Vi drar till fjällen?

Igår var ... intressant.
Sprang runt på stan med Emelie (och ett tag också Karin) för att fixa en massa ärenden. Så skönt att se henne igen! Vi kom fram till att vi fortfarande inte insett att vi tagit studenten eftersom man fick känslan av att man skolkade så fort vi gick förbi en skola där man såg folk springa in och ut som yra höns. Vi bestämde också att vi, trots min pengabrist, ska gå ut på fredag för att säga hejdå till henne före hon lämnar landet för franskare breddgrader i början av nästa månad. Jag vill inte lämna dig!
Efter ett tag var det ändå dags att inse att vi måste säga hejdå för agen så hon åkte hem medans jag knatade iväg till arbetsförmedlingen där en massa fjällfolk stod och sökte liftvakter för vintersäsongen. 3 Ställen verkade intressanta, 2 erbjöd jobb jag vill ha, 1 verkade inte skeptisk till min (brist på) bakgrund. Får se hur det här går. Ska sätta mig och skriva ihop ansökningar så fort jag uppdaterat här.
Vid 5 dök HS upp och avkrävde mig sin glass. Så vi strosade iväg i regnet medans vi pratade sex (som alltid) och diskuterade vårt missnöje med vädret - jag höll på att förfrysa medans han kokade över i sin tröja, som han ändå inte vill överge till mig?? Vidare till Laserhallen där Rambo spelades, vapen lagades och lumparhistorier utbyttes. Jag kände mig inte ett dugg utanför när de satt där och berättade militäranekdot efter militäranekdot, nej nej. Ibland är jag nästan missnöjd med mig själv för att jag inte tycker om militärtänket.
Efter några timmar lyckades HS och mina magar övertala de andra att vi tänkte åka nu, vi fick med oss en av de två killar det var tänkt skulle åka med. Jag blev avsläppt hos Jens med ett löfte om att HS kunde köra hem mig därifrån när jag än ville om det skulle behövas, han vet vad som väntar. Klampade upp till fjärde våningen där Jens sitter och lodar på Skype. Eftersom jag inte vill avbryta Erik så sätter jag mig ner och äter kakor i väntan på att de ska lägga på, vilket de faktiskt ockå gör efter ett tag.
SMACK! Rakt över ansiktet landar min örfil samtidigt som jag börjar min, milt uttryckt, upprörda utskällning.
Före han svimmar.
Långsamt som i slowmotion viker sig benen och han faller ihop bakåt.
Han var inte ens borta i 30 sekunder men det var tillräckligt för att jag skulle känna paniken byggas upp.
När jag lugnat ner mig och han ser lite piggare ut så börjar jag om med att gråtande förklara precis varför han förtjänat den smäll han fick. Han höll med. Förklarade. Ursäktade. Grät. Han lovade också ut ett och annat kok stryk mot människor som han aldrig fick veta vilka de var.
Efter kanske 2 timmar har vi hunnit lugna ner oss och reda ut det mesta och eftersom båda är vrålhungriga så bestämmer vi oss för att beställa hem en stor familjepizza och dela på. Jag fick till och med bestämma att vi skulle ta en vegetarisk pizza! Jens, som tycker att han är nyttig ifall han äter en skink"sallad" (strimmlad skinka och ost med dressing över) går med på att beställa hem något vegetariskt! Som han dessutom insisterar på att få betala??
Vi orkade inte trycka i oss hela pizzan utan somnade istället in i ett härligt matkoma framför Sex and the City.

Kommentarer
Postat av: Emelie

Nu måste du ju se till att förklara för mig; varför hände detta (örfilen och utskällningen)? O.o'

2008-08-28 @ 12:42:02
URL: http://[email protected]
Postat av: Beelz

oh, a fat joke? REEEAAAAL CLASSY!!!

Bitch...

2008-08-28 @ 17:32:58
URL: http://satan.blogg.se/
Postat av: Beelzeboss

yeah yeah, hade vart askul om jag inte hade haft såna jävla komplex för vikten!!!

2008-08-28 @ 17:37:26
URL: http://satan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0