Vi löser det där med dagar nästa månad istället
Förra veckan tog jag mod till mig och berättade att jag var kär. Förra helgen erkände han att han kände likadant men ändå har jag inte fattat att vi är ett par förrän i söndags. Är det jag som är patetiskt seg eller var det faktiskt då vi blev ett par?
Jag stod och skalade morötter medans han stod bakom mig med en godisskål och då och då lirkade in en fladdermus eller gummibjörn i min mun. Jag slängde ur mig att I love bats och fick svaret I love you. Engelskan har inget mellanting och dessutom var det ju faktiskt inte på svenska! Så det så! Men ändå smög sig rysningarna genom tårna och upp till nackhåren, och drog med sig mungiporna uppåt på vägen.
Hans mamma bjöd över oss för att käka lasange på kvällen och hans formulering i vad jag borde skriva till mamma för att jag inte skulle hem var att jag "skulle till svärföräldrarna på middag". Det är ju enklast formulerat så? Lägg inte så mycket vikt i det. Vi är fortfarande inte ett riktigt par, tror jag?
Relationer till människor diskuterades. Han kallar mig för sin kudde och jag påpekade att jag minsann var hans gosedjur i början. Han kallar det uppgradering men jag värderar Teddy över Kuddar? Då blev jag hans sötnos istället.
Men vad kallade jag honom för då? Sovkompis. Men han ville ju vara min älskling! Min alldeles egna, jobbiga, jävla älskling.
Det blev gladblött under ögonen som han aldrig fick se.
Alltså, jag hatar den där ovissheten som jämt finns där innan man helt 100%igt säkert vet att man är ett par ><' Det är inte så lätt att veta, och man vill liksom inte "blurt it out", om han inte tänker samma sak än... =/
Men ååh, ni verkar så himla söta tillsammans! Du kan ge dig sjutton på att jag minsann ska träffa honom när jag kommer hem till jul! ;P Nån som får min älskade Elisabeth att må sådär måste jag minsann "kolla upp" så att säga, inspektera och bedömma (lugn bara lugn, inget farligt med det, jag ska vara snäll 0=)) hehehe XD
Älskar dig gumman <3
