sikorka

Vi satt alltså hemma och tråkade medans vi undrade "vad fan det händer för kul i närheten under midsommar egentligen?"
Men då satt vi ju såklart bara via hans facebook, och till skillnad från mig skrev han inte upp sig redan i oktober på Sundsvall Zombie Walk.
Så här kul verkade de iallafall ha utan oss. Nästa gång är jag fan med!

Jag ska ju plugga i höst så jag har ringt och pratat med CSN för att höra om vad som händer med mitt studiebidrag eftersom jag klantade mig ifjol. Svaret var att jag inte är berättigad till studiestöd och därför måste skicka med ett personligt brev med min ansökan om studiemedel, helst före första juli (aka i övermorgon) så att det bedöms enligt de gamla "snälla" reglerna. Så det tänkte jag göra efter jobbet idag, letar reda på min personliga kod till hemsidan och varifrån jag ska skicka allt. Logga in med e-legitimation. Men jag är ju redan inloggad på er hemsida? Logga in med e-legitimation. Fuck, jag har ju ingen sån. Var, hur skaffar man det? Skaffa e-legtimation: 400 kr. Dosa för e-legitimation: 100 kr. Jaha, det var ju jävligt trevligt när jag har saldo 2kr på mitt konto fram tills mitten av nästa vecka.
CSN kommer hata mig i höst alltså. Kul.
Jävla tur att Kalle lovat att låna ut sina gamla böcker och att apoteket gärna hör av sig då och då även efter att sommaren är över.

Njau. Inte för att vi väntade oss så mycket annat än T&A och lite våld. Men ändåååå! När de äntligen kastar en hink med vatten på tjejen i vitt så har hon en jävla BH på sig. Och de där skådespelartalangerna hör egentligen bara hemma i porr. Otherwise: Den gav en något att skratta åt medans man såg på vackra kroppar.

Vi har istället roat oss med saft i gräset, D.E.B.S. och annat trevligt.

Nu kanske jag gissar helt fel. Men jag och Thorssa är rätt övertygade om att den här filmen är värd att se.

Plats: Vårt trädgårsland
Uppdrag: Hitta gräslök till midsommarmaten

Nån annan som blev lite mindre hånfulla åt enkelheten i uppdraget? Vad fan är gräs och vad är gräslök?

Bussen hem var 40 minuter tidig att anlända så jag smet till Kalle och åt en kvarts vattenmelon, sen kom jag ändå hem en timme efter förväntad tid.
Jag har jobbat, det vill säga packat varor, fikat och sen räknat varor före jag fikat lite mer.
Snart är Thorssa hemma, om en halvtimme för att vara lite mer exakt. Fjärilsadrenalinet har varit igång sen jag vaknade kvart över 4 imorse och fick kämpa för att somna om.
Det här är sista veckan på praktiken också, sen börjar jag där som sommarjobbare istället. Bara någon enstaka timme om dgaen jämfört med nu men så jävla skönt betalt för de tre timmarna! Skrev till handledaren på ams och frågade hur jag skulle göra med närvaropappret för sista veckan och hon passade på att nämna att hon snackat med chefen över telefon som säger att jag är "jätteduktig". Vad glad jag blev då, typ löjligt glad. Men det är skönt att vara en tönt som blir glad för små saker, livet blir så mycket ljusare då.
Just nu lutar det starkt mot att jag tackar ja till basåret i Sundsvall före Uppsala om jag kommer in på båda orterna till hösten, men jag får se vad jag tycker och tänker och känner när resultaten väl kommer.

Som utfyllnad kan jag slänga in mina åsikter om helgens bröllop:
Jag tyckte att Olle Westlings tal var finare än både Knugen och Dannes, men Daniel var bäst på att framföra sitt.
Viktorias klänning var jättesöt. Och jag blev lite varm i bröstkorgen glad över att se hur lyckliga de två var när de stod och kramades. Jag är inte rojalist, jag är hopplös romantiker.

Dan/Serena gör mig lycklig, det är det absolut sötaste shipet i hela serien.
Och i övermorgon kommer Thorssa hem. Vilket på något sätt lyfter videon ännu mer.
Yes, that's right. You heard me: today I feel fluffy.

