sikorka

När vi satt på kinaresturangen i lördags och flummade med kameran i väntan på maten så kände jag plötsligt att jag hade rätt ont i ena pekfingret, det vänstra också vilket är ännu konstigare eftersom jag aldrig gör nåt med den handen. När jag tittar ner på ingret får jag en chock. Fingertoppen är helt röd och uppsvälld och "vecket" under den är alldeles mörkblått, det gör mer och mer ont och jag måste sitta med fingret tryckt mot mitt kalla glas för att inte ha riktigt lika ont. Böja fingret helt kan jag inte heller.


Allt eftersom kvällen går blir det värre och värre, det blåa som förut bara fanns i vecket har nu spridit sig över hela fingertoppen och "mittenbiten" av fingret så att det ser ut som när man stryper blodet genom att snurra en tråd runt fingret eller liknande och allt gör fruktansvärt ont när det kommer åt något.

 Så här mycket kan jag böja fingret när jag tar i, sen kommer svullnaden ivägen...  Så här mycket ska jag kunna böja det, utan att ta i.

På söndagen ser det inte mycket bättre ut även om det inte är lika blått och inte riktigt lika svullet överallt. Vårt första stopp på stan blir alltså apoteket som har en "råd & hjälp"-disk. Jag får prata med en tjej som jobbar där som tydligen är utbildad sjuksköterska också, hon säger att det ser ut och låter som en blodpropp, men "eftersom den är i fingret ska det inte vara någon fara och det brukar försvinna av sig självt efter några dagar". Woha, vad kul. Jag är 21 år gammal och har fått en blodpropp, så ska det inte vara. Genast minns jag alla gånger under uppväxten jag fått höra från folk att jag kommer dö av en blodpropp med tanke på allt onyttigt jag stoppar i mig hela tiden. Nu håller det alltså på att hända på riktigt. Kul...

När jag vaknade idag hade jag lovat mig själv att ringa vårdcentralen och be att få komma in så de kan säga om det verkligen är en läskig propp eller inte och vad som händer då. Telefonkö där man får lämna numret i väntan på att bli uppringd när de har tid. Smidigt värre, här sitter jag och min propp och dör långsamt. Ok, idag har den nästan försvunnit, det är bara lite färgskillnad mot resten av fingrarna och inte alls lika ömt som igår, men ändå. En propp är en propp!
När jag blir uppringd 2 timmar senare berättar tanten i andra änden att jag inte alls behöver komma in. Man kan inte få proppar i fingrarna, det är "bara ett brustet blodkärl som är helt ofarligt och brukar försvinna av sig själv inom några dagar". JÄVLA APOTEKS-SKÖTERSKE-KLÅPARE! Ok, jag tror inte det är så himla nyttigt att mina blodkärl brister av sig själva heller, men om det bara är ett spontant blåmärke i fingret och tydligen inte så ovanligt kunde hon väl sagt det istället för att börja slänga ord som blodpropp omkring sig?! Morr!