sikorka

Mamma och pappas klappar är köpta.
Emelies julklapp är klar.
Johan har en julklapp som ligger och väntar, även om jag glömde bort att plocka av prislappen så när den var helt färdiginslagen var jag tvungen att smyga upp paketet igen, smidigt där.
Klappen till Jens är uttittad och jag har mina små minions ute på hemligt uppdrag.
Då är det alltså bara två klappar kvar; hundens och den någon som lotten utvisar. Vi måste verkligen ta tag i de där planeringarna så att vi kan börja tänka klappar!

50årsfesten var bra men jag fick ett grovt blyghetsanfall och blev istället ett fjolligt litet klängapevåp på Jens kvällen ut. Blä på mig och kärlek till honom för att han står ut.
All vår vackra snö försvann i lördagskväll. Vid halv6 så snöade det och när vi gick från festen kring 12 så spöregnade det istället, det regnade fram tills någon gång inatt och nu kan man skymta b¨de gräs och asfalt lite här och där, för att ha varit några decimeter djupt försvann det ändå väldigt snabbt.

Subwayintervjuen gick bra och jag fick komma tillbaka till en uppföljningsintervju som gick långt ifrån lika bra, halva tiden kändes vigd åt att de satt och förklarade för mig hur jobbigt det var för dem att ringa runt och säga att man tyvärr inte fått jobbet. Det kan väl inte räknas som ett gott tecken?