sikorka

I brist på annat att skriva kan jag skriva lite enkelt om min släkt...

Jag är en liten fjollig idiot med taskigt immunförsvar och obefintlig känsla för takt och ton. Tycker jag något är risken stor att jag säger det högt innan jag ens har hunnit höra tanken själv. Folk har en tendens att (å grund av just det?) inte stå ut med mig i större skala / en längre tid.
Jag tycker om att laga mat och skämma ut mig.

Min mamma är hur virrig som helst och pluggar just nu till präst. Hon är inbiten sticknörd och bloggoman som aldrig kan hitta rätt ord. Hon tänker på köttbullar och säger jordgubbar, för en halvtimme sen refererade hon till solrosfrön som "strössel". Hon är inte världens bästa mamma men ibland glänser det till och då är hon värd att tycka om.

Min Pappa är en överbeskyddande lärare i jakt och viltvård på bondeskolan #1 i södra norrland - Nordvik. Han har kommit in i medelålderskrisen på senaste tiden och detta har lett till att han nu ska åka vasaloppet för andra året i rad och senare i sommar ska springa lidingöloppet. Han ville cykla vätternrundan (är det den sjön de cyklar runt?) men fick inte för mamma eftersom att det krockade emd barnens skolavslutning. Stackars karl.
När jag var 5 år och fick vattkoppor hyrde han alla Lilla Sjöjungfrun filmerna och därför kommer han alltid vara lite favoriserad.

Mormor är en hagga som flyttat efter sin yngsta dotter till Gotland. Hon brukade en gång i tiden jobba som bibliotikarie och hatar därför böcker numera. Det förhindrar dock inte att hon lägger halva sin pension på att handla på bokreor. Hon är sämst på att hitta bra presenter vilket gör att hon itne får riktigt den tacksamhet hon hoppas på. Hon har avsvurit sig att hädanefter ge presenter till någon alls i vår familj förutom mamma. Det enda kvinnan är bra till är egentligen att hon har ett sommarhus ute i gotländska bushen där hon kan sitta och ruttna bort medans man lånar henneslägenhet i Visby under medeltidsveckan.

Morfar är numera ett maskätet lik. En gång i tiden var han en vettig man med jättebra berättarröst som kunde sätta mormor på plats när hon fick frispel över ingenting. Han dog av en hjärntumör när jag var 12.

Farmor har en gravsten på någon kyrkogård i södra Sverige. Hon dog av cancer i levern(?) när jag var drygt 2 år så jag har egentligen inget minne från henne. Men jag har fått höra att vi kom bra överrens och att hon var en snäll och pratglad kvinna som får alla andra pratare (inklusive mig) att blekna.

Farfar var en gång i tiden polischef. Han var tydligen frukatnasvärt sträng och söp ihjäl sig när jag var 8 men det enda jag minns är att han alltid bjöd på fanta och hade underbara gula äpplen i en skål i fönstret.

Jajamen! Känn er lika invigda i min familj som jag är. Eller nåt... Jag fick iallafall uppdatera med någonting.