sikorka

Instagram är ju grymt kul som app till att börja med, men särskilt när man följer andra som dansar pole så man kan byta tips och trick mellan varandra. Den här månaden har #tulip regerat poledance-taggen så igår skulle jag minsann också prova under open pole. Det gick så där... 

 

 

Tack och lov så finns det som sagt bra folk på instagram som kunde komma på vad jag gjorde fel, så idag såg mitt försök ut så här istället.

 

Susanne kommer upp i slutet av maj! Vi har just pratat klart på telefonen. At the moment the plan is as follows: en dag tillsammans för att se på Very Potter Musical-trilogin, och en dag tillsammans för att bara hänga.

 

 

 

I fredags var jag och åt pannkakor hos Jens (nej, inte den Jens, en ny som jag träffade på Harry Pottermaratonet i februari). Det var jag, han, Micke och en till tjej som också varit med på maratonet. 

Guuuud vad jag störde mig på tjejen! Det här varvet också. Hon skulle hela tiden vara i centrum - till den grad att det inte var lönt för någon av oss andra att försöka säga mer än enstaviga ord som uppmuntrade henne - hon skulle hela tiden visa hur random hon var med massa dåliga skämt som inte ens var roliga, men hon asgarvade åt i flera minuter, och samtidigt skulle hon såklart visa för oss hur fantastiskt smart och mogen hon var.

Jag kände mig som världens gamla tråkmåns bredvid henne för jag såg verkligen inte det roliga i något hon sa eller gjorde. 

Det värsta? Det krävdes inte direkt mycket tankekraft för att fatta att hon var "jag", hon tog min vanliga plats i gruppdynamiken, och jag var säkert lika frustrerande när jag var 17. 

Inte undra på att folk har svårt för mig, jag kunde inte ens le artigt i någon timme när jag åt middag med "mig". 

Jag har tenta i övermorgon och jag har fortfarande 40 sidor instuderingsfrågor att ta mig igenom.

Det här känns inte helt ok.