Sjuk

Då har det hänt igen. Att min kropp aldrig kan lära sig hur man är snäll mot mig. Nejnej, sadistiskt ska det vara, annars vill den inte vara med.

Gick ut på en promenad för några timmar sen, tänkte passa på att ta den långa vägen på åtminstone 1½mil, kanske svänga förbi Svartvik och få det till 2½. Det var ju så länge sen sist! Jag hinner ta mig ner till korsningen där man svänger ut på den stora vägen mot Säbrå före det börjar smyga sig på. Lite trött, men det skyllde jag helt enkelt på att jag inte gått på ett tag och att det var varmt ute. Känner hur munnen är läskigt torr, jag kanske borde ha druckit lite bätter före jag knatade iväg? Kommer upp på vägen och ser hur det börjar dyka upp små svarta fläckar i mitt synfält, vätskan som sagt, dessutom kanske solen spelar mig ett spratt? Pang, bom, krasch! Händerna domnar, huvudet känns som att det ska sprängas innifrån pga någon slags isolering, benen bär inte, andningen vill inte fungera och samtidigt som jag känner hur magen vill vända sig utochin blir  allting svart .

Jag vet inte hur länge jag stod där och darrade, grät och kippade efter andan. Jag vet att jag aldrig föll helt och jag vet att jag fick behålla det lilla jag hunnit stoppa ner i magen.
Det är bara att inse, det är bättre att vända och gå tillbaka de 4 kilometerna jag hunnit, även om backen känns hotande, än att vandra på i ytterligare en mil. Sagt och gjort så vänder jag och börjar sakta masa mig tillbaka samtidigt som jag kämpar för att fortsätta andas och hålla blicken på vägen.
Efter ungefär den tredubbla tiden av vad det tog att gå dit så har jag hunnit ta mig tillbaka hem där jag kollapsar i en liten frusen och gråtande hög i fåtöljen bredvid mammas dator.

Nu sitter jag fullt påklädd, insvept i en ylleponcho som når nedanför knäna, nerkrupen under täcket och har just druckit upp en stor kopp nyponsoppa. Snart antar jag att det är dags att röra sig till vårdcentralen. Jag vill inte! Fast jag antar att det är dags nu, var ett tag sen jag var där. Typ ett halvår... Gud vad jag älskar min kropp.



On another note: Varför ska män få ta av sig tröjorna under sommaren utan att man tittar snett på dem? Är det varmt ute finns de överallt, de nakna, håriga, mer eller mindre feta mansmagarna. Det är som en jävla epedimi! Om en kvinna däremot går runt offentligt utan någonting på överkroppen räknas det som "blottning", någonting som är olagligt i Sverige! Visst, vi kan ta av oss tröjorna och vandra runt i bh eller bikiniöverdel men nog fan får man läskigt många blickar som anklagar dig för att vara en slampa. Små tröjor är ok på attraktiva tjejer, men inte badkläder. Medans män tillåts vandra runt inne bland fruktdiskarna på coop förpesta vår mat med sina håriga och svettiga bringor. Det är orättvist! Jag vill också tillåts gå runt halvnaken när det är varmt ute! Tillåtas både av samhällets normer och Sveriges lagar.

Kommentarer
Postat av: Beelz

Sv: pft, big deal. Jag har vunnit över modern nu! Det är hon som har pengarna och erfarenheten ;D

Vilket inlägg var det då?

2008-08-14 @ 14:47:52
URL: http://satan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0