sikorka

Häntextra
Igår snöade det ordentligt. Jag kände mig så där härligt amerikansk klyscha glad som man ser dem bli när det snöar på slutet av julfilmerna. Fast jag var så glad hela dagen. Eller, jag var iallafall så glad så fort jag tittade ut. Igår var vi på det där stora mötet och lyssnade på hur man på bästa sätt tar hand om äldre. Oj, vad superintresserad jag var av att testa på sitta-ner-gymnastik till allsång av "Vi går över daggstänkta berg falera"!~~ Eller inte. Men som sagt var det ju åtminstone fint ute och jag hade min kära Erika.
Efter mötet åkte jag ner till Märtha och vi letade reda på presenter åt Kix, hon ska få en silvrig gosedjursgris som är en sparbössa, en disktrasa med varningstexter om städning och en kakform som ser ut som en dödskalle. Det känns som något hon skulle kunna uppskatta och gör hon inte det kan jag ta det hon inte ville ha. När vi hittat presenterna och bestämt att jag skulle få äran att slå in dem (det blev väl inte världssnyggt men jag skyller på att det var konstiga former) så åkte hon hem och lämnade mig åt mitt öde - att hitta affären som säljer biljetterna. Jag trodde jag visste var det låg, det gjorde jag inte. Hon hade angett adressen, där låg det inte heller. Så tillslut gick jag in på synsam och frågade snubben som satt bakom disken och såg (super-)cool ut var det låg och han pekade mig på rätt väg. Det låg löjligt enkelt till. Mig skämmas.
Åkte hem till Marcus som vägrar låta Herman dö trots att locket är alldeles svart på insidan och stackarn börjar få frostskador. Nu hade det visserligen inte snöat sen eftermiddagen, men det var ju fortfarande kallt och vitt ute så vi försökte göra snöbollar men det var inte särskilt kramig snö så istället gled vi på hala vägar och (i hans fall försökte) stoppade in snö innanför tröjorna på varandra. Det var lite skönt att få hämnas på attblivit slaktad i Tekken. Jag borde antingen ge upp att ens försöka klå honom eller köpa spelet i smyg och träna... Vad hejar ni på? När jag skulle gå hem någon gång mellan halv1-1 så hade det börjat snöa igen och eftersom jag är 1. Hopplös romantiker. 2. Klyschig och 3. lättrörd så snurrar jag runt och kastar mig om halsen på honom. Det gick liksom inte att se allt det där vackra med någon man tycker om utan att kyssas. Vad sa du? Självbehärskning? Nej, vad är det? Do tell me more.