sikorka

Fuck this, man får inte slösa bort en så här fin dag!
Nu går jag och Erika till lekparken, sen tar jag tag i den här uppgiften, jag lovar.
Men först måste jag få leka av mig.

Det här är utsikten från vårt vardagsrum just nu, och det är säkert 20'C i solen. Jag vill vara ute och leka! Inte sitta inne för att traggla mig igenom artiklar om astmamedicin som ligger gömda i Pubmed. Jag har ignet intresse av att lära mig använda Pubmed, men vi får ju tyvärr inte googla för den här skoluppgiften så Pubmed it is. Uärk. Och jag måste offra det vackra vädret idag för jag lovade Micke som jag skriver med att ha ett utkast åt honom senast imorgon.

Erik klagade på något ljud imorse utan att jag fattade vad han menade. Nåt konstigt ljud som kom från bortre sovrumsväggen, och alltså inte var datorn som brusade.
Jag brydde mig inte så mycket utan tänkte att det är sånt man får leva med när man bor i lägenhet, precis som att golvet vibrerar när grannarna under oss borrar i vad-de-nu-borrar-i-och-har-gjort-i-en-vecka.
En granne som var galen helt enkelt, inget att bli så frustrerad över. Men tydligen hade det här konstiga ljudet hållit Erik uppe hela natten och han fann det oerhört enerverande.
Till slut så har jag och mitt sega arsle ändå tagit oss upp ur sängen och har glömt allt om det konstigt durrande (ja, durrande, inte surrande) ljudet i sovrumsväggen. Till skillnad från Erik som bestämmer sig för att gå till botten med det elaka ljudet.
Efter ett tag kommer han in i vardagsrummet med en mystisk min och frågar om jag vet vad som gjorde ljudet inatt? Nej, hur skulle jag veta det? Jag sov.
Tydligen så kom ljudet inte alls från väggen när han forskade lite, det kom från min byrå, närmare bestämt den nedersta lådan som har allla små extra grejer som jag inte visste vart jag annars skulle ha. Jag menar, någonstans måste jag ju förvara mina Guinesshattar och benvärmare. Men jag fattar fortfarande inte vart det här leder...
Tydligen så var batterierna inte alls slut, de bara glappade...
Inatt hade min rabbit av någon anledning bestämt sig för att det var en jättebra tid att spontant gå igång, och hålla Erik vaken.

Och ja, min största frustration i det hela är att den är glapp och att den därför lurade mig att tro att batterierna var slut.

För man kan klättra i träd.

Jag har ingen aning om hur man ritar inspiration, men grönt är fint.

Det är, v-h: Erik, jag, Johan, pappa, mamma och Assar. Jag och Erik blev rätt mycket kortare här, egentligen ligger vi bara 4-5cm efter mamma.

Det är två barn som har en trädgård mellan sina fönster, men en dag får pojken en skräva av djävulens spegel i sitt öga och blir elak och förstör trädgården... Jag minns den inte så bra, men den var alltid min favorit när jag var liten.

För jag är så jävla rolig.

Det syns inte, för streckgubbar är svåra att rita djup med, men det är alltså en "fish hook" som var asjobbigt förra måndagen och faktiskt gick rätt jävla bra igår.
(Och det här är den bästa bilden jag kunde hitta på hur tricket ser ut, och så snurr på det.)

Att komma på vad jag vill jobba med.

Det är en kryptonit, jordgubbspistol, sur kula, salt balk och hallonshot.

Jag har ritat Klaine (Kurt och Blaine) från Glee som pussas, Blair och Serena som slådd från Gossip Girl och Savannah och Marty som hoppar från Hellcats!
I'm such an amazing artist...

Jag tycker om många andra också, men att rita Tutu i sin ankform var det enklaste jag kunde komma på av de jag tycker mest om.

Weasley tvillingarna, Lee Jordan, och Luna Lovegood.

Det syns inte så bra, men Beelz har en gloria för att han är mycket snällare än han försöker verka.

Jag saknar inte att jobba på callcentret. Inte alls.
Men jag saknar att skriva. Så fruktansvärt mycket.
Och jag kan inte förneka att jag fick intressanta meningar att pussla ihop när jag jobbade där... Kanske inte så poetiska, men spännande att försöka få att sitta ihop.
Loggade in på Haket idag för första gången på en halv evighet (eller sen januari) och läste lite gamla saker. En del får det att krypa i mig så dåligt det är, andra är riktigt bra och några har jag inte en aning om vad jag tänkte på, men kommentarerna "förstår precis vad jag menar"...
Så nu drar jag fram några gamla IB-alster att dela med er här. Det är varken de sämsta eller de bästa, men det är de mest runtsnurrade. Enjoy, eller vad man nu ska säga.

