sikorka

Det gick upp ett ljus för mig igår.
Nu förstår jag på riktigt varför Jens har glasögn.

Bevis ett:
Han fick för sig att jag hade magmuskler när han tröck på mina revben och började kalla mig av alla människor för muskelkvinnan.
 
Bevis två:
När jag låg och skrattade hysteriskt åt detta missförstånd sa han att jag är söt när jag skrattar. Det vet varenda jävel att jag inte är, jag är högljudd, jobbig och med ett förvridet ansikte. Men annars så visst, då är jag säkert jättesöt när jag garvar....

Undrar om det finns något som liknar glasögon för hjärnan i sig?