Silly old Owl, didn't he know? There's no such thing as a Gruffalo
Att jag är barnslig är väl inte direkt en nyhet för någon. När Kix och jag stod i incheckningskön på Arlanda så stod det en pappa och en liten dotter (3-4?) bakom oss och hon hade världens sötaste väska! Den såg ut som en blandning av Domo-kun och någonting som borde höra hemma i Totoro med sina stora ögon och betar på ena kortsidan och två horn i hörnen som hon kunde hålla fast sig i medans pappan drog runt med henne på den rullande väskan.
Diskret som jag är så utbrister jag direkt "shit! Titta vilken söt väska!" Den uppenbarligen tvåspråkiga pappan ler mot oss, tackar och förklarar att den kommer från en barnfilm - The Gruffalo som faktiskt är riktigt bra. Ni känner mig, jag skulle ljuga om jag sa att mer övertalning behövdes för att jag skulle skriva ner namnet i min hand.
Igår såg vi då den här supersöta filmen i väntan på att vår kladdkaka skulle bli klar. Och detär inte klokt hur söt den var! En halvtimme lång och typisk saga, jag satt bara och myste filmen igenom. Seriöst, se den! Alla behöver mer sagor i sina liv.
Spontana brandlarm och dess konsekvenser
Brandlarmet i de här byggnaderna är alldeles för lättpåverkat och går utan synbar anledning av åtminstone någon gång i veckan. Idag var en sån gång och bara för att komma bort från oväsendet bestämde vi oss för att inte äta lunchen på rummet. Såklart tystnar larmet ungefär 40 meter från porten.
Iväg till Subway vandrar vi iallafall med motiveringen att vi ju faktiskt redan är ute. Hur länge vi sitter där och snackar efter att mackorna är borta vet jag inte säkert men efter ett tag konstaterar vi att det nog är dags att röra sig vidare men att vädret är fint, så i ännu ett infall vandrade vi bort mot parken.
Vi hade väl inte direkt några höga förväntningar på en park som är stängd nattetid och det enda man ser när man tittar över de stängda grindarna då är en stor gräsplätt med ett träd i varje hörn och 2-3 extra träd mitt i. Dagtid visade sig parken dock vara något helt annat! Till att börja med var den skitstor och backig, och det fanns många fler träd än man först gissat sig till.
De hade tillochmed varit ambitiösa nog att dela in parken i vissa små-parker också, till exempel fanns det en inringad ros-trädgård med söta bänkar, och två inringade "flower gardens" som vi blev väldigt förtjusta i. Kryllade av ekorrar gjorde det också, de fanns överallt. Ibland såg man bara en åt gången men som mest tror jag att vi såg 7 stycken samtidigt. När vi strosade genom en trädigare del av parken så var det tillochmed en liten grå fluff som sakta vågade sig fram till mig och luktade på min hand. Very Disney.
Mitt i parken fanns det dessutom ett museum - The Royal Observatory. Det var riktigt häftigt och indelat i två delar, en om tid (Greenwich MeanTime någon?) och en om astronomi. Kanske inte dagens höjdpunkt just de två ämnena men det var gratis och fortfrande rätt kul att kolla på alla makapärer som de sparat sen en halv evighet tillbaka.
Efter tre timmars vandrande så bestämde vi dock att våra fötter var trötta och att det var dags att bege sig hemåt igen. Men när vi kom ner till centrum igen så mindes vi att det fanns ett café längre bort vi borde kolla upp, och på vägen ligger ju biografen så varför inte kolla när Robin Hood går? Om tio minuter tydligen, så in hoppar vi, köper biljetter och glömmer helt bort caféet som först fick oss att svänga av från hemvägen.
Filmen var bra. Jag vet inte om den var helt som jag täntk mig den, men samtidigt så finns det ju ingen Robin Hoodhistoria som är den andra lik. Sevärd var den iallafall, även om jag störde mig på hur den var filmad då och då...
So yes. Vi skulle bort från ett brandlarm och kanske äta lunch så vi hamnade i en park och ett museum i tre timmar före vi gick på bio och kom hem igen. Hur har er dag varit?
