sikorka

Jag åt som en kossa. Helt ärligt, det finns inget bättre ord när jag efter lunchen befann mig i matkoma i 4 timmar och fortfarande var totalt-ointresserad-av-mat-mätt när klockan var 9. Men det är lugnt, vis 8-9 började jag äta av det medhavda bara för att alla andra gjorde det. Köttbullar hit, potatisallad dit, en smoore där, en kaka där.
Vi hade för jävla kul med Märtha och Susannes musikaliska färdigheter och min hesa, sensuellt, raspande stämma  som sjöng(?) med.
Nej, det är lugnt ni behöver inte heller tro att det lät bra när jag kom in i bilden, det gjorde det inte. Det räcker med att de andra var duktiga och att min röst idag är som bortblåst, när jag skriker så låter det som viskningar och även att bara andas som om jag skrattar gör ont.

Men det var värt det, och det är allt som betyder något.

 Så här fint var det på Storholmen iår.
Men det var bara Märtha som var galen nog att bada...