sikorka

Jag var med Markus igår kväll. Vi spelade Othello (Jag vann!) och sen gick vi ut och vandrade runt medans vi pratade om gudvetvad.
När vi satt ner så satt han alltid minst en meter ifrån mig om han var den som satte sig sist av oss. När jag försökte hålla hans hand så släppte han taget inom 5 sekunder. Min enda chans för att få ens en kram var att bita honom i nacken medans jag stod framför honom, då höll han om mig men frågade alltid om jag hade bitit klart snart .Jag frågade om en puss och han "godkände"(?!) det, men när jag skulle kyssa honom utstrålade han så läskiga vibbar att jag inte vågade mig på mer än en kindpuss före vi sa hejdå. Han log inte ens. Vad hände med pojken som sa att han tyckte om mig? Hade han kanske bara en dålig dag? Har jag gjort något fel? Har jag redan gjort något fel? Kommer han vara lika avig nästa gång vi ses? Jag kommer vara öppet skräckslagen nästa gång. Tänk om han inte tycker om mig? Vad gör jag då? Går tillbaka till att drömma om Bob? Jag har äntligen suddat ut hennes ansikte från min näthinna. Allt jag sett sen lördagsmorse är en leende Markus med glittrande ögon. Nu ser jag hur han vänder bort blicken. Jag vill inte! Är jag verkligen så hemsk? Har han redan upptäckt hur hemsk jag är? Fast om han ska upptäcka det utan firsthandexperience antar jag att det är lika bra att han gör det tidigt, före jag gör illa honom. Men det tar emot, jag tycker om honom. Så väldigt mycket. Det har regnat hela dagen. Spöregnat. Jag låg på rygg ute i gräset i över en timme och lyssnade igenom hela "mys"mappen på min mp3 och tänkte på honom. De tunga vattendropparna som slog mig i ansiktet och bröstkorgen var som en (våldsam) tröst. Och nu låter jag som en jävla klyscha för det där. Men det är sant, Ted Gärestad och spöregn gör att det gör lite mindre ont i en värkande kropp när allt man vill är att stortjuta. Eller bli struken över håret av en varm hand. Eller bara bli omhållen av samma person som får en att vilja tjuta och har de varma händerne som gör sig så bra i håret. Jag vill måste veta om vi har ett förhållande eller inte. Jag vet vad jag hoppas på men det är ju upp till honom. Tyvärr.(?)  

Dagens Visa
Ted var en intelligent människa. Eller åtminstone en jävel på att skriva texter. Dagens Visa blir alltså Ted Gärestad med den underbara visan Öppna Din Himmel. Enjoy.

Jag saknar Markus.
Jag har inte sett honom sen natten mot lördag.
Det är redan måndag.
Jag är inte klok.
Och jag har nån slags prestationsångest, ungefär som när jag ska skriva en uppsatsför engelskan. Och ja, trycket är större med engelska eftersom det är mitt bästa ämne = måste ha MVG.
Jag måste göra bra ifrån mig den här gången.
Jag ska verkligen förtjäna hans tillgivenhet.
Det där med prestationsångest är ännu mindre klokt.
Tror jag.
Just nu vet jag ingenting bortsett från att jag tycker om honom.
Och det är rätt uppenbart att resten av världen tycker mer om honom än de litar på mig de också.
Jag har hunnit få 8 mordhot från olika människor ifall jag skulle göra något för att såra honom.
Och jag förstår dem.
Han är oskyldig och ren (ja, det är rätt ord) och förtjänar på inget sätt att bli "utsatt för mig".
Stackars pojke, vad har han givit sig in i?
Men jag ska vara duktig den här gången.
Han ska aldrig behöva ångra sitt val.

Dagens Visa
Elisabeth vara kär. Elisabeth välja kärlekssång.

I thought that I was too old to believe in fairy tales
But there's a letter for me waiting when I check my mail
I start to shakin like a seven on the rictor scale
When you say you love me
I look in the mirror and I'm not who I used to be at all
It's coming clearer

I'm Cinderella at the ball
I'm Alice growing ten feet tall
It's not just make believe
Here comes the prince's kiss
I'm positive the slipper fits
It's not just make believe

It started out as just another ordinary day
Then suddenly my life is different in every way
The sun is brighter and my happiness is here to say
Its like I'm dreamin
Thank you for showing me that true love doesn't hurt when you fall
You got me glowing

I'm Cinderella at the ball
I'm Alice growing ten feet tall
It's not just make believe
Here comes the prince's kiss
I'm positive the slipper fits
It's not just make believe

Whenever, wherever, forever, I'll be with you
We have it, its not just oh ooh
I look in the mirror and I'm not who i used to be at all
It's comin clearer

I'm Cinderella at the ball
I'm Alice, growing ten feet tall
It's not just make believe
It's really happening
I feel so good I gotta sing
It's not just make believe
I'm Ariel above the sea
I'm Beauty dancing with the Beast
It's not just make believe
Here comes the prince's kiss
I'm positive the slipper fits
It's not just make believe

Oh, it's not just make believe

It's not just make believe

Jag tror att jag har tappat bort biljetterna till gotlandsfärjan. Jag dör om det är så för de andra lämnade pappret i mina händer och litade på mig. Jag måste hitta det, och det snart.