Iväg till Subway vandrar vi iallafall med motiveringen att vi ju faktiskt redan är ute. Hur länge vi sitter där och snackar efter att mackorna är borta vet jag inte säkert men efter ett tag konstaterar vi att det nog är dags att röra sig vidare men att vädret är fint, så i ännu ett infall vandrade vi bort mot parken.
Vi hade väl inte direkt några höga förväntningar på en park som är stängd nattetid och det enda man ser när man tittar över de stängda grindarna då är en stor gräsplätt med ett träd i varje hörn och 2-3 extra träd mitt i. Dagtid visade sig parken dock vara något helt annat! Till att börja med var den skitstor och backig, och det fanns många fler träd än man först gissat sig till.
De hade tillochmed varit ambitiösa nog att dela in parken i vissa små-parker också, till exempel fanns det en inringad ros-trädgård med söta bänkar, och två inringade "flower gardens" som vi blev väldigt förtjusta i. Kryllade av ekorrar gjorde det också, de fanns överallt. Ibland såg man bara en åt gången men som mest tror jag att vi såg 7 stycken samtidigt. När vi strosade genom en trädigare del av parken så var det tillochmed en liten grå fluff som sakta vågade sig fram till mig och luktade på min hand. Very Disney.
Mitt i parken fanns det dessutom ett museum - The Royal Observatory. Det var riktigt häftigt och indelat i två delar, en om tid (Greenwich MeanTime någon?) och en om astronomi. Kanske inte dagens höjdpunkt just de två ämnena men det var gratis och fortfrande rätt kul att kolla på alla makapärer som de sparat sen en halv evighet tillbaka.
Efter tre timmars vandrande så bestämde vi dock att våra fötter var trötta och att det var dags att bege sig hemåt igen. Men när vi kom ner till centrum igen så mindes vi att det fanns ett café längre bort vi borde kolla upp, och på vägen ligger ju biografen så varför inte kolla när Robin Hood går? Om tio minuter tydligen, så in hoppar vi, köper biljetter och glömmer helt bort caféet som först fick oss att svänga av från hemvägen.
Filmen var bra. Jag vet inte om den var helt som jag täntk mig den, men samtidigt så finns det ju ingen Robin Hoodhistoria som är den andra lik. Sevärd var den iallafall, även om jag störde mig på hur den var filmad då och då...
So yes. Vi skulle bort från ett brandlarm och kanske äta lunch så vi hamnade i en park och ett museum i tre timmar före vi gick på bio och kom hem igen. Hur har er dag varit?
TVtips
Alla som gillar att skratta borde kolla på Cougar Town, cause it's awesome.
<3
Om jag inte sagt det tidigare så säger jag det nu.
Fy fan vad jag tycker om den pyttelilla bokaffären här i Greenwich!
Varje gång jag går dit hittar jag åtminstone en ny bok jag vill ha, och varje gång till löjligt underbara priser.
Nyss var vi och handlade och på vägen till mataffären går vi förbi den här bokhandeln, som idag hade fullt med skyltar i fönstret om att det var rea. Sett och gjort, jag drar med mig Thorssa över gatan och in i affären. En kvart(?) senare går vi båda därifrån lite fattigare (£7 resp. £5) och med tre nya böcker: Han med två Starwarsböcker och ett exemplar av William Shakespears samlade verk, och jag med samma Shakespearebok, nån chicklit och Bram Stokers Dracula.
Det här är såklart samma bokhandel där jag köpte min stora bok som heter "everything you know about sex is wrong" för 3 pund första besöket. Hittills tror jag mig inte sett en enda bok där inne för över £5, förstår ni hur lyckligt pengaslösande man blir när man går in?
Så. Nu har jag fått deklarera min eviga tillgivenhet för den här affären så nu ska jag hoppa ut i köket och hjälpa till med maten.
Fy fan vad jag tycker om den pyttelilla bokaffären här i Greenwich!
Varje gång jag går dit hittar jag åtminstone en ny bok jag vill ha, och varje gång till löjligt underbara priser.
