sikorka

Usch fy och blä. Just nu behöver jag en kram ... eller åtminstone en mjuk säng ... eller en nypåfylld nappflaska med oboy som blivit perfekt blandad ... kanske en banan ... jag behöver INTE sitta här och våndas, det är något jag måste.
Har jag sagt att jag hatar den här världen och dess sätt att prioritera måsten framför behov?
Vad hände med "ta hand om dig själv i första hand" filosofin? Det var ett logiskt tankesätt, för hur ska man kunna ta hand om något annat/någon annan före man tagit hand om sig själv?
Just nu vill jag bara sätta mig ner och gråta. Men det vill jag å andra sidan alltid när jag ska göra en uppsats. Om den är viktig så brukar jag faktiskt sluta i en liten darrande gråthög på golvet eller i stolen... Riktigt så viktigt tänker jag inte låta det här arbetet vara.
För 15 minuter sen satt jag och var stolt över att jag kommit halvvägs igenom frågeställningarna jag ska svara på och sen bara skulle ha kvar att sätta ihop den här skiten. Och naturligtvis kör jag fast på en gång. Så jävla typiskt. Jag klarar inte av allt det här just nu.
Det ska bli otroligt skönt att brar gå ut och åka pulka med klassen på fredag istället för att sitta hemma och vara stressad till den grad som jag uppnådde i slutet av tvåan.
Nej, nu ska jag blanda mer oboy och sen ska jag försöka ta mig loss ur stiltjet i wordfönstret.