Häntextra
Jag var med Markus igår. Vi gick runt och pratade och slutade vid Bondsjön där jag lyckades övertala honom att bada. Det var väl ingen större grej med det, vi kom dit, gick ut i vattnet och simmade omkring. Hela tiden så funderade jag på hur jag på ett "bra" sätt skulle kunna prata om den där kyssen under trädet och förklara att det var ett misstag. Efter ett tag börjar han kittlas, fångar in mig och kläcker ur sig nåt i stil med "jag har aldrig kysst någon i vatten förut."  Le Gasp! SPINDELSINNET! DANGER, WILL ROBINSON, DANGER! THE BATSIGNAL! och alla andra små braiga varningslampor blev helt plötsligt väldigt mycket mer levande än de varit för bara någon sekund sen och jag lutade mig så mycket bakåt när han böjde sig mot mig att jag nästan doppade hela huvudet någon extra gång bara för att komma undan. För jag vet att han är för snäll för att jag ska få röra honom, att han är för bra för mig. På något sätt lyckades jag nervöst förklara att det hade varit ett misstag, att jag känt det som att jag varit otrogen mot Bob och att jag var ledsen ifall han hade tagit det på "fel sätt". Söt som han är så låtsades han om inte annat som att han tog det bra. Vi pallrade oss upp på stranden igen och klädde på oss före vi började gå, hand i hand, bort från sjön.
Halvvägs ner längs gatan kom vi ihåg att det finns en lekplats i närheten och eftersom vi knappast varit ute i mer än en timme så svängde vi in på den lilla sidovägen som leder till gungorna. I parken så fanns det ett väldigt sittvänligt bord som helt enkelt bad om att man skulle sätta sig på det, och vem är jag att förneka ett bords önskan? Så vi satt där och pratade, och pratade, och pratade. Jag minns inte allt vad vi sa men det blev en hel del DeathGame, lite moln och allmänt random pratande.
Nu är det ju så att när man har blöta underkläder på sig, blött hår och det är efter 2 på natten så blir det ju oundvikligt lite kyligt efter ett tag. Vilket tyvärr? ledde till att jag gosade in mig mer och mer i hans varma, bitvänliga nacke som luktar goda minnen. Vi satt så ett tag och fortsatte prata och efter ett tag antar jag att min llilla (oh, så dumma!) del av hjärnan som undrade varför han inte kysst mig än började synas för till slut gjorde han en andra ansats, den här gången med ena handen bakom mitt huvud, och lyckades. Min splittrade lilla hjärna kunde inte riktigt bestämma vad den skulle göra härnäst och i väntan på riktiga order så kysste den tillbaka, försökte trycka undan känslan av otrohet och minnet av Bobs ansikte, och samtidigt bortförklara allt med att han "höll fast mig" a.k.a. hade ena handen i mitt hår.
Jag är inte klok.
Det tyckte iochförsig inte han heller, för när vi slutade så kom repliken "jag blir förvirrad av dig Elisabeth" som ett piskrapp. Även om det inte var så den levererades. Jag bara gömde mig i hans tröja som luktar Markus och är varm och försökte andas lugnt när jag frågade vad han inte förstod när jag helst av allt bara ville försvinna. Den inte ett dugg oväntade frågan lyder "varför jag inte fick kyssa dig vid sjön när du inte gör något motstånd här." Det värsta var ju att pojken hade en poäng, och egentligen inte bara en.  Snabbt forsar hela historien om hur jag vet att han är för snäll och oskyldig för att jag egentligen ska vara tillåten att ens se åt hans håll, att jag är kär i Bob (hennes eventuella pojkvän till trots), att jag samtidigt tycker om honom men inte vet var jag står i nånting alls, samt min oro att det här kan sluta dåligt fram. Då undrar änglapojken som får mig att smälta med bara en blick varför vi inte bara kan tycka om varandra helt okomplicerat då?
Så nu tycker jag och Markus tydligen, officiellt, om varandra helt okomplicerat.
Och fråga mig inte vad det betyder att tycka om någon okmplicer för jag är precis lika bortkollrad som alla andra skulle vara när någon säger något sånt och sen vägrar svara på vad det innebär.
Stackars lilla jag är förvirrad, och jag saknar att kura ihop mig mot honom och bara lukta på hans tröja eller i den varma, mjuka, bitvänliga nacken.
Samtidigt så känns det som att jag svikit något slags löfte till Bob, vilket är helt sinnessjukt. Jag tycker ju om Markus också och han tycker, till skillnad från henne, om mig tillbaka på det sätt jag vill.
Någon med förslag?

Dagens Visa
Av någon anledning så har jag fått sången som är söt utan slisk på högsta nivå på hjärnan. Har tyvärr inte på datorn, om någon har den så är det bara att skicka?  *_*     ^_~
Låten är alltså tagen från musikalen RENT och heter inget mindre än I'll Cover You. För er som vill se scenen där den sjungs så finns den på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=3Yhb7DMWre0&mode=related&search=

I'll Cover You - RENT

ANGEL
Live in my house, I'll be your shelter
Just pay me back,
With one thousand kisses
Be my lover - I'll cover you

COLLINS
Open your door, I'll be your tenant
Don't got much baggage, to lay at your feet
But sweet kisses I've got to spare
I'll be there and I'll cover you

BOTH
I think they meant it
When they said you can't buy love
Now I know you can rent it
A new lease you are my love,
On life - be my life
Just slip me on I'll be your blanket
Wherever - whatever - I'll be your coat

ANGEL
You'll be my king,
And I'll be your castle

COLLINS
No you'll be my queen,
And I'll be your moat

BOTH
I think they meant it
When they said you can't buy love
Now I know you can rent it
A new lease you are my love,
On life - all my life
I've longed to discover
Something as true as this is

COLLINS
So with a thousand sweet kisses
I'll cover you
With a thousand sweet kisses
I'll cover you
When you're worn
Out and tired
When your heart has expired