Nyss var vi och handlade och på vägen till mataffären går vi förbi den här bokhandeln, som idag hade fullt med skyltar i fönstret om att det var rea. Sett och gjort, jag drar med mig Thorssa över gatan och in i affären. En kvart(?) senare går vi båda därifrån lite fattigare (£7 resp. £5) och med tre nya böcker: Han med två Starwarsböcker och ett exemplar av William Shakespears samlade verk, och jag med samma Shakespearebok, nån chicklit och Bram Stokers Dracula.
Det här är såklart samma bokhandel där jag köpte min stora bok som heter "everything you know about sex is wrong" för 3 pund första besöket. Hittills tror jag mig inte sett en enda bok där inne för över £5, förstår ni hur lyckligt pengaslösande man blir när man går in?
Så. Nu har jag fått deklarera min eviga tillgivenhet för den här affären så nu ska jag hoppa ut i köket och hjälpa till med maten.
Framme
Resan gick bra. Jag och Kix hamnade i matkoma på tåget flera gånger om i försöken att avsluta pastasalladen jag rört ihop och ändå slutade det med att vi fick slänga hälften när vi kom fram.
På planet hamnade jag bredvid en kvinna som jobbade som nån slags "general manager" för EFs vuxenfjofferier i Brighton. Så vi snackade språk, studier och brittiska stereotyper medans planet lämnade Stockholm. Sen flyttade hon dock ett säte bakåt för att få plats med sin laptop när Kix flyttade bakåt till vår rad.
Efter mycket förvirring hittade jag till slut fram till Victoria station och Thorssa. Den här gången fick vi visserligen inga kommentarer om att "get a room" men när jag katapultade mig in i hans armar på stationen var det en kvinna som fnittrande halvropade "I think she's missed you" och på tåget hem hörde jag hur snubben i sätena framför oss diskuterade med sin reskamrat hur irriterande det var med det där eviga smackljudet, samtidigt som han parodiserade kyssljud.
On another note: Tredje natten sen vi skiljdes förra gången som jag sov gott inatt. Det var på tiden! (De andra två var valborg när jag skedade med Märtha och Emelies födelsedag när jag sov med Kix.)
På planet hamnade jag bredvid en kvinna som jobbade som nån slags "general manager" för EFs vuxenfjofferier i Brighton. Så vi snackade språk, studier och brittiska stereotyper medans planet lämnade Stockholm. Sen flyttade hon dock ett säte bakåt för att få plats med sin laptop när Kix flyttade bakåt till vår rad.
Efter mycket förvirring hittade jag till slut fram till Victoria station och Thorssa. Den här gången fick vi visserligen inga kommentarer om att "get a room" men när jag katapultade mig in i hans armar på stationen var det en kvinna som fnittrande halvropade "I think she's missed you" och på tåget hem hörde jag hur snubben i sätena framför oss diskuterade med sin reskamrat hur irriterande det var med det där eviga smackljudet, samtidigt som han parodiserade kyssljud.
On another note: Tredje natten sen vi skiljdes förra gången som jag sov gott inatt. Det var på tiden! (De andra två var valborg när jag skedade med Märtha och Emelies födelsedag när jag sov med Kix.)
Jag är redo! Jag är redo! Jag är redo!
Biljetterna och passet är säkert lokaliserade och lagda i handväskan. Matsäck i form av två liter pastasallad, lite hemmagjord dressing och en flaska alkoholfri äppelcider är packad.
Min stora resväska är nu inte bara packad utan även stängd, vägd (8.2kg) och ställd bredvid dörren. Yes, jag ska vara borta i två veckor. Men det finns tvättmaskin och så stor del av tiden tänkte jag ändå inte ha kläder på mig, dessutom ska jag ha plats över för att frakta hem lite av hans grejer och eventuellt (förhoppningsvis) lite WKD.
Mobilen är laddad så att jag ska ha råd att skicka förvirrade sms även efter att jag lämnat landets gränser och därmed också mina gratis-sms.
Om en timme så rullar bussen ner till Sundsvall och sen är det tågresa ner till Arlanda som gäller.
Fy fan vad jag är spänd! Kan inte klockan gå lite ltie fortare? Snälla.
