. Det var mamma som ringde för att fråga var stället vi var på i Egypten hette. Vi var där för 7 år sen, varför skulle jag komma ihåg sånt när jag är nyvaken??? Dumma fruntimmer. Gav henne namnet på hotellet och kom 10 minuter senare på vad platsen (som var den hon ville ha namnet på) hette. Nåja, det är smällar man får ta när man väcker någon på en söndagsmorgon. Så det så. När vi ätit frukost skulle Marcus ut till Källman och meka så jag fick skjuts till ungefär solenskolan och gick hem för att städa rummet istället.
Jag blev klar med städningen på ungefär 1½timme, något jag är riktigt nöjd med. Eller, ok, klar och klar, allt är en tolkningsfråga. Jag slängde en blick på skrivbordet och såg ett godispapper jag kände igen som någonting som suttit runt julklappsgodis jag fått i 9an. Jag tror åtminstone det var i 9an, kanske att det var 1an, men det känns osäkert. Nåja, faktumet att jag kunde se det här pappret gav mig onda aningar om att det skulle vara jobbigt mycket att gå igenom, särskilt som det mesta där trots allt är papper som är mer eller mindre viktiga och alltså borde behållas. Dryyygt! Jag tror jag ska ta itu med mina skrivbordsdemoner i pappersformat ikväll. När jag har samlat krafterna lite grann. Ge mig cred för att ha städat ändå?

Skolakuten
Nej, jag har fortfarande inte lyckats förmå mig själv att plocka upp kinesiskaböckerna för att plugga inför provet. Blärkigt värre är vad det är.
Jag tänkte försöka läsa ut Vittula senast imorgonkväll eftersom jag nu har lånat vampyrtriologin av Ann Rice från biblioteket här i stan. Får se om jag orkar men den är bra så det kommer åtminstone vara kul att försöka.

Dagens Visa
Lamb
är världens mysiagste band när man känner sig halvborta. Man bara sluter ögonen och drömmer sig bort med hennes lena röst och känner. det går inte att beskriva vad man känner, men känner gör man defenitivt. Heaven är mysigast just nu.

Lamb - Heaven
Soon, come soon
Sweet so sweet
Fall inside
Between the sheets

This could be
Heaven right
Here on earth
This could be Heaven
This could be
Heaven right
Here on earth
This could be Heaven

Peace, new peace
Mine, near mine
All the world
Fall in time

This could be
Heaven right
Here on earth
This could be Heaven
This could be
Heaven right
Here on earth
This could be Heaven

Sleep, to sleep
Sigh on sigh
All of this
A lullaby

This could be
Heaven right
Here on earth
This could be Heaven
This could be
Heaven right
Here on earth
This could be Heaven

This could be Heaven
This could be Heaven
This could be Heaven
Ths could be
Heaven


Kommentarer
Postat av: Jenny

Naw värsta gulligt :3 Och vet du varför jag tror att folk tittade på dig? >.> För att du såg NORMAL ut. Happens to me all the time. XD

2007-11-19 @ 12:18:47
Postat av: Emelie

Men va gulligt det låter som med Marcus, jag är jätteglad för din skull, det låter ju helt underbart =3
Och du är jätteduktig som har städat =D Till skillnad från mej som skippade den obligatoriska städningen igår XP
Oh, jag också vilja läsa en vampyrtriologi! =O

2007-11-19 @ 13:41:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0