sikorka

Just nu sitter jag här i datasalen och väntar på att klassen med Emelies ögongodis ska sluta så att jag kan hoppa på honom om en "undersökning". Vi får se hur det går, förhoppningsvis känner jag igen honom och tar rätt men man vet aldrig med mig, men hon ska visserligen sitta med bredvid och leka "alibi" eller något liknande, så det går säkert jättebra ska du se gumman.
Jag blev klar med psykologin i tid och somnade vid halv2 efter att ha försökt plugga till morgonens prov i miljöpolitik. 4 timmar senare ringde min väckarklocka och jagade upp mig ur min underbara säng. Det kändes hårt, otroligt hårt. Pluggade på bussen, vid Timrå hade jag läst igenom allt och accepterat faktumet att inget fastnade så jag ägnade de återstående 6 minuterna i en dvala lutad mot Johans axel. Han är en rätt snäll kudde som står ut med mig ändå.
Provet gick bättre än jag trodde, men långt ifrån bra och jag ser verkligen inte fram emot resultatet! Nu är det iallafall bara religionen kvar när jag kommer hem, det ska bli skönt. Och imrogon har vi inga lektioner så då kan jag sova så länge jag vill. Jag vet att jag kommer somna tidigt ikväll. Ska bli skönt att få vettig sömn för en gångs skull.
Inatt så satt jag som sagt uppe till halv2 och råkade (dumt ordval men hittar inget bättre?) lyssna på hela RENTalbumet. Patetisk som jag är så började jag gråta i slutet, när de var på begravningen och Collins sjöng I'll Cover You. Och nu menar jag inte tårögd och lite fuktig i ögonvrån. Jag menar blöta kinder, hals, tröja och byxor. Jag grät ett jävla niagarafall och saknade Marcus. Har jag sagt att jag älskar honom? Jag vill verkligen träffa honom ikväll. Fast jag kommer vara långt ifrån rolig, men jag behöver verkligen en kram från honom just nu. Bara känna hans armar runt mig och hans andning i nacken. Då skulle allt vara bra igen. Men jag borde sova. Fan, nu är jag inne och bråkar med prioriteringar igen. Vi får se hur det här blir... Men jag vill ha honom nära, man kanske kan ringa över honom för en ordentlig sovning?