Sommarjobb
Idag skrev jag kontrakt för att sommarjobba som timanställd från att min praktik är över tills jag börjar plugga. Högre timlön än jag haft tidigare nån annanstans och jag ska jobba minst tre timmar om dagen med varuplock, kanske nån timme extra ibland om det är hektiskt.
Fy fan vad bra det här känns!
Och ifall jag inte får läsa basår i Uppsala så vill de dessutom att jag kommer och jobbar hos dem nån gång ibland under skolåret också! Fan vad bäst jag är.
Fy fan vad bra det här känns!
Och ifall jag inte får läsa basår i Uppsala så vill de dessutom att jag kommer och jobbar hos dem nån gång ibland under skolåret också! Fan vad bäst jag är.
Tack så jävla mycket
Imorgon lämnar jag landet.
Gissa vem som upptäckte att passet var bortslarvat lagom till hemkomst idag?
Paniken bultade så jag fortfarande har ont i örat (ja, på riktigt, fråga inte hur)!
Ber mamma hjälpa till men hon hinner bara med en snabb scanning av min ena bokhylla före hon måste iväg på nåt hon lovat bort sig till. Kan pappa eller min lillebror hjälpa till då? Nej, de sitter ju vid sina datorer.
Tack. Det känns inte alls kasst att slarva bort passet dagen före man behöver det och inte få någon hjälp att leta, det känns helt fantastiskt faktiskt. Jag lovar.
Loggar in på msn för att panika till Kix men hon är för en gångs skull inte inne, däremot är min stackars pojkvän det. Så honom skrämmer jag slag på medans jag för min inre syn målar upp bilden av hur jag vinkar av Kix nere på stationen imorgon för att jag ändå inte skulle komma ombord på planet.
Efter ytterligare en kvarts hysteriskt letande och nära till gråte hittar jag dock det dumma forexkuvertet där det ligger längst ner under ett ton av saker i min fåtölj. Men ändå! Jävla skitpass.
Gissa vem som upptäckte att passet var bortslarvat lagom till hemkomst idag?
Paniken bultade så jag fortfarande har ont i örat (ja, på riktigt, fråga inte hur)!
Ber mamma hjälpa till men hon hinner bara med en snabb scanning av min ena bokhylla före hon måste iväg på nåt hon lovat bort sig till. Kan pappa eller min lillebror hjälpa till då? Nej, de sitter ju vid sina datorer.
Tack. Det känns inte alls kasst att slarva bort passet dagen före man behöver det och inte få någon hjälp att leta, det känns helt fantastiskt faktiskt. Jag lovar.
Loggar in på msn för att panika till Kix men hon är för en gångs skull inte inne, däremot är min stackars pojkvän det. Så honom skrämmer jag slag på medans jag för min inre syn målar upp bilden av hur jag vinkar av Kix nere på stationen imorgon för att jag ändå inte skulle komma ombord på planet.
Efter ytterligare en kvarts hysteriskt letande och nära till gråte hittar jag dock det dumma forexkuvertet där det ligger längst ner under ett ton av saker i min fåtölj. Men ändå! Jävla skitpass.
You need kissing badly
Hamnade på Youtube i någon timme igår, stirrandes på mer eller mindre välgjorda fanvids till Borta med vinden. Åh gud vad jag vill läsa om boken nu! Visst, filmen tar upp det mesta men det är inte alls samma stämning i de två och i boken kan man faktiskt känna sympati för huvudpersonen, inte bara för alla runt om henne som i filmatiseringen.
Så nu måste jag skynda mig igenom de andra böckerna jag ska läsa och sen ska jag sätta mig ner och njuta av hur Scarlett äntligen inser att Rhett är den perfekta mannen.
Tills vidare spammar jag med lite youtubeklipp om dem.
Så nu måste jag skynda mig igenom de andra böckerna jag ska läsa och sen ska jag sätta mig ner och njuta av hur Scarlett äntligen inser att Rhett är den perfekta mannen.
Tills vidare spammar jag med lite youtubeklipp om dem.
Majuppdraget och Mary Kay
I FUCKING