ANGEL
If you're cold and you're lonely
You've got one nickel only
With a thousand sweet kisses
I'll cover you
With a thousand sweet kisses
I'll cover you

BOTH
Oh lover I'll cover you, yeahhhhh
Oh lover I'll cover you

Igår kväll så var jag med Markus och klättrade i träd. Först klättrade vi upp i ett hyfsat snårigt träd där vi satt och pratade om huruvida man kan ha en purjoduell i det eller inte, vi kom fram till att det är klart värt ett försök i nästa omgång. När det började regna så hoppade jag ner och drog med honom ut på den öppna gräsmattan så att man skulle kunna studsa runt i regnet ordetligt ... fast det kom inte så mycket regn så istället rullade vi ner för backen från dagiset till lekparken, för er som inte vet hur långt det är kan jag tala om att det är just långt. När våra huvuden slutat att snurra föll våra blickar på det stora pilträdet och vi bestämde genast att det var ett bra träd att bestiga.
Sagt och gjort vi börjar klättra uppför den gamla stammen. Båda faller av en gång var(först jag sen han), men åtminstone jag bestämmer mig för att inte vara sämre än honom och börjar alltså om på nytt och efter några tappra sekunder har jag tagit mig upp till första grenen, som jag nu har insett är minst 2 meter upp, och han vandrar runt och tittar upp på mig och undrar hur jag tänkte ta mig ner sen. Det vanligaste, och enklaste, sättet att ta sig ner ur ett träd är, som vi alla vet, att hoppa. Hej och hå här kom jag nerflygande.
Först ser jag markus huvud rätt jättemycket uppifrån, sen snett uppifrån sen framför mig och jag hinner faktiskt tro att jag står före jag ser hans ansikte över mig för att sedan ligga på rygg och stirra upp på grenen jag just hoppat från. Ungefär i samma veva som båda börjar asgarva åt mitt överstiliga hopp som såg ut att vara hämtat från en klassisk komedi så känner jag hur det gör ont.
Det gör riktigt ont.
Det gör riktigt för jävla ont!
Ynkande så kryper jag ihop till en liten skrikande boll och håller om mina vrister som börjar brännas. Snäll som han är kommer han försiktigt fram och frågar hur det gick och om han kan göra något och när jag griper tag i hans arm för att bita i något gör han inget motstånd utan påpekar bara lite hjälplöst att jag åtminstone inte biter lika hårt som Camilla gjorde.
Så stannar vi ett tag, jag i en liten armbitande boll och han sittandes bredvid med armen mellan mina tänder. Efter en halvtimme så lessnar han på sittandet och lägger sig istället bredvid mig. Per ynkautomatik så kryper jag upp mot honom med huvudet på hans axel och fortfarande med armen i ett stadigt bett. Efter en ännu längre stund så börjar vi prata, jag kommer inte längre ihåg om vad, vi låg ju där ett bra tag, men det kändes bra att ligga med huvudet på hans axel, knarka hans hår och prata medans han höll om mig. Jag har ingen som helst aning om varför han gjorde det, eller ens hur det gick till, men plötsligt så kysste han mig.
Alla som känner mig vet att jag varken är bra på eller tycker om att göra motstånd när det kommer till just kyssar.
Alltså fortsatte vi.
Fast jag lovat mig själv och nästan halva bekantskapskretsen att låta bli.
Vid ett så insåg vi iallafall att det aknske kunde vara en idé att röra sig hemåt och jag prövar trevande att ställa mig upp på den fot som gör mist ont. Det var inte så lyckat, nog för att den högra foten hade en extra fotknöl, framför den som ska vara där, och gjorde ont som fan bara man försökte röra den, men det förhindrar inte att vänsterfoten börjat svälla den också. Pojken erbjuder sig iallafall som den gentleman han är att stödja mig fram till dörren och vi ger det ett tappert försök. Men när vi rört oss kanske 4 meter på en minut inser båda två att den enklaste lösningen nog ändå är att ringa efter skjuts. Sagt och gjort, mobilen fram, hemnumret iknappat och en ilsken pappa i andra änden av luren som minsann har druckit vin så han kan inte köra. Och NEJ, mamma SOVER! Fast tur nog så väcker dessa ord det stackars födelsedagsbarnet som sätter sig bakom ratten för att köra de 300(?)meterna för att hämta sin stackars invalida dotter. Själv så ger jag upp försöket att hoppa på ett ben och kryper istället på alla fyra fram till vägen. Mamma sa att det på avstånd såg ut som om Markus var ute och rastade en stor svart hund.

Idag var jag på vårdcentralen och fick mina fötter klämda och röntgade. Det är tydligen nåt fjoff med ledbandet, eller om det var stukat, han snackade om båda,  i högerfoten och vänsterfoten är bara allmänt öm. Jag får krycka mig fram ett tag nu, men det är lugnt för de har gröna saker på handtagen.

Dagens Visa
Har fått Friend Like Me från Disney´s Aladdin på hjärnan. Den funkar rätt bra när man är glad. ^_^

A Friend Like Me - Aladdin OST
Well Ali Baba had them forty thieves
Scheherezad-ie had a thousand tales
But master you in luck 'cause up your sleeves
You got a brand of magic never fails
You got some power in your corner now
Some heavy ammunition in your camp
You got some punch, pizzazz, yahoo and how
See all you gotta do is rub that lamp
And I'll say

Mister Aladdin, sir
What will your pleasure be?
Let me take your order
Jot it down
You ain't never had a friend like me
No no no

Life is your restaurant
And I'm your maitre d'
C'mon whisper what it is you want
You ain't never had a friend like me

Yes sir, we pride ourselves on service
You're the boss
The king, the shah
Say what you wish
It's yours! True dish
How about a little more Baklava?

