sikorka

Jens är snäll och låter mig fusköva inför morgondagens lektion. Sen undrar han vart en väg går och vi byter plats. Medans vi åker längs skogsvägen så håller han en liten teorilektion om växlingens vetenskap och annat viktigt.
"Och nu när man kommer till backen så ska man -"
Jag ser hur snön virvlar upp i strålkastarskenet och känner hur vi inte riktigt hamnar i den vinkel vi borde vara i.
"ARGH!"
Tvärstopp.
Framdäcket på hans sida hade åkt ner genom snön i vägkanten och nu stod vi stilla. Vad gör vi nu då? Klättrar ut på min sida och konstaterar att det inte är lönt att putta sig upp såklart. Man ska ringa någon i såna här situationer - bärgaren är lite dyr, men Ecke har ju en stor bil?
"Nej. Godnatt" *klick*
What are friends for? Vem annars då? Ante blir uppringd och guidas över telefonen ut till oss och vår lilla skogsväg. De drar bilen framåt men får bara ner det vänstra bakdäcket också. De drar bilen bakåt och Ante kör nästan ner i diket han med före de kan börja, men inte heller det hjälpte särskilt mycket.
Farbror Bärgare kom på pricken 43 minuter efter att Jens lagt på telefonen och inom 5 minuter så stod bilen med tre tassar i vädret och den först olycksdrabbade var säkert på fast mark igen.
Nu fryser jag om tårna och tvingar min stackars pojkvän att fixa chaite åt mig.

Imorgon ska jag backa med Hr. Bilskolenazi...