sikorka

Oj vad jag kände mig som Eliza i My Fair Lady idag!*
Igår somnade jag vid nio och var rosenrasande över att det där dumma, dumma säljmanuset inte alls låg rätt i munnen på mig. Idag vaknade jag underbart utvilad och läste igenom det en sista gång medans jag rörde ihop min nyponsoppa, inte någon direkt pondus men det lät iallafall inte som en sjuårings agerande längre. Jag bestämde att det fick duga, det fanns ju uppenbarligen någon skillnad och sen satte jag mig lite lugnare med soppan framför datorn före det var dags att åka iväg. (Ja, bussarna var snälla idag men däremot har jag börjat hysa agg mot kvinnliga busschaufförer.)
Smög lite försynt in på kontoret på morgonen och slog igång datorn. Han satt i telefonen och jag vågade inte vänta på att han skulle hinna lägga på och förmana mig så jag kastade mig huvudstupa över min egen telefon och började slå nummer. När jag lade på efter första samtalet satt han bara och stirrade på mig. "Vilken enorm skillnad! Vad åt du till frukost idag?" Så dagen rullade på, jag märkte egentligen inte mycket mer än att han lät nöjd efter de flesta samtal jag gjorde. Sen kom det. Samtalet när jag bokade in en snubbe att guida runt på hemsidan (japp, det är min arbetsuppgift, få in dem på vår hemsida och därifrån försöka sälja) nästa måndag. Jag var så stolt att jag höll på att spricka och han var så nöjd att han plockade fram en chokladkaka och gav mig en hel rad. Sen har dagen fortsatt så, några har tackat nej men ingen har fått köra över mig som igår och jag har bokat 4 rundturer, och tillochmed haft en! Men då var jag så nervös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, tur för mig att han var snäll.
För fjärde boknignen fick jag tyvärr ingen choklad för då hävdar han att jag kommer rulla hem imorgon...
Dessutom har jag varit duktig sen jag kom hem och fixat med alla biljetter som ska checkas in och skrivas ut. Sen borde jag väl städa och tvätta också men någon måtta får det vara, det är en dag imorgon också.



*För er som inte har koll: Eliza är en blomsterflicka som snackar cockney. Talpedagogen slår vad om att han på kort tid (minns inte hur kort) ska förvandla henne till en fin dam. Här börjar hon äntligen fatta hur hon ska prata. Typ som jag idag.