Have some of column "A"
Try all of column "B"
I'm in the mood to help you dude
You ain't never had a friend like me

Can your friends do this?
Do your friends do that?
Do your friends pull this out their little hat?
Can your friends go, poof?
Well, looky here
Can your friends go, Abracadabra, let 'er rip
And then make the sucker disappear?

So doncha sit there slack jawed, buggy eyed
I'm here to answer all your midday prayers
You got me bona fide, certified
You got a genie for your chare d'affaires
I got a powerful urge to help you out
So what-cha wish? I really wanna know
You got a list that's three miles long, no doubt
Well, all you gotta do is rub like so - and oh

Mister Aladdin, sir, have a wish or two or three
I'm on the job, you big nabob
You ain't never had a friend, never had a friend
You ain't never had a friend, never had a friend
You ain't never had a friend like me
You ain't never had a friend like me, hah!

Mamma fyller år idag, hon blir 44. Tant. Just nu tvingar hon hela familjen att springa runt och städa. Jag blev minst lika förvånad som hon och pappa när jag sa att jag vägrade göra mer än vad jag frivilligt hade sagt att jag kunde tänka mig att göra vid frukosten när hon började dela ut order. Jag sköter tvättmaskinen (som just nu kör dagens andra laddning) och fixade toaletten bredvid mitt rum. Mer än så vägrar jag göra. När jag hade satt mig här så kommer hon och tjatar om att jag borde fixa soffan i vardagsrummet för "jag sitter ju där och dammar lika mycket som vi andra". Det var när det här argumentet lades fram som det blev ännu mer intressant: Pappa kastar sig in och säger att jag är den i familjen med minst skyldighet att fixa just den eftersom jag knappt använder den ens hälften så mycket som resten av familjen. Mamma och jag bara stirrade på honom, fast med helt olika uttryck ... mamma såg ilsket chockad ut som om hennes sista livlina i vem vill bli miljonär just hade svarat fel medans jag själv fick kämpa hårt för att inte le alltför stort. Har jag sagt att jag tycker om min pappa?

... var huvudkaraktärerna i nattens drömmar. En av pojkarna var Anton som gick i min klass i grundskolan och inte sett sen nians skolavslutning, jag förstod inte riktigt vad han gjorde där men han jobbade tydligen i någon spännnande affär vi var inne och tittade i. Han gav mig en kram, den kändes faktiskt verklig.
En del av mig har börjat sakna att vara i ett förhållande, vilket känns helt sjukt med tanke på hur dåligt det har gått under tidigare försök... Men samtidigt kan jag inte hjälpa att jag saknar att gosa in mig hos någon som tycker om mig, och som jag tycker om. Jag tycker om Bob men henne kommer jag aldrig att få, det är bara att inse fakta. Även om hon skulle vara bi, vilket Erika påstår att hon är, så har jag ju ingen chans på en tjej som åtminstone hälften av alla som möter henen faller för. För let's face it, knappt någon faller för mig och hon är på tok för cool för att vilja ha en liten fjant som jag. Hur surt det än är.
Den andra pojken i drömmen var Jacke. Tillochmed i drömmen var jag rädd för att möta hans blick eftersom jag vet att han inte längre tycker om mig, men ändå kunde jag inte hålla mig från att titta på honom ur ögonvrån hela tiden för att se om han tänkte bevärdiga mig med en blick. Till slut gjorde han faktiskt det, han kom faktiskt över och satte sig hos mig. Så vi satt där mitt emot varandra på en av alla gästsängar som fanns i rummet och bara tittar varandra rätt i ögonen i vad som känns som en evighet. Sen kramar han mig plötsligt. Och på något sätt förstod jag att han äntligen förlåtit mig.
Det var länge sen jag vaknade så lycklig.
Sen kom jag på att det var en dröm, då kändes det inte riktigt lika varmt längre.
JAG SAKNAR HONOM!!!!!!!!!
Jag är tillochmed så fjantig att jag hoppas att han ska till medeltidsveckan i sommar för jag vet att han besökt den tidigare.
Jag kommer verkligen gå under när skolan börjar.

Jag måste gå och lägga mig snart för imorgon bitti ska vi fira mamma och då ska man upp tidigt... typ 7igt... Så jag måste sova kring 2-3... Fan va svårt det kommer bli.

Fast det var inte för det jag skrev.
Utan jag tänkte bara lägga upp lite random funfact om min blogg... Jag har i skrivande stund publicerat 67 inlägg (det här blir #68 för er som inte kan tänka själva) och i dessa 67 inlägg har jag laddat upp 21 stycken bilder och sammanlagt så har jag hittills bara fått 20 kommentarer... Jag hoppas att ni förstår avd det här innebär? Jag använder knappt bilder och ändå finns det fler såna än kommentarer. ÅTGÄRDA!!!!!!!!!

Bokstavligt talat alltså. Jag började ju som sagt sommaren med att bli polkagrisrandigt solbränd och nu är jag istället rutig efter två dagars skuttande i nättröja.

Jag vill läsa sjunde boken i Harry Potter serien. Pappa får den imorgon på posten, ag komemr alltså få vänta tills på tisdag. Vilket suger.

Har lyckats hitta en present åt mamma, hon ska få boken About A Boy i pocketformat bara för att hon tyckte om filmen och den kostade 25 kronor... Jag är en så duktig dotter. Måste fortfrande komma på nåt åt Jenny(även om jag har en idé där), Johan och pappa... Får se vad som händer. Fast det börjar bli ont om tid.