Nu har jag hunnit gå upp, sno en snabbdusch, borstat tänderna och klätt på mig, men resten av huset är fortfarande helt stilla och tyst.
Det blev mycket igår. Vid 2 gav jag upp och gick och lade mig men hur länge pojkarna satt kvar och drack har jag ingen aning om. Jag drack kanske inte så mycket men det ökade så förjävla mycket i styrka mot slutet. Först drog jag i mig den vanliga auroraflaskan under eftermiddag-kvällen och så ett glas vitt till maten - so far so good.
Sen kom Johan-san också hit och ville vara med. Så jag snodde lite av Beelz grogg, drack ett halvt glas vitt igen, shottade i mig tre tequila och en absinth... Så det är väl inte så konstigt att jag varit uppe i en timme redan om man vet hur mina "dagen efter" brukar se ut, jag lyckades iallafall somna om när jag vaknade vid 7, nån måtta på tidigt vaknande får det vara.
But yeah, jag ser fram emot att höra vad som hände efter att jag övergett drickandet.

jag shottade absinth bättre än pojkarna.
*EDIT* I also look like a dyke...
Och om nån undrar var det Beelz som skrev rubriken med tanken att jag skulle se extra full ut...

Nu är Johan-san också här.
Jag är full igen.
Suicide club has awesome blood in it.
Maybe I should eat something? Men då får jag inte plats med mer aurora i magen... Svåra val man kan ställas inför här i livet.

Framme i Stockholm vid det här laget om någon hade några tvivel om min överlevnad.
Jag var så äckligt hungrig när jag kom fram, ändå åt jag tydligen bara 4 varmkorvar. Vem bryr sig om antalet, poängen är att jag bad om min sista när de andra satt och väntade på att få gå från bordet.
När tillochmed jag var mätt hamnade vi fantasifulla bloggaree framför hans nya laptop (oooooh~~) och ... ja. Satt. Efter ett tag bestämde vi oss för att sätta igång Hot Tub Time Machine och börja grogga. Så sjukt bra film att dricka till! Alla borde se den, helst halvpackade.

Idag har vi ... vaknat tidigt, åkt till stan och handlat lustgas och sprit. Det förstnämnda är nu provat och vi kan konstatera: not for me. På något sätt lyckas jag misslyckas med en så basal sak som att andas in och hålla andan någon sekund. Oh well, nu har jag försökt att testa iallafall och effekten var mest grimaser från nån äckelsmak på tungan och en klump av något odefinierbart precis bakom gomseglet som försvann när man pratat lite. Och han som ville se mig fnittra... Fast för att få den effekten räcker det visserligen med att han tar lite så att rösten blir knäpp.

Om ett tag ska vi äta. Min lycka är så lättköpt.

Nu ska jag snart dra igen dragkedjan på ryggsäcken och sen bär det av ner till 08land och Beelz för en helg av slappt drickande. It will be legendary, as always!

När jag sen rullar hem till norrland igen på söndag kväll så är det bara 2 arbetsdagar kvar före Thorssa kommer hem. Och sen är det midsommar och sen jobbar jag bara på förmiddagarana och får dessutom lön. Det går snabbt nu...

Uppdaterar kanske under helgen, annars får ni nåt längre när jag är tillbaka. Kanske.

Det här skulle egentligen bli en Dagens Visa eftersom den sitter så stenhårt i min hjärna, men jag hittar inte texten och kan inte ta mig samman nog under sången för att skriva ner den.
Så ni får nöja er med videon.

Dagens Visa
Tudu - Fire!

Sitter i en MSNkonversation som just nu går ut på att skicka  trailers för billiga monsterkomedier till varandra, finns några guldkorn.

Vampyrer:



Zombies:

Från soliga, nästan överhettade, London till regninga Sverige....

London:


Sverige:

Efter många om och men...

