Stackarn...
Det kan inte vara lätt att vara ihop med mig...
I förrgår gick jag hem till Kalle på kvällen för att se på skräckfilm, Dead silence. Tänkte inte mycket mer på det än att det skulle bli kul att se en, för mig, nya skräckis, rädd blir jag ju sällan men det är iallafall lite spännande.
Så jävla patetisk man kan vara!
One missed call är hittills den enda film som skrämt skiten ur mig så mycket att jag skrikit, vore det inte för att man i den här filmen dog om man skrek hade det nu lätt varit två filmer som lyckats med den bragden. Jag vet inte hur många gånger jag åt upp min hand i ett försök att hålla käft eller hur ofta jag ryckte till, i slutet hävdade han att jag slutat rycka utan nu bara så mycket på helspänn att jag darrade. Vid ett tillfälle vände jag tillochmed bort huvudet! Att vända bort huvudet är sånt man bara inte gör!
I ett försök att få bort min hyperventilation satte vi igång nån flummig anime och såg ett avsnitt, sen var det sent och dags för mig att gå hem igen. Gissa vad aset gör? Precis när han ska stänga dörren så säger han "och Ellis, kom ihåg: du får inte skrika." och stänger om sig. Får man göra så??? Helt plötsligt var jag precis lika hispig som förut igen och ville bara höra rösten som tillhör världens Finaste, alltså skickar jag ett litet försynt sms som ber honom ringa upp mig.
Väntar ett tag.
Sätter mig på trappan och väntar, vågar fortfarande inte kolla ut i höstmörkret.
Skickar ett till sms.
Tittar osäkert ut och överväger att gå hem själv i tystnaden.
Bestämmer mig för att det är världens sämsta ide och skickar ett till sms.
Tittar mot Kalles dörr och överväger att knacka på och be om att få sova över för att jag inte vågar gå hem själv.
Skickar ett till sms.
Väntar.
Ett till sms.
Och så fortsatte jag tills 7 sms var skickade och jag fortfarande inte var ett dugg lugnare men rätt säkert konstaterat att han sov.
Då ringer jag upp. Yes, strax före 1 på natten ringer jag alltså upp min sovande pojkvän för att tvinga honom att prata med mig hela vägen hem. Han var inte direkt glad och det hördes på alla elaka ljudeffekter han kom med i försök att skrämma mig (ja det lyckades) istället för att prata mig lugn.
Jag fattar inte hur han står ut med mig... Men jag är glad att han gör det.
I förrgår gick jag hem till Kalle på kvällen för att se på skräckfilm, Dead silence. Tänkte inte mycket mer på det än att det skulle bli kul att se en, för mig, nya skräckis, rädd blir jag ju sällan men det är iallafall lite spännande.
Så jävla patetisk man kan vara!
One missed call är hittills den enda film som skrämt skiten ur mig så mycket att jag skrikit, vore det inte för att man i den här filmen dog om man skrek hade det nu lätt varit två filmer som lyckats med den bragden. Jag vet inte hur många gånger jag åt upp min hand i ett försök att hålla käft eller hur ofta jag ryckte till, i slutet hävdade han att jag slutat rycka utan nu bara så mycket på helspänn att jag darrade. Vid ett tillfälle vände jag tillochmed bort huvudet! Att vända bort huvudet är sånt man bara inte gör!
I ett försök att få bort min hyperventilation satte vi igång nån flummig anime och såg ett avsnitt, sen var det sent och dags för mig att gå hem igen. Gissa vad aset gör? Precis när han ska stänga dörren så säger han "och Ellis, kom ihåg: du får inte skrika." och stänger om sig. Får man göra så??? Helt plötsligt var jag precis lika hispig som förut igen och ville bara höra rösten som tillhör världens Finaste, alltså skickar jag ett litet försynt sms som ber honom ringa upp mig.
Väntar ett tag.
Sätter mig på trappan och väntar, vågar fortfarande inte kolla ut i höstmörkret.
Skickar ett till sms.
Tittar osäkert ut och överväger att gå hem själv i tystnaden.
Bestämmer mig för att det är världens sämsta ide och skickar ett till sms.
Tittar mot Kalles dörr och överväger att knacka på och be om att få sova över för att jag inte vågar gå hem själv.
Skickar ett till sms.
Väntar.
Ett till sms.
Och så fortsatte jag tills 7 sms var skickade och jag fortfarande inte var ett dugg lugnare men rätt säkert konstaterat att han sov.
Då ringer jag upp. Yes, strax före 1 på natten ringer jag alltså upp min sovande pojkvän för att tvinga honom att prata med mig hela vägen hem. Han var inte direkt glad och det hördes på alla elaka ljudeffekter han kom med i försök att skrämma mig (ja det lyckades) istället för att prata mig lugn.
Jag fattar inte hur han står ut med mig... Men jag är glad att han gör det.
Kommentarer
Postat av: Emelie
Naw, din lilla stackare! Va taskigt av Kalle att göra sådär! =O Klart jag förstår du ville ringa killen din och höra hans röst, taskigt bara han inte utförde sin uppgift (lugna din) så väl XP
Nä huva, inte lätt sånt där =P
Men vadå inte fattar hur han står ut med dig?? Han är kär i dig, då tar man allt det goda med det onda ju! ;)
Postat av: Thorssa
Så jäkla farligt var det inte ju. blev ju bara glad över att höra din röst, well iaf efter en minut eller två då jag vaknat till lite mer än i början. :P
Kommentarerna är bara sånt man får leva med ibland, det var min hämnd på att få bli uppringd mitt i djupaste REM-sömnen ^^ Du är kär i mig(Och självfallet vice versa)"Då tar man allt det goda med det onda ju! ;P" <3
Trackback