Filmkvällen hos Emelie blev bra även om det blev mer Singstar och biljard än film. Men jag fick bada så jag ska inte klaga.

Har läst ut Ett Ufo Gör Entré av Jonas Gardell. Den var helt underbart bra. Alla borde läsa!

Kan skriva nåt litet här och där, har skrivit en låtsashatisk dikt om en av mina flickor (inga namn nämns, varken dikt eller person) och en annan lite hobbyromantisk emodikt om en gammal vän (även den är anonym). Båda funkar (lite halvt iallafall) även om jag fortfarande inte riktigt känner att jag kan skriva så att jag blir nöjd. men skam den som ger sig, även när jag är som bäst blir jag ju knappt nöjd med ens hälften av det jag skriver under en dag.

Mötte Tommy på bussen igår...Av någon konstig anledning kom vi in på ämnet sex. Han hävdar att killar ser det som en uppoffring att ha sex, eftersom det är så pass fysiskt ansträngande, och klarar sig bra på någon ensatka gång i veckan. Jag VILL INTE tro att det är sant. Jag undrar om det är det. Borde kanske fråga någon.... Teddy är inne på msn, men man vet ju aldrig med den pojken och HS är klart fel person att fråga med sin omänskliga sexualdrift. Hoppas att jag aldrig hamnar med någon som bara har sex för att vara snäll med mig. Du skulle man ju få en massa äckliga skuldkänslor som förstörde upplevelsen.

Fuck off och ha ett bra liv.

Igår så gick jag på senaste Harry Potterfilmen med Erika och Camilla. Som film var den helt OK även om den SÖG som filmatisering av en bok. Filmatiseringar av böcker går liksom ut på att flytta över en historia från en bok till en filmskärm, inte ta grundstoryn och namnet för att sedan flamsa runt som man vill. Favoritscener, ja till och med hela karaktärer, hade klippts bort och repliker hade bytt ägare. Dessutom var de dåliga på att presentera alla karaktärer, till och med de viktiga. Lupin, precis som resten av orden (bortsett från Tonks), fick inte en presentation, de hade totalt ignorerat Mrs Black som man bara kunde ana sig till fanns där om man läst böckerna och därför lade märke till ett stort skynke, Percy syntes men de glömde både att presentera honom och nämna att han brutit med familjen. Sirius död var helt fel. De positiva överaskningarna bestod i att Tonks var precis så snygg och cool som jag tänkt mig, Camilla erkände att hon är en sån tjej som kan omvända den mest heterosexuella tjej och Bellatrix var betydligt sexigare än någon av oss hade tänkt. Jag ljuger inte, hon hade väl sina taskiga stunder men kvinnan utstrålade evrkligen SEX! Luna var också väldigt fint porträtterad trots mina farhågor efter att bara sett henne på enstaka bilder. Filmen antydde också en lätt föraning om Harry/Luna vilket är ett shipping som jag stödjer fullhjärtat och Erika gick lite halvt över till min sida i slutet av filmen.
Ikväll är det filmkväll i Rumpnissens stuga, fast jag och Lillgrisen har ingen aning om hur vi ska ta oss ut dit... Spännande spännande. xD

1. MARIT HAR BLOGG!!!!!!! http://maritiholland.web-log.nl 
2. Blåbären har börjat dyka upp!

Jag knarkade honom! I en timme! Minst! FAST jag inte får!
Markus är för liten, för söt, för oskuldsfull, för snäll och för nykompis för att förtjäna att bli utsatt för mig.
Jag hatar mina reflexer!
Vi var alltså uppe vid kråkslottet; Anna, Malin, Markus och jag. Studsade runt och lekte och höll på... det var relativt sent så jag hade väl inte heller världens bästa självbehärskning när jag helt plötsligt upptäcker en bekant doft. Jag vet att han inte är där men jag kan inte hjälpa det utan känner tydligt Jonas (för er som glömt är Jonas pojken som lärde mig matte i höstas och jag råkade strula med) parfym alldeles bredvid mig. Alltså vänder jag mig förvirrat ditåt och ser underbara ljusbruna lockar av hår. Jag kan inte hjälpa det, jag var helt enkelt tvungen att känna på håret. Det var underbart. Mjukt hår som gled mellan fingertopparna på precis rätt sätt. Samtidigt som min hjärna fylls av den söta doften och alla minnen av kyssar börjar rullas upp i huvudet blir det svårare och svårare att släppa taget om detta underbara hår.
När vi började gå hemåt bad Anna Markus att hålla henens väska medans hon knäppte sin jacka och han hann i princip bara konstatera att det var en väska före han skickade vidare den till mig, med handen bakom ryggen, och höll fast i väskan ett bra tag efter att jag tagit tag i den. Ungefär här, om inte tidigare, borde jag ha insett att det var dags att sluta knarka. Gjorde jag det? Nej, såklart att jag inte gjorde. Istället fortsatte jag att knarka den satckars förledda? pojkens hår i ytterligare en timme. Ju mer jag knarkade desto mosigare blev jag i huvudet vilket ledde till att jag stödde mig mer och mer på honom när vi vandrade hemåt och att sitta på gatan utanför Malins hus var långt ifrån veckans bäsat idé. Jag satt och knarkade hans hår när han plötsligt bestämde sig för att kontra med att knarka min jeansjacka, för att sedan börja jämföra jeanstygen i min jacka och våra bådas byxor. Inte smart av mig att fortsätta knarka hår eller skratta bort att han satt och petade mig på benen med en fascinerad blick.
När han hade åkt hem och vi flickor satt uppe i min säng upptäckte jag att mina kläder luktade som honom. Alla förvånade räcker upp en hand.
Jag måste ha på mig fula kläder när vi ses imorgon, förslag någon?
Och nej, jag ska verkligen verkligen inte någonsin mer röra den pojken om det inte är i en DeathGamefajt och då bara med ett vapen. Jag ska inte förstöra den här. Han är för liten, för söt, för oskuldsfull och för snäll för att förtjäna att bli utsatt för mig. Jag har redan förstört min beskärda del av människor.

