Fredagens pole
Så här vackra är mina ben efter allt hängande i fredags. De ser värre ut IRL, men min kamera har ju någon dum o-välja-bort-bar funktion som heter "make up" för att släta ut öjämnheter... Så ni får tänka att det som nästan syns på bild här är grön-svart och nästan självlysande.
Jag tänkte visa lite bilder på de nya häftiga tricken också, men antingen så får jag skylla på att Erik är bakis och inte kan hantera en TPKI-kamera, eller så är jag rätt dålig på dem. Så de bilderna får ni inte. Men ni kan få (den största) anledningen (tror jag) till att mina lår ser ut som de gör.
Inte för att den heller ser ut att vara i särskilt fin form. Inte undra på att jag inte klarar shouldermount när jag inte ens håller kroppen spänd genom en straightlegged layback...
Tydligen borde jag blogga mer:
Jag har träningsvärk i, i princip, hela kroppen efter veckans dansande. Och jag kan fortfarande inte göra en polesplit utan att ramla ner, även om en del nya trick sattes igår. Yay!
Emelie fyllde år och firades igår. Hon, jag och Sarah var hemma hos hennes föräldrar och drack vin, åt pizza och pratade i flera timmar tills Sarah tappade rösten och drog hem. Inte för att det fick tyst på mig och Emelie...
Imorse skulle jag ha tagit planet ner till Stockholm för andra veckan av den där kursen. När jag bokade biljetten sa hon att jag skulle få biljetterna via sms och mail. Och att jag skulle få någon transport från Sundsvall till Midlanda. That did not happen. Biljetten ner kom aldrig, flygbussen gick inte och inte fanns jag inbokad på någon av taxibolagen (som, om jag betalat själv skulle kosta ~600:- = svindyrt). Och den buss som skulle passera närmast skulle innebära en timmes gång, vilket skulle innebära att jag skulle komma fram samtidigt som planet lyfte.
Så jag kände mig sämst, grät en skvätt frustrerade och morgontrötta tårar där jag stod på Navet klockan 7 en lördagmorgon och frös häcken av mig och vid 8 gick det en buss hem. Sen vaknade jag igen vid 2tiden och har spenderat dagen med andra boken av ASOIF och några avsnitt Pretty Little Liars som jag på något sätt fastnat för...
Nu ska vi gå och fira Eriks kompis Kempe som fyller ... en del... kan ha varit 30, jag har ingen koll. Måste köpa något att dricka också, typ päronsoda. Börjar ändå bli så pass gammal att jag inte vill dricka två kvällar i rad.
There. Sjukt sammanfattat inlägg. Varsågoda.
Anledningar till att jag inte borde bo i en storstad:
- En man på tunnelbanan spelade fiol jättefint. När han spelat klart tog han fram en pappersmugg, gick genom vagnen och sa "tack så mycket". En enda person gav honom några mynt, och jag kände hur jag hatade mig själv för att jag satt där och inte hade kontanter, och inte ens låtsades titta efter om jag hade några. Istället bara undvek jag ögonkontakt.
- Jag ler mot folk jag möter, särskilt om de är uppklädda i folkdräkter. De bara blänger tillbaka.
- Jag står inte på höger sida i rulltrappan, jag småspringer i de vanliga trapporna istället. Tydigen är det tabu att använda riktiga trappor i Stockholm, och de som faktiskt gör det gillar inte att man är snabb.
- När folk bakom mig skulle av tunnelbanan där inte jag skulle av flyttade jag på mig före de hann säga till och de fick inte komma med elaka ord utan var istället tvugna att säga tack. Då blänger de extra mycket.
- Jag skulle aldrig lära mig att hitta till vart jag ska. Vilket skulle leda till att fråga främlingar, något som bara är ok när man har en stor väska och tydlig inte-Stockholms-dialekt.
bgkaäs
Trött.
Jag vaknade strax efter 10 i fredags. Dansade i 4 timmar, kom hem och fixade med viktiga papper. Glömde bort att sova i tid. Gick till bussen vid 3 på natten. Stod på 7eleven i Sundsvall och försökte hålla mig vaken och koncentrerad på de viktiga papprerna mellan 4 och 6. Tog ett tåg med skrikiga passagerare. Sov sammanlagt en timme, men längsta gången var 15 minuter så räknas egentligen inte. Kom fram till Stockholm vid 10, frågade tunnelbana-remse-stämplande gubben vilket tåg jag skulle ta och vart. Lyckades förstå, mycket stolt över mig själv. Kliver ut på gatan och inser att jag inte har någon aning om vart jag ska, hoppar på en förbipasserande gubbe som ser snäll ut, han pekade åt rätt håll och plötsligt hade jag hittat fram till Apoteket ABs huvudkontor.
Vi var 22 studenter som blivi ditskickade av våra apotek för att lära oss mer om egenvård så att vi faktiskt får svara på frågor när kunder undrar saker. I 5 timmar var vi där och lärde oss om kundbemötande och rekomendationsgivningar. Jag drack jättemycket varm choklad för i takt med att det fulla dygnet av vaken tid närmade sig hade jag frusit. Och man blir ju inte direkt piggare av att hacka tänder i 7 timmar, så varm choklad med socker var min räddning. Men det var en trevlig grupp av folk från alla apoteksutbildningar i Sverige, även om jag inte får säga något om vad vi faktiskt gjorde för att folk kan avkoda "lära sig om kundbemötande och rekomendationsgivningar" till företagshemligheter.... Vid 4 var vi klara för dagen och vid 6tiden satt jag på tåget hem igen. Där jag inte kunde sova eftersom jag nu var inne i ett övertrött, finssande stadie. Vid 8 lyckades jag lugna ner mig igen och någon gång under fönstertittandet somnade jag för 20 över 8 vaknade jag. Sen fortsatte jag försvinna i 5-minuters intervaller tills 9 när det var lika bra att vara vaken igen eftersom tåget skulle anlända till Sundsvall vid 10. Så vid 11 kom jag äntligen hem.
Och vid 10 idag kunde jag inte sova mer.
Därmed inte sagt att jag är utvilad. Och nu har jag tillbringat hela dagen med att snörvla och nysa. Heja mig....
>_>
Ligger en vecka efter i läsningen.
Om 9 dagar ska ett 5sidigt arbete in. Jag har inte hört någonting från lärarna, och finns inte med på redovisningslistorna.
Ungefär så här känner jag just nu.