Igår fick pappa hämta mig i Sundsvall så jag var hemma vid 11 istället för 12 som om jag hade väntat på bussen hem. Så jag hann faktiskt komma hem, ta en snabbdusch och byta om till något finare än smutsiga resekläder före det var dags att kuta iväg till gymnasiet och se Johan och Susanne springa ut på trappan.
Han har rakat av sig skägget och jag kände helt ärligt inte igen honom förräns vid tredje utpekningen, visst är jag en duktig syster? Men det var häftigt att stå där i folkmassan och hänga rosor om halsen på honom, den lilla tönten håller på att växa upp.
Och Susanne var så himla fin i sin klänning! Fast man hela tiden blev besviken över längden när hon böjde sig framåt och den visade sig vara längre än den såg ut. Hon fick en flaska champange runt halsen istället för blommor (förlåt för att den var äcklig, det var inte jag som köpte den!).
När hon kommit upp på flaket vandrade jag, Alva och Fanny efter dem ett tag före vi splittrades åt olika håll och jag gick hem för att fortsätta fira Johan. Här hemma lagades det Lasagne för fullt och Johan stod och försökte sig på "Gubben Noak" på munspelet han fått från vår moster.
När alla satt i ett behagligt matkoma var det dags att studsa iväg till Susannes picnic på gräsmattan och trycka i sig lite mer. Sallad, potatissallad och nåt gott kött med en massa pommac och tårta.
Det var en grymt bra dag, natten på Arlanda till trots. (För er som inte följde mitt äventyr via sms: Jag skulle ha 40 minuter på mig mellan plan och nattåg men planet blev sent, min väska kom i mitten istället för tidigt och de hade en hund som skulle lukta i tullen = långsammare. Gissa vem som sprang genom halva flygplatsen och fortfarande missade tåget med 2 minuter?) Men när klockan var 8 var jag så jävla trött att det var löjligt och när jag vid halv 9 för fjärde gången nickade till i samma blogginlägg insåg jag att det var dags för sömn.

Idag är jag lite piggare och har ytterligare en student att fira - min älskade Märtha.

Halv 5 idag ska jag vara färdigpackad och röra mig ner till stationen. JAG VILL INTE!
Det är klart att jag vill vara hemma och närvarande på viktigt folks studentande. Klart att en liten del saknar alla där hemma. Men jag vill inte säga hejdå igen. Även om det bara är för två veckor den här gången.
Det blir inte bättre av att vi var smarta och drack igår, även om jag inte känner av något nu så har jag en pojkvän som ligger bakfull i sängen och tänkte ligga kvar där i någon timme. Kul sista dag. Vi må vara hur fantastiskt asbra som helst men även vi kan tydligen fucka upp planeringen.
Sista dagen är egentligen tillägnad packning (som jag inte vill eller orkar just nu), hejdåsex (som han är för bakis för atm) och souvenirhandling (som inte är så jävla kul ensam). Så istället hamnade jag här.
Och jag har ett dilemma när det kommer till just mitt val av souvenir. Jag har bestämt mig för att köpa en tekanna, för det passar både landet och min personlighet. Valet står nu mellan en kanna formad som Big Ben och en kanna formad som en röd dubbeldäckare. Ben är lite snyggare, mer stilren, medans bussen är mer rolig. Jag tror att bussen har plats för mer te (kanske 1-1½ kopp?) men minns jag rätt från när jag stod och valde mellan dem så har Ben ett större lock (hål) att hälla i teet i, och har då också per automatik fler möjligheter att få ner en tesil och överhuvudtaget är den lättare att fylla på. Vilken borde jag köpa med mig hem? Roliga, stora bussen eller snygga, enkla Big Ben?

Fy fan vad bra!
Den var betydligt roligare än någon av oss väntat sig och det var så jävla snyggt hur de gjort allting så .. framtidigt. De fängslade rebellerna bakom lasergaller (som inte bröts när man rörde det) och alla som levde i Planet Malls gagavärld var så underbart plastiga i sin framtoning. Som huvudrollstjejen Scaramosh uttryckte det "they put me here 'cause they didn't like my clothes. [... ] The Gaga-gals think I'm a lesbian since I don't wear pastels."
Och för alla dummisar som tror att Gaga anspelar på Lady Gaga kan ni ju gå och dränka er, det handlar om Radio Gaga.
Det var så jävla nice att kunna känna igen låtarna som kastades emot en och alla skämt om nutidens (och något äldre) musiker var så fantastiskt klockrena. Jag stormtrivdes genom hela showen och med tanke på de stående ovationerna som inte tog slut i första taget är jag rätt säker på att jag inte var ensam om det.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, rescensioner eller bloggningar med syfte är inte riktigt min grej. Det var bra. Leta reda på vettiga biljettpriser när ni är i London och se själva.

Lite perspektiv på tillvaron

Den här bilden, fast med en slogan istället för videoknapp, finns typ överallt och jag blir så glad varje gång jag ser den.
Ville bara dela med mig lite.
Raspberries & Apples som vi köpte igår var riktigt gott också.
Här är deras sida om ni är intresserade av reklamen.

