sikorka

Var en av de vanligaste replikerna vi hörde under den första poledancelektionen. Grejen är nämligen den att rumpan alltid ska sticka ut i alla möjliga vinklar och har man tabbat en snurr är det extra viktigt att långsamt ställa sig upp med rumpan först så att det "ser ut som att det visst var en del av tricket att kräla runt på golvet".
Det var superkul att få hoppa runt i två timmar och snurra på stängerna och rufsa med håret. Visst känns det rätt corny när man ska "gå sexigt" mellan tagningarna men när alla andra också gör det kan det tänkas bort efter ett tag. Även med en stukad tå som gör att jag fuskar med hälften av mina steg.
Vi var 10 kvinnor mellan 20 och 52 år som dök upp av alla möjliga anledningar, men alla var glada och vi hade väldigt roligt. Och det är väl ändå det viktigaste?

Mindre awesome var att jag varit småsnuvig hela helgen och imorse hade lite ont i halsen och snörvlade lite mer än igår. Men jag hällde i mig te för fulla muggar och tog det allmänt segt före det var dags att kliva på bussen till Sundsvall. Lektionen gick bra, visst var jag svag och ovig men det är ju inga direkta nyheter. Problemet kom efter att jag vinkat hejdå till alla och satte mig på bussen. Jag såg en glimt av mitt ansikte i en spegel, den enda färg som syntes var kontrasten mellan min hy och mina ögonbryn, inte ens läpparna hade en nyansskillnad, och när jag satte mig ner var jag inte säker på om jag skulle svimma eller spy.
Så då har jag lärt mig det, att träna poledance, även på nybörjarnivå, i två timmar är inte bra mot förkylningar även om det är bra för humöret.

Jag får helt enkelt se till att bli frisk tills nästa måndag.