sikorka

Jag fikade med Sabine (och Ludde) idag. Vilket innebär att jag bestämde fikadate med Sabine och Ludde liksom följde med som en outtalad självklarhet, under-1åringar har en sån vana, det går liksom inte att hjälpa. För att vara bebis är han dock inte så illa. Min vanliga syn på spädbarn är att de är högljudda, ivägen och lägre stående, ovärdiga varelser, men den här var faktiskt inte så illa. Han låg och sov i vagnen tills vi kom till caféet där han vaknade och fick äta på medtagna majskrokar. Han var tyst nästan hela tiden och kastade bara ner saker på golvet en gång i kvarten, klart över min förväntan.
Något som däremot skrämde mig med honom var att han redan visade prov på ett visst mått av intelligens. Majskrokarna låg i en plastburk och när han ville ha en så tog han burken och slog på locket tills Sabine öppnade det, och när han tagit den sista kroken så tog han lock och låda och la dem på varandra. I was amazed. Kan så små barn tänka så bra? De kommer att ta över vår värld de små jävlarna.
Jag tycker om Sabine, inte bara för att hon är en riktigt trevlig, snäll och smart människa, utan för att man aldrig tänker på hur lång tid det går mellan våra möten. På högstadiet hängde vi ihop i samma oskiljaktiga grupp och vi sågs ändå nån gång per läsår under gymnasiet, sen dess har vi dock varit duktiga om vi setts en gång per år. Och ändå går det lika lätt att prata som när vi var 15! Till skillnad från de flesta mödrar så babblade hon inte bara på i evigheter om hur Ludvig sakta men säkert lär sig gå eller nåt annat ointressant, visst togs han också upp men sen kunde man byta vidare till nya ämnen. Vi har pratat om mammaledighet, studier, höstplaner, hårfrisyrer, shopping, hur länge hon bara ska ha en ring på fingret, böcker och en massa annat.
Hon har dessutom varit gullig nog att (igen) lova att hjälpa mig ta mig igenom fysiken och matten, nu gäller det bara att komma ihåg erbjudandet. Men vi bestämde att jag ska ringa när jag får tillbaka den misslyckade Matte D-tentan så att hon kan få ordning på mig och mina integraler någon gång.
Fan vad dålig jag är som aldrig tar kontakt med kompisar och hittar på något utan helt glömmer av folk tills de hör av sig ett halvår senare. Jag måste bättra mig, jag har faktiskt ingen riktig ursäkt. Har jag tid för My Little Pony avsnitt någon timme om dagen så har jag tid med folk jag tycker om.