Häntextra
Igår var jag på dejt. Det trodde ni inte att jag skulle lyckas med att få till va?
Åtminstone trodde inte jag det.
Men det blir inte alltid som man tänkt sig så iväg till Sundsvall tog jag mig ändå för att träffa Johan. Han är en jättetrevlig snubbe på 26 år med stort filmintresse och mycket bakom pannbenet. Vi gick hem till honom där vi satt och pratade om allt möjligt i säkert två timmar. Sen kysstes vi. Han var bra på att kyssas. Han var rätt trevlig att kyssa också med sitt utseende. 186cm, fina armar, ögon, händer och avgjort knarkvänligt hår. Och NEJ, till er som undrar. Vi gick INTE längre än att kyssas. Jag kan visst det vara en duktig flicka när jag bestämt mig. Men som sagt så var han en trevlig prick så vi kommer säkert träffas igen och faktumet att han är vegetarian och duktig på att laga mat drar inte ner poängen. Efter fyra timamr så skildes vi åt, han åkte till jobbet och jag gick iväg till Rai där jag mötte upp med Emelie. Vi hyrde Guess Who, den var klart över förväntan, och köpte hem pizza ... fast egentligen var jag för mätt och fick således kämpa i mig de tre sista fjärdedelarna. 
Teddy vill tälta. Jag har redan lovat att jag dyker upp men jag hoppas att det kommer fler personer för min egen säkerhets skull. Inte illa menat mot pojken, jag står fast vid att han är en söt och harmlös liten pojke, men faktumet att han och hans flickvän har problem kvarstår. Han är  gosig så det räcker när de har det bra så hoppas att han håller samma nivå när det är ostadigare... dvs någon kram här och där. Tro inget annat. =P

Dagens Visa
På bussen hem imorse så slumpades låten Slept So Long från soundtracket till fimen Queen of the Damned fram och när jag lyssnade på texten i mitt sömndruckna tillstånd kunde jag inte hjälpa det utan kände igen mig själv i textraderna Touching you makes me feel alive/Touching you makes me die inside. Kanske inte världens bästa kombination men det är så jag fungerar just nu, tyvärr.

Slept So Long

Har läst ut femte och sjätte Harry Potterböckerna. Min hjärna är mos, har inte riktigt insett det där med Sirius borta ... för att inte tala om Dumbledore...

Camilla fortsätter tjata om att jag borde "sample the goods" och beroende på hur det var sätta in en stöt mot Heine... Förstår inte hur hon tänker. Han vara pojkaktigt söt. Eventuell oskuld. Jag hålla fingrarna i styr. Jag duktig.
På tal om sokuld så är inte Jenny det längre. ETT STORT GRATTIS TILL HENNE!!!!!!!!!
Har en svag känsla av att det där inte uppskattades, men orka bry sig.

Dagens Visa
Har som sagt fallit rätt hårt för Andrew W.K. och nu har låten Girls Own Love fastnat i min mosiga och värkande hjärna.

Andrew W.K. - Girls Own Love

är vad jag har levt på under de senaste tre dygnen under vilka jag har legat till sängs och läst Harry Potter. Jag placerade min kropp i sängen eftersom att det är en idealisk plats att läsa, men stannade kvar för att mitt ben gjorde ont i särskilda vinklar (även om doktorn, efter att han komplimerat mitt nagellack, sa att det var ofarligt - sådetså mamma!) och för att man hals har svällt upp så att jag bara ka få i mig vätska och väldigt mjuka frukter som ordentligt saftiga päron eller persikor.
Jag kan inte sova ordentligt. På nätterna är det inte bara benen som gör ont utan då har även resten av kroppen hakat på plåga-Elisabeth-trenden. Dessutom blir det inte bättre över att jag inte trivs med att sova ensam som det är. Jag har legat och vridit mig tills efter 4 varje natt i snart två veckors tid utan att kuna somna. Inatt fick jag iaf låtsassällskap via sms med HS ... ibland är den pojken rätt odålig av sig. <3
Tyck synd om sjuka stackars mig som vill ut och leka i det fina vädret?

Andrew W. K. gör mig glad, han har roliga texter med hypermusik.
Så vad har jag gjort idag förutom att lyssna på honom?
Jag har varit hos Johan och tittat på båda Bambifilmerna, i fel ordning O.o' och nej, jag glömde inte att skälla på honom... Det var det första jag gjorde så fort jag kom innanför dörren. Han lyssnade och tog åt sig. Duktig pojke. Sen drog jag hem igen och har i princip dött av tristess sen dess... Nu har jag inte gjort nåt på två dagar och jag tror jag kommer gå under inom en snar framtid... Borde iochförsig läsa de två senaste Harry Potter böckerna precis som Erika bara så jag kommer i rätt stämning lagom tills releasen... Nåja får väl börja vid midnatt när datorerna stängs ner antar jag =P

Dagens Visa
Är inte ett dugg otippat Andrew W. K. med den fantastiskt underbara studslåten man inte kan sitta stilla till I want to see you go wild

