sikorka

Halv 12. Sätter mig ner på en fullsatt och nedsläckt buss.
Somnar av och till men 4.22 när vi närmar oss uppsala pumpar adrenalinet för hårt i hjärtat för att kunna förmå mig att stänga ögonen igen.
Strax före 5 dyker jag upp på arlanda och förvirrar mig totalt när jag inte hittar rätt terminal men får till slut hjälp av någon snubbe på sas som följer mig halva vägen. Väl framme på terminal 2 så kollar jag på skärmen med avgående flyg. London 09.10 - cancelled. Vad fan gör jag nu? Kastar mig i panik fram till disken och tjejen lovar att försöka få mig på ett annat flyg, som går 7.25 och alltså dyker upp när mitt ursprungliga plan skulle gått, stackars pojke.
Tappar mobilen i lådan där man ska gå genom en metalldetektor. Sa jag att jag var tvungen att ta av mig bältet och ändå blev muddrad? Orka att paranoian spridit sig till Sverige...
Men efter någon timme med Jennas memoarer så är det dags att gå ombord på planet och vips är jag på väg.
Vet ni hur jävla stort London är? Det är inte bara supermegastort eller huge, det är fricking gianourmus! Från horisont till horisont, och då sitter jag ändå i ett jävla flygplan!
Lyckas stalka efter några kostymnissar till bagagebandet och utgången där jag sätter mig och väntar på Finaste. För varje ny siluett eller jackärm får jag för mig att det är han som kommer men ändå verkar han aldrig dyka upp. Det tog tio evighetslånga minuter innan jag kunde fastna i honom och nu är han inte loss.

Kanske skriver mer sen, annars får ni vänta tills söndag. Have fun without me bitches!