Mösspåtagningen

Var intressant. Klassen hade picknick om på något sätt kände man för första gången något som kan liknas vid en gemenskap. Vi fick ballonger, tog på oss mössorna och knatade enr till torget som var överfullt och vart man än vände sig såg man bara skrikande människor i vita hattar bärandes på en massa blå och gula ballonger. Jag tog alldeles för många foton, som nu ligger ... nånstans, tydligen inte på kameran iallafall, men jag tror det är mamma som har flyttat dem så jag får väl frågta henne om vart de tog vägen. Det var inte så jävla spännande egentligen, det mest dramatiska som hände var när jag och Emelie, och alla andra i närheten, blev bukkakade av en skakad ölburk, så nu stinker min mössa öl.
Vi hittade en Linda och sen hittade vi en Robin, så de drogs med till Chockate House där vi avnjöt en fantastisk fikastund med mängder av skratt och ännu mer fotande.
Emelie ville ha med mig ut men eftersom jag knappt jobbat någonting under maj så kände jag att jag var tvungen att avböja till förmån för jobbet. Vi skiljs åt fyra olika håll.
På bussen mot jobbet så ringer John upp och babblar om att han vill kroga och att man säkert kan få ihop folk till att gå ut i Härnösand. Visst, eftersom vi ska gå ut under kvällen och jag slutar jobbet 9 så kan det väl kanske gå ändå. Jag hinner sätta mig på jobbet under 15 minuters tid före min mobil ringer igen. Det är John som nu står på busstationen och är förvirrad över vart jag håller hus. Så mycket för arbetsmoral. Det blir bara till att packa ihop mina saker och gå och möta honom. Vi drog hem till Mao där vi såg på Smala Sussie och jag snyltade från hennes glass.
Vid 10 kom vi ner till Bittens, hela tjocka bunten som då bestod av John, John, jag, Mao, Sofia och Anna. HS och någon Fredrik (?) mötte upp oss där efter ett tag och en hel del alkohol konsumerades. Jag har nu 3 kronor i kontanter.
Vi drog runt till Stadsparken vid 12, hittade massa estetare och sen blev det en sväng in på Gennys också. Och alla som känner mig och vet hur jag beter mig runt människor när jag är singel förstår varför mitt hår inte ens kunde bli hjälpt av en dubbel dos balsam och två ordentliga genomborstningar igår. No more comments. Han jobbar på samma ställe som jag också, fan. Inte det att jag ångrar något alls men om vi säger som så: Härnösand är alldeles för litet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0