sikorka

På söndag gäller det. Mitt majuppdrag. Att ta på mig mascara själv.
Det får låta hur löjligt det vill men jag är så nervös att jag kan börja gråta bara av tanken på det nu.

I söndags så stod jag och pratade med Bob när hon sminkade sig, och som för alla "normala" tjejer innebär det mascara. Jag kommer ihåg hur jag stod där och stirrade på hur borsten sakta rörde sig över hennes ögonfransar, drag efter drag. Så nära hennes öga.
Jag kunde inte hjälpa det, bara av att titta på det kände jag hur mitt grepp om toadörren hårdnade. Hur andningen inte riktigt ville fungera och det enda som gick runt i mitt huvud var "nart är det där jag".

Jag vet att det låter som en skitfjantig grej att vara rädd för, det är det säkert egentligen också. Men jag kan inte hjälpa det, jag är skitskraj. Och det är bara ren överlevnadsinstinkt, inget djur vill ha saker som hotar ögonen - då missar du att upptäcka din motståndare i tid.

Men människor är ju inte djur. Eller vad idioter nu brukar säga, vi står över dem. Alltså behöver jag inte skydda mina ögon. På söndag gäller det.