sikorka

Ser ni inte hur läskigt det där ser ut???

Jag hatar när jag träffar folk som antar att etfersom jag (nog) är tjej så inte bara kan jag sminka mig, jag gör det dagligen och tycker att det är kul. Så fel man kan ha.
Visst, jag kan faktiskt peta fast en eyeliner eller läppglans. När andan faller på kan jag tillochmed måla dit en nos och lite morrhår. Men sminka mig "på riktigt"? Inte en chans. Jag kan knappt namnet på hälften av allt som behövs och mascara ska vi inte tala om. Jag är hoppig när det gäller mina ögon och att då ha en stor yvig pinne med borst som ska täcka hela mitt vidöppna och sårbara öga på bara någon millimeters avstånd är en så sjukt läskig upplevelse att ni inte kan förstå om ni inte delar samma skräck.
Men jag är less på att bli påtvingad svartare ögonfransar när jag ska ut med tjejkompisarna. Jag vill inte att Kix ska hålla fast mig mot väggen och hålla mig i handen medans Märha försöker lugna ner min uppfuckade andhämtning genom att prata till mig som om jag vore 5 år. Jag vill inte sitta och hålla mig fast i stolskanterna så knogarna vitnar och rygga tillbaka för att Emelie ens öppnar mascaran. Därför har jag redan i januari bestämt att mitt marsuppdrag blir att lära mig att själv sminka på mig mascara. Och jag har en känsla av att det kommer vara betydlgit svårare än snowboarden.
Märtha har redan skrivit upp sig för att försöka hjälpa mig komma igenom det utan att svimma av syrebrist och hjärtklappning.
Men nu har jag hel plötsligt fått tvivel. Tvivel! Och det är en hel månad kvar tills jag måste komma i närheten av den svarta skräcken. Jag vet att jag är löjlig, men kan någon hjälpa mig att komma på ett annat uppdrag till mars för just nu sitter jag med grov ångest över att om en månad(! Fy fan vad fjantig jag är) behöva sminka mig med mascara.