As

Jag tycker verkligen inte om Robert. Han framstår alltid som helt urbota dum och mer eller mindre ett svin. Men han är läskigt bra på att kyssas och hans kropp var nästan värd att dö för. Förra sommaren. Kyssarna är kvar, men kroppen är numera medelmåttig och han verkar ju bara ha blivit ännu dummare och svinigare sen sist. No more är min enda kommentar efter den där tältningen.
Vi skulle träffas vid 7 men eftersom jag hade några ärenden i Sundsvall att uträtta så var jag i stan vid 6. Fixade det jag skulle och vid halv7 skrev jag och frågade var vi skulle träffas om den där halvtimmen. Märkte inte av något svar så jag satte mig bredvid ån och åt läkerol samtidigt som jag blåste såpbubblor. Helt plötsligt kommer en snubbe som ser rätt trevlig ut och sätter sig bredvid mig med en glass i handen. Vi börjar prata, det visar sig att han är 26 år, håller på att bli brandman, heter David och är allmänt smart och kul. Vi sitter där och pratar ett bra tag, klättrar lite i träden, pratar ännu mer och vid 9 börjar det bli kallt. Robert har nu hört av sig om att han är sen för att han åkte iväg och badade med några kompisar men att han snart är på väg ner.
Vi går hem till David där vi sätter oss och tittar på Moulin Rouge som han aldrig sett förut, när den var slut visste inte ens han vad han haft emot den tidigare. Robert ringer igen så jag blir lite snäll och går iväg för att möta upp med honom. En halvtimme senare har han lyckats pallra sig ner till navet. Pojken är ju ett geni. Vi kommer ut till alnön, sätter upp tältet och fixar en eld. De närmaste två timmarna sitter han och leker världsvan med konstiga monologer och sånger till sin gitarr medans jag sitter och huttrar vid en eld. Efter att ha sett en soluppgång ackompanjerad till mina tand-hackningar så går vi och lägger oss. Oj vad roligt vi hade, precis vad jag förväntat mig. Inte.
Han sover alldeles för länge så jag hinner sitta och smsa bort ytterligare en prick på batteriet före aset lyckas pallra sig upp. Vi packar ihop tältet och drar tillbaka in mot civilisationen. Jag möter upp med Hellas som är, om möjligt, ännu värre än vanligt. Han är precis lika intetsägande och övertråkigt viljelös som vanligt men nu tror han tydligen att han ska få vara hur närgången som helst. Tacka gudarna för att vi hittade en Timmy ute på stan så var en halvtimme fördriven. Vi åt en glass, genomled mängder av pinsam tystnad, badade, tittade på när hans kompisar åt och sen släpade jag med mig tråkmånsen ut till Birsta för att köpa jordgubbar från Märtha. Hon konstaterade snabbt det jag redan visste - han är snäll som få men dödligt tråkig. Har underbart hår men är inte mycket att hänga i julgranen utöver det.
Följde med Märtha hem och sov hos henne och när morgonen kom så hade vi mysfrukost före hon skjutsade út mig till Birsta på sin pakethållare. Hon skulle jobba, jag skulle köpa fler jordgubbar och min vackra hårddisk som jag tillbringat resten av dagen att leka med.
Och ja, jag vet att det här, återigen, är ett väldigt ointressant inlägg men om man orkar läsa min blogg för att få ett hum om mitt liv så skadar det antagligen inte. Tror jag?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0