Jag vill jag vill jag vill!

Jag vill vara till nån nytta. Jag vill kunna hjälpa till att ställa allt till rätta. Jag vill kunna säga rätt saker och ge rätt mängd kramar vid rätt tillfällen.
Men det kan jag inte.
Så fort någon inför mig mår dåligt så är jag där, jag lyssnar, jag kan hålla om och stryka över håret eller ryggen. Men jag kan inte göra något rätt! Jag kan inte få ur mig ett enda tröstande ord, jag kan inte sluta sitta där och kämpa tillbaka mina egna tårar bara för att det är så synd om dem, jag kan inte bli av med känslan av att jag gör helt fel och sitter därför där stel som en pinne och vågar knappt andas. Och jag kan verkligen inte ställa allt det dumma som har gjort att det är så hemskt till rätta.
Att jag inte kan rätta till felet måste jag acceptera, men att jag inte ens kan trösta en vän som mår dåligt är bara tragiskt. Varför är alla runt omkring mig så mycket bättre på att ta hand om mig än vad jag är på att ta hand om dem? Jag vill kunna vara till någon nytta, ställa allt till rätta och finnas här på ett bra sätt för dem! Varför i hela friden ska det vara så svårt???


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0