Debts to be repaid
Igår gick jag, Camilla, Anna och Robert ut på krogen efter jobbet för att utmäta vadslagningsskulderna. Jag var skyldig Camilla en öl och Anna var skyldig mig en drink. Vi började på Bittens där jag drack 2 xider och 2 drinkar, nothing to much liksom. Vi satt och garvade åt en massa sexanekdoter och mådde allmänt bra tillsammans. Sen drog vi vidare till Gennys där jag och Camilla stötte ihop med Sara och company, jag tror att jag har träffat den flickan en enda gång utanför krogmiljö...
Vi vinkade hejdå till Anna och Robert som skulle hem och sova eftersom hon skulle upp tidigt idag för en arbetsintervju och Camilla köpte ytterligare en drink åt mig. När jag stod vid bardisken och väntade på lite uppmärksamhet från bartendern hamnade jag bredvid en lagom dygnrak, ful, snubbe från Övik, men han var lite kul så han fick hänga med oss och Miko. När de förälskade tu skulle dra hem till Camilla för kvällen så blev jag lämnad ensam med Nisse, som han tydligen hette. Och först nu börjar han visa upp slisk-sidor. Det var länge sen någon stötte så övertydligt på mig förut, och jag uppskattade det verkligen inte. Man vill inte vara lämnad ensam med ett främmande fyllo på krogen när de ska börja flåsa en i nacken och försöka låta händerna vandra!
Krogen stängde och ett tag såg det ut som att jag skulle bli av med honom, sen kom han fram igen och frågade varför jag dissade honom. Två gånger lyckades jag nästan smita undan före han brådskat hoppade fram bakom nästa krök och sliskade. Det är nog första gången jag har upplevt att jag inte vågat gå hem ensam på kvällen, det är ju trots allt bara en kilometer mellan mitt hem och krogen. Istället ringde jag smått panikslaget till Jens. Som inte svarade, men har men en krog-slisk i hasorna så bryr man sig föga om takt och ton så jag kastar mig in i trappuppgången och upp för de 4 trapporna där jag med gråten i halsen ställer mig och tokplingar på dörrklockan. Den alltid lika vänliga Tobias öppnar förvånat dörren för mig klockan halv3 på natten och efter att ha lugnat ner mig och börjat nyktra till så somnade jag i Jens säng. Inatt igen. Tackochlov att man känner iallafall någon som bor på samma gata som stans bästa krog, det blir lite kortare flyktväg då!
Vi vinkade hejdå till Anna och Robert som skulle hem och sova eftersom hon skulle upp tidigt idag för en arbetsintervju och Camilla köpte ytterligare en drink åt mig. När jag stod vid bardisken och väntade på lite uppmärksamhet från bartendern hamnade jag bredvid en lagom dygnrak, ful, snubbe från Övik, men han var lite kul så han fick hänga med oss och Miko. När de förälskade tu skulle dra hem till Camilla för kvällen så blev jag lämnad ensam med Nisse, som han tydligen hette. Och först nu börjar han visa upp slisk-sidor. Det var länge sen någon stötte så övertydligt på mig förut, och jag uppskattade det verkligen inte. Man vill inte vara lämnad ensam med ett främmande fyllo på krogen när de ska börja flåsa en i nacken och försöka låta händerna vandra!
Krogen stängde och ett tag såg det ut som att jag skulle bli av med honom, sen kom han fram igen och frågade varför jag dissade honom. Två gånger lyckades jag nästan smita undan före han brådskat hoppade fram bakom nästa krök och sliskade. Det är nog första gången jag har upplevt att jag inte vågat gå hem ensam på kvällen, det är ju trots allt bara en kilometer mellan mitt hem och krogen. Istället ringde jag smått panikslaget till Jens. Som inte svarade, men har men en krog-slisk i hasorna så bryr man sig föga om takt och ton så jag kastar mig in i trappuppgången och upp för de 4 trapporna där jag med gråten i halsen ställer mig och tokplingar på dörrklockan. Den alltid lika vänliga Tobias öppnar förvånat dörren för mig klockan halv3 på natten och efter att ha lugnat ner mig och börjat nyktra till så somnade jag i Jens säng. Inatt igen. Tackochlov att man känner iallafall någon som bor på samma gata som stans bästa krog, det blir lite kortare flyktväg då!
Kommentarer
Trackback
