sikorka

Att jag är barnslig är väl inte direkt en nyhet för någon. När Kix och jag stod i incheckningskön på Arlanda så stod det en pappa och en liten dotter (3-4?) bakom oss och hon hade världens sötaste väska! Den såg ut som en blandning av Domo-kun och någonting som borde höra hemma i Totoro med sina stora ögon och betar på ena kortsidan och två horn i hörnen som hon kunde hålla fast sig i medans pappan drog runt med henne på den rullande väskan.
Diskret som jag är så utbrister jag direkt "shit! Titta vilken söt väska!" Den uppenbarligen tvåspråkiga pappan ler mot oss, tackar och förklarar att den kommer från en barnfilm - The Gruffalo som faktiskt är riktigt bra. Ni känner mig, jag skulle ljuga om jag sa att mer övertalning behövdes för att jag skulle skriva ner namnet i min hand.
Igår såg vi då den här supersöta filmen i väntan på att vår kladdkaka skulle bli klar. Och detär inte klokt hur söt den var! En halvtimme lång och typisk saga, jag satt bara och myste filmen igenom. Seriöst, se den! Alla behöver mer sagor i sina liv.