Här hade vi nu haft en sångtext
om det inte vore så att internet hatar mig
 och därför vägrar erbjuda just den här låttexten.
My ass att man kan hitta allt på nätet Dx

Häntextra
Gatufest igår. Det var askul men jag fattar inte hur jag kunde se så få människor jag kände. De enda vi träffade var Lisa, Matilda och Matildas lillasyster, såg en skymt av den där dumma emopojken, Andreas och Burre. Med tanke på hur många som var där är det ett stort jävla under. Nåja, så vad hände då under själva gatufesten?
Vi började med att köpa någonting ätbart före vi gick ner till tivolit för att kolla vilka karuseller som fanns. Anna åt något thailändskt nudelfjoff medans jag och Emelie satte i oss varsin tallrik Tex Mex. 
Före vi nu går vidare så kan det vara en bra idé att berätta vad vi hade på oss. Emelie hade en jättesöt röd klänning och snygga klackar, anna en kort rosa kjol, svart linne och svarta stövlar medans jag höll mig till svarta jeans och en grön nättröja som visade upp en svart bh.  Då så, då var moderapporten avklarad och vi går vidare till tivolit.
Vi har just kommit dit och kollat på priserna för biljetter och står som bäst och diskuterar huruvida vi ska dela på ett häfte med 6 elelr med 10 åk på när en (otroligt ful) kille går förbi, ser Annas urringning och genast vänder sig om för att fråga om vi vill bli bjudna på någon karusell? Eftersom Emelie tidigare under dagen påpekat att det är fult att tacka nej när någon insisterar på att ge bort något av fri vilja så tackar vi glatt ja och hoppar upp i en snurrande pendlande liten sak, kommer aldrig ihåg vad den heter men kul är det. Efteråt så frågar snubben Anna lite enskilt om hon vill åka virvelvinden med honom men när han säger att det bara gäller henne så vänder vi unisont på klackarna och går därifrån, med armarna om varandra och Anna i mitten. Naturligtvis kommer han springande efter oss och säger att även vi får åka, sätter ner mig och Emelie i en "korg"(?) och tar sen med sig Anna till en egen. Vi försökte hålla så god uppsikt som möjligt över hans förhavanden och kommenterade oroligt när hennes kjol började fladdra av snurrarna. Men han skötte sig, mot förmodan,  och efteråt så flydde vi sanbbt fältet.
På bron som vi gick över för att gå tillbaka till festområdet så hittar Emelie två hundralappar på marken som rätt snart kommer till användning i öltältet där Anna köper ett glas vitt vin och jag och Emelie  dricker päroncider. Från öltältet å ser vi också början av Markoolios framträdande och när Erika har dykt upp tvingar vi i Anna det sista av vinet för att kasta oss så långt fram som möjligt och sjunga med i alla nostalgitrippande låtar ännu högre än inne i tältet.
Vi vandrar vidare och sätter oss nere vid ån där vi har fin utsikt över bungyjumpkranen och kan se hur många som doppas och inte. Eftersom jag alltid velat testa bungyjump ända sen jag var liten så måste jag naturligtvis fråga vad det kostar, 600. Nu är ju inte 600 särskilt dyrt för att hoppa bungyjump, men grejen var att jag redan överstigit min budget med 200 spänn och alltså inte alls hade råd att lägga ut pengarna ifall jag ska kunna äta på Gotland.
Vi går tillbaka till öltältet, dricker mer cider och springer sedan iväg till Backyard Babies spelning på Norra Scenen. Fy fan vad bra de var! Jag kände verkligen hur lyckan fyllde upp hela mig och ville bara kyssa någon för att demonstrera det hela. Tyvärr så såg jag inte någon attraktiv person där så jag nöjde mig med att studsa och vara lycklig före Anna kom och tvingade bort mig för att gå och tälla sig framför The Arks tomma scen som inte skulle bli befolkad förrän om 40 jävla minuter. Orka vara sååå engagerad liksom. Allt knuffande och skrikande framför den tomma scenen och vissheten om att Backyard fortfarande röjde där borta försvann sakta all den där härliga rockglädjen och ersattes istället av irritation som blev särskilt uppenbar när buffeln i rosa tröja hotade att trampa ner mig för att jag råkat hamna framför honom i publiken (kan det kallas publik när det inte finns nåt band, är det inte bara en folkmassa då?) och helt enkelt vägrade hålla käft. När de väl kom upp så kunde man knappt andas och inte blev det bättre av att två korta tjockisar trängde sig framför mig oh Emelie, tre jävla rader av folk fick akut syrebrist. Jävla idioter! Efetr mycket knuffande hit och dit så började vi kämpa oss ut ur hopen för att istället hamna på sidan av och faktiskt kunna andas tillräckligt mycket för att uppskatta konserten. Trots att Ola Salo är jävligt mycket bättre på att få publikkontakt med TVpublik än livepublik, anledningen att folk var som galna ändå var alkohol blandat emd fanatism. Men han var fortfarande underhållande att titta på och om inte annat har han en mycket trevlig kropp som visades upp i halvnaket skick.
Efter The Ark så började vi vandra vår väg hemåt Emelie vilket tog sitt lilla tag, vi var där 20 i 3 ungefär och somnade väl kring halv fyra skulle jag tro.

