sikorka

Jag hatar min kropp. Inte jag-hatar-hur-min-kropp-ser-ut-hatar min kropp (då bara ogillar jag den lite grann som alla andra tjejer), men jag hatar-hur-min-kropp-beter-sig-hatar den.
Vaknade och åt frukost. Vi gick ut på kort promenad och när vi kom hem spelade han lite TVspel medans jag låg och sov i två timmar. Gosar/bråkar/spelar mer under två timmar och sen är det dags för middag.
Vi knatar upp till köket och medans vi står där och väntar på att det sista med maten och dukningen ska bli klart så börjar jag känna mig varm.   Och yr.   Väldigt varm faktiskt. Så jag smiter iväg till toaletten för att blaska lite kallvatten i ansiktet och nacken. Det hjälper inte och rummet börjar snurra mer och mer. Fan heller att jag svimmar inlåst på min pojkväns toalett! Så jag biter ihop, går försiktigt ut till matbordet och säger att jag inte mår så bra så jag ska nog gå och lägga mig istället. Vänder mig om och ser hur påskriset plötsligt lyser väldigt starkt.
Sen sitter jag på golvet och stirrar på det inte längre lysnade påkriset och känner hur mina händer skakar. Blir medveten om att hela hans familj står runt mig och ser oroliga ut också, eller, egentligen stirrar jag bara på påskriset och golvet jag sitter på så jag hörde väl mer än såg.
Tydligen hade jag stått och vinglat i nån enstaka sekund och sen satt mig ner och sen suttit så i 15-20 sekunder före det gick att få någon kontakt med mig.
Jag tycker inte om hur min kropp inte gör som den ska...