Igår kom vi oss äntligen iväg och fy fan vad värt det var! Vi vandrade runt på leicester square i kanske en timme och letade musikalbiljetter och åt kinamat. Jag vart så jävla kär i den platsen! Fullt av matställen, biografer och folk som sålde "half price tickets" till i princip hela stadens musikaler. Och så en fin liten park på det.
Yes, rubriken kanske kräver en förklaring också. När vi till slut hittat de billigaste biljetterna (£23) till We will rock you så skulle man ju boka också. Snubben som inte var svensk hade problem med att på egen hand klura ut stavningen till Thorssas efternamn så vi bokade i mitt. När vi sen läser på biljetterna får vi veta något inte ens vi sjä'lva visste om: Jag är tydligen gift.

Efter rundturen där och en del tunnelbanebyten så kom vi fram till nästa anhalt för dagen: Madame Tussauds. Fy fan vad folk det var! Det var ju inte klokt, man fick inte plats någonstans och hela tiden var det folk som skulle fota vaxdockorna i sig själva eller med sina kompisar så skulle man komma tillräckligt nära för att läsa lite om den avbildade personen så var man tvungen att göra det på en millisekund, medans man duckade för annars fräste de till och man var uppenbarligen ivägen - igen. Höjdpunkten där var utan tvekan "skräckturen" där de kastat in en hel del levande skådisar också för att skrämma folk. Redan i trappan ner till rummet före turen började gruppen på kanske 5-6 tjejer framför oss att skrika hysteriskt och vilka är vi enkla dödliga att motstå en sån frestelse? Jag skrek till en gång i trapporna för att se om det hade effekt och de skrek i säkert 20 sekunder på grund av det. Sen blev det bara bättre och bättre när skådisar började banka i saker där de stod gömda i utställningsmontrarna och flickorna verkade gripas av mer eller mindre panik.
Turen var helt underbart roande. Före vi gick in skulle vi lyssna på några regler (inga foton och inget tafsande på skådisarna) och när han släppte in oss viskade han "I hope you all die." Jag kan tänka mig att ta över hans sommarjobb bara för att få komma undan med att säga så till kunder. Det första som händer när vi kommer innanför dörrarna är att en skådis springer mot oss och väser - flickorna skriker som vanligt. En gång pep jag faktiskt till när en arm föll ner från taket någon cm framför mitt ansikte, bara så ni inte tror att jag är immun mot hopp-överraskingar - 'cause you all know I aint. Det bästa var när Thorssa i slutet lyckades frammana ett ondskefullt skratt och flickorna skrek som galningar och snubblade över varandra. Före de vände sig om och såg att vi skrattade, då såg de lite förolämpade ut.

Vi sov oss igenom test-tiden igår och kom ändå inte ihåg vilken buss man skulle tagit till vart det nu var. Vi såg inte heller någon enda lapp någonstans och bestämde oss därför för att allt var 110% bullshit och att de som väckte oss antingen är lättlurade idioter eller elaka jävlar med ett grymt sinne för humor.
När vi väl bestämt oss för allt det hade vi redan slösat för många timmar på morgonen för att det skulle kännas lönt att dra in, så istället hamnade vi återigen i Greenwich park med en påse chokladkakor och en hel del juice. Nu är mina ben röda.
Idag är det också fantastiskt väder så nu ska han bara bli klar med alla morgonrutiner så drar vi in till stan och turistar gärnet idag istället.

Planen: En dag, när det är fint väder, ska vi tillbringa i princip hela dagen i centrala London och hitta på massa roligheter.
Faktum: Det har regnat sen i söndags.

Planen: Screw it imorgon [idag] gör vi det ändå. Oavsett väder.
Faktum: Halv 2 inatt knackade hans korridorkompisar på. Tydligen har någon elev i en lägenhet här fått diagnosen HIV så klockan 8 idag skulle folk HIVtestas. Klockan 18 ska det vara info om huruvida de måste flytta ut tidigare och whatnot.
Irriterande faktum: Det är fantastiskt väder idag.

Jag vaknar. Gosar in mig i halsgropen som vid det här laget fått en perfekt passform för min näsa. Efter ett tag vaknar han och kysser mig.
Awesome morgonsex.
Lite trevligt eftergos och när jag läst två blogginlägg, och han inser att jag har en hel del kvar, så får jag en nackpuss och han frågar hur många mackor jag vill ha till frukost.
True story.