Jag har nu ont i fötterna och har knappt någon röst kvar. På bussen hem så träffade jag en snubbe som började snakca med mig, han var hyfsat trevlig och av någon outgrundlig anledning bytte vi nummer, nåja han kan väl få en chans som komps antar jag. xD

Dagens Visa
När jag satt och väntade på bussen så fick jag helt plötsligt Best Friends Song med Stephen Lynch uppspelad i huvudet. Annars så känns just Lejonkungens hitlåt Hakua Matata bra för mig idag när jag har så jävla ont och är hysteriskt trött, men ändå rätt nöjd ,ed livet. Så frågan är då vilken text man borde lägga upp. .. Antar att de flesta redan kan Hakuna Matata så vi är lite rebelliska och lägger istället upp Stephen Lynch bara för att han gör mig glad. <3

Läste i tidningen idag hur en man som varit anställd av räddningstjänsten blivit uppsagd för att han kört ett räddningstjänstfordon rattfull och det var inte första gången han dykt upp till jobbet berusad. Efter uppsägningen så överklagar han beslutet till sitt fack som tycker att det är orimligt att säga upp honom "pga en sjukdom" ... WHAT?
Vad fan är det för fel på det argumentet? Karln ansvarar för människoliv i sitt arbete och när han dyker upp bakom ratten och har druckit så riskerar han ju fler än han har en möjlighet att rädda.
De gjorde helt rätt i att sparka honom, vad jag däremot inte kan förstå är att snubben fick ett halvårs uppsägningstid(lön), om jag hade fått bestämma så hade han blivit uppsagd med omedelbar verkan och fått körkortet indraget.
Nu låter jag kanske som en liten moraltant men jag vill inte att personerna som ska släcka mitt hus kör över mig eller vilken del av räddningstjänsten han nu jobbade för, läskigt är det fortfarande!

Artikeln: http://allehanda.se/avdelning/kramfors/9497 

När jag gick hem från Malin nyss så såg jag att ungarna som hon bor granne med är världens mest bortskämda barn. Gissa hur jag fick reda på det? Jo, det är så enkelt som att: DE HAR EN EGEN HOPPBORG!!!!!!!!!!! Jag vill också ha! Inte en så liten studsborg iochförsig utan en riktig tivolistudsborg, för vem behöver i ärlighetens namn en stor studsmatta när man kan ha sin egen studsborg? Inte jag iallafall, fast nu har jag ju inte ens en studsmatta. Det enda studsiga jag har är en studsboll, som jag visserligen tycker väldigt bra om men den är ju lite för liten för att jag ska kunna sätta mig på den utan att riskera att få den upptryckt ihäcken. Jag vill ha NÅGONTING studsigt att leka med som inte är en säng! Är det så mycket begärt?

Jag har egentligen ingenting att skriva just nu, som ni kan se, utan bara spyr ut en massa skit som ser helt ovidkommande ut.
Jag tycker om Emelie. Hon erbjuder sig att låna ut pengar för inträde till gatufesten på torsdag. Vet dock inte om jag vill ta emot pengarna, det känns tveksamt att jag ska låna pengar för att ta mig in på en fest där jag kommer frestas att göra av med mer pengar, när jag nu har bestämt att jag inte ska göra av med mer pengar än nödvändigt den här månaden. Fast gatufesten kanske är nödvändig, vem vet?
Tanken att åka ner till Sundsvall i syfte att vara ute och ha kul känns dock skrämmande. Tänk ifall Jacke finns där, vilket han säkert kommer vara. Vad gör jag då liksom? Jag vet vad jag borde göra men jag vet inte om jag klarar av det och vågar inte riktigt testa min viljestyrka än...
Fast samtidigt så har jag ju sett fram emot att gå på priden ända sen jag hörde att det skulle vara och det vore jävligt kul att få flumma runt med allt folk ... och då kanske man skulle ha något att skriva under "häntextra" som varit lika död som "skolakuten" sen sommarlovet började. Jag vet inte vad jag ska göra, sista dagen före jag måste bestämma mig är imorgon. Vi får väl se helt enkelt ><'

Jag försöker verkligen lära mig av mina misstag.
Tro inget annat, jag kämpar hur hårt som helst. Problemet är att en del av mig fortfarande njuter av att begå de här misstagen. Och det är svårt att förneka sig själv något som får det att kännas bra om så bara för en stund.
Men jag jobbar vidare på det, jag blir tillochmed märkbart bättre allt eftersom dagarna passerar förbi i slowmotion. Jag är fortfrande långt ifrån ens halvvägs i rätt riktning, men jag har iallafall stannat upp i den felaktiga färdriktningen och vänt mig om. Just nu står jag med lyftad fot och försöker sätta ner den framför den andra... Har ni någonsin märkt hur många frestelser som går förbi varje dag och vill att man ska byta håll? Jag ska be att få tala om att det finns en mängd frestande vindar som blåser hårt i "fel" riktning och att det knappt finns något som är så svårt som att hålla balansen på ett ben i en storm.
Jag försöker verkligen att vända om, men ändå saknar jag (nästan) allt alla jag kommer lämna bakom mig,(?) redan innan det har hunnit ske... Tanken på att förändras tillbaka till den Jag som åtminstone jag tyckte om är skrämmande. Den Jag som jag har lekt har lärt känna så många människor som Jag-jag tycker om, men Gudinnan vette vad de kommer tycka om mig när Jag är tillbaka..? Jag antar att tiden får utvisa vad som händer, men det tar emot.
Jag ska vara stark.
Jag ska klara det här.
Förr eller senare.

Jag har ont.
Lite överallt...
Jag har ont i ryggen,
i foten,
i min stukade tå,
i mina sönderbitna armar,
i huvudet,
i minnet
och
i allmänhet.
Alvedon
räcker knappt
för hälften av det.
Inte ens
Ipren.