Att se världen i ett sandkorn

Avklädda julgranars prideparad
Tufftufftågar genom staden
Över nerisade julskyltsgator
Sprider nostalgidofter utan glöggrussin
Om du hade barn, hur hade du då gjort?
Hade krukväxten varit snorgrön,
eller hade gubben redan varit hängd?
Vibrerande dendrofilifickor
Överfyllda med intressesmurfar
Väntande på kafferastslösningar
Utgånget ingågna skor att gå en mil i
Medans de kinesiska drakarna tar över koppen
Protestraparna och paranoiablickarna
växer upp tillsammans
I sandlådelekar hittar man världen
Snurra jordgloben och landa på fötterna

Framväxta alster under blyertsspetsar
Halvfärdiga bilder av drömmar
Lysande mörker
Blommorna dog för länge sedan nu
Stickade vintrar
Ljusa bastoner fyller luften
När trummorna jagar vår puls
Chokladfläckade korsetter
En gång delade vi naiviteten
Du får inte radera
När ljusstaken fortfarande var Hel
Det är bäst att du glömmer
Hästsvansar och brända BHs
Reflekterade vindar lugnar världen
Förträng förnekelsen
När vi tar ett gemensamt andetag

 

Social Kompetens

Neka vänligt
Tigg artigare
Ska det vara så här?
För alltid?
Lev på kärlek
Alla ska vi dö

Andningspanik

 

Kontrollera kroppstemperaturen kontinuerligt

Smärtan pulserar genom kroppen

Blockerar alla andra tankar

Din röst väcker mig

Så snart du tystnar faller jag igen

Det gör verkligen ont!

I väntan på Henne behöver jag hans värme

Om så bara för en natt

Jordgubbar fungerar lika bra som Ipren

När smärtan blir för stor

Räknas det här som våldtäkt?

Kom och hämta mig när jag inte kan gå

Satkärringar!

Och jag måste få

Smeka hans hår

Före

Jag blir galen

Av att han stöter bort mig

Jag undrar hur han skulle reagera på en kyss

Tack för alla skämt

De räddar mitt liv

När blodet tränger fram på huden

Mobiltelefonerna ligger tysta i våra fickor

Andas in

Andas ut

Hållplatser är värdelösa

Har du tillgång till den kärlek du behöver?

 

 

Måndagsmelankoli

 

Glad musik i mina öron

Snytpapperstussar i händerna

Huvudvärken står på max

Och högtalarna pumpar kärlek,

Med extra bas och trummor

Varför fryser man mer ju varmare man är?

Jag är desperat efter glömska

Finns det någon som kan ta med mig och en filt till skogen?

När klassas man som psykiskt instabil?

Eller så kanske man måste visa det för att de ska förstå?

Hon har gett mig numret till en psykolog

Jag vågar inte ens titta på det

Kanske för att det skulle hjälpa

Någon dag måste jag återvända till världen

Jag kan inte vara sjuk för alltid

Världen rusar förbi och lättnaden fyller mig

När jag ser att jag bara måste le och nicka

Och sakta backa ifrån

Plötsligt förstår jag varför ingen vill dela tält med mig

Kanske om jag kunde betala?

Batterierna i min mp3spelare är slut

Kortleken är mitt sista hopp

Jag är trött på att dela säng med en jättekondom

Får jag vara liten och bita dig i nacken?

Vill inte vakna ensam längre

Jag vill inte att du ska ta mig i små doser

För man kan inte överdosera dig

Och högtalarna pumpar ut drömmar,

Med extra bas och trummor

Onsdagstankar

Våra hästar är inte verkliga,

och jag svävar lättköpt fram.

Om man aldrig pratar med främlingar lär man aldrig känna någon

Varför har du aldrig blivit buren min lilla flodhäst?

Sluta slänga mig över axeln som om jag vore luft

Men varför blir hon svartsjuk?

Jag vill se ut som en baksmälla

Gör vad du vill med mig,

det är bara en kropp.

Jag vill rädda ditt liv,

så jag ska hålla mig undan så länge du vill.

Jag fick den ”söta tjejens” pizza – ska vi byta?

Det finns för många läxor att lära sig

Vad gör jag här?

Mina tår fryser så,

kan du dela säng med mig?

Jag lovar att inte bitas för hårt.

När blev han så behaglig att titta på?

Varför kan inte någon läsa mig som en öppen bok?

Kan du ringa när du hittar mig?

Svalka mig med högtryckstvätten,

jag tror jag brinner upp när vi håller varandras händer

Varför måste du ha pojkvän och vara fel för mig?

Hur kan man vara klantig nog att missa med etthundraelva?

Får jag vila mina ögon på din kropp?

Mina brännmärken ser så lysande röda ut

Hon verkar aldrig få dåligt samvete

Jag är, men får inte vara, attraherad av dig,

så det är bara inbillning

Telefonen ringer fyra gånger i timmen,

jag har inte haft sex sen ifjol

Lär ut klyschorna åt folket

Så våldsam var jag inte

Som sagt  så är de inga mästerverk, men vill inte lägga ut de bättre texterna här ändå. Men jag saknar känslan av att få meningar som sitter och snurrar i huvudet tills jag skrivit ner dem.
Kan ni fatta att jag inte har skrivit på 1½ år, och då var det ett fruktansvärt dåligt, framtvingat diktförsök.

Så för er som inte ser det är det här Erik, och pilen visar på platsen Eriks famn/nackgrop.

Återigen samma problem som med djuren. Finns för mycket jag tycker om för att välja favoriter.
Så jag ritade en våffla med grädde och sylt, en paprika och en flaska sweet chilisås.

Ja, så har det hänt igen. Jag satte ig ned och tänkte läsa den här fina artikeln som vi ska ha skrivit ett fint referat av tills på onsdag. Men så fick jag en länk och en sak ledde till en annan...
Så nu tänkte jag spamma ner min blogg med lite nostalgi från min uppväxt. Före mp3, när man fick musiken genom att gå till en affär och köpa en skiva, titta på voxpop eller - som jag gjorde hela mellanstadiet - sitta bredvid en radio på helspänn för att spela in rätt låtar i rätt ordning till mixband. På kasetter.

Har inget direkt favoritdjur så ritade 4st som jag tycker om: Katt, hund, elefant och häst.
Är det bara jag som börjar inse varför mitt bildbetyg var så kasst på högstadiet?

Det syns itne så bra, men handen vid ansiktet håller i en näsduk, och det blåa är en filt.

Beelz makes me do it.

Var en av de vanligaste replikerna vi hörde under den första poledancelektionen. Grejen är nämligen den att rumpan alltid ska sticka ut i alla möjliga vinklar och har man tabbat en snurr är det extra viktigt att långsamt ställa sig upp med rumpan först så att det "ser ut som att det visst var en del av tricket att kräla runt på golvet".
Det var superkul att få hoppa runt i två timmar och snurra på stängerna och rufsa med håret. Visst känns det rätt corny när man ska "gå sexigt" mellan tagningarna men när alla andra också gör det kan det tänkas bort efter ett tag. Även med en stukad tå som gör att jag fuskar med hälften av mina steg.
Vi var 10 kvinnor mellan 20 och 52 år som dök upp av alla möjliga anledningar, men alla var glada och vi hade väldigt roligt. Och det är väl ändå det viktigaste?

Mindre awesome var att jag varit småsnuvig hela helgen och imorse hade lite ont i halsen och snörvlade lite mer än igår. Men jag hällde i mig te för fulla muggar och tog det allmänt segt före det var dags att kliva på bussen till Sundsvall. Lektionen gick bra, visst var jag svag och ovig men det är ju inga direkta nyheter. Problemet kom efter att jag vinkat hejdå till alla och satte mig på bussen. Jag såg en glimt av mitt ansikte i en spegel, den enda färg som syntes var kontrasten mellan min hy och mina ögonbryn, inte ens läpparna hade en nyansskillnad, och när jag satte mig ner var jag inte säker på om jag skulle svimma eller spy.
Så då har jag lärt mig det, att träna poledance, även på nybörjarnivå, i två timmar är inte bra mot förkylningar även om det är bra för humöret.

Jag får helt enkelt se till att bli frisk tills nästa måndag.

Var superfin. Men jag vill ha en gif på den här scenen. Nu nöjde jag med att ta en screencap.

Nu har jag skickat iväg en anmälan till kursen som börjar imorgon halv 4.
Och igår stukade jag tn genom att smälla in den i en stol. Men det var ju mer ovansidan av fötterna man använde. Men man ska gå på tå. Men det får helt enkelt se till att bli bra ändå.
Let's do this shit!
Iiiiih!

Fick den här videon länkad till mig på facebook idag.

Det är iallafall tomt under "senaste inlägg", och de sitter ju kvar där ett tag.
Men jag har varit fullt upptagen med att stalka fler tumblr-bloggar än vanligt och trycka på "reblog"knappen nu när jag också har ett konto.
Så nu har jag en tumblr som är 4 dagar gammal och (just nu) 44 sidor lång, nerspammad med Disney, Harry Potter, My Little Pony och annat episkt fjoff.
Ni får stalka mig om ni vill, här är adressen iallafall.