sikorka

Stockholm var nog precis vad jag behövde efter det där jävla brevet i torsdags.
En verklighetsflykt. Bara glömma att jag inte har något att göra om dagarna, att inget jag gör duger. Bara koppla bort och tycka att tequila, smirnoff ice, bacardi apple och Big Bang Theory är det bästa som finns här i världen.

Stackars älskade Jens kan inte ha det lätt.

Bussen hem blev för mycket. Tystnad med mina tankar, fjortisar i sätet bakom som pratar om att äntligen få lämna hemstaden och plugga och jobba i stockholm, sms som aldrig fick några svar. Resan varvades i princip med att ömsom sova ömsom gråta. När bilen inte stod på stationen blev det för mycket och jag låg och grät och skrek på honom alldeles för länge. Dumma jag.
Jag behöver ett jobb, jag hatar vad den här tillvaron gör med mig. Snart kommer han också fatta hur hemsk jag blir av det och då kommer han inte så ut längre.
Fuck.

Har lovat Maud att fixa ihop mit cv så det ser bättre ut innan dagen är slut och tillbringa varenda dag under hela veckan med att leta åtminstone en praktikplats. Ska kolla reservplatser på miu också. Ändå sitter jag bara här med min emomusik. Dumma jag. Någon som orkar leta reda på ett fiskespö att hänga en godispåse i som kan få dingla och fresta framför mig? Samma någon behöver nog också skaffa fram några piskor och knölpåkar att hota med bakom min rygg....