Ångest

Jag borde gå ut i solen.
Istället sitter jag framför datorn utan något att göra, med MSN igång. Varje gång någon loggar in hoppar hela jag till och blicken fräter sig in i det nedre högra hörnet. Snart måste han väl ändå logga in? Eller han? En av de tre är iallafall inne nu men det han säger hjälper inte direkt upp. Jag vill att de ska logga in och säga att allt är bra, att allt har ordnat sig och att jag inte längre behöver sitta klistrad framför datorn och oroa mig. Eller så vill jag höra att de vill träffa mig nu på en gång och låta mig hjälpa till. Men jag vill inte sitta framför en dator med en klump i magen och oroa mig när jag ändå inte kan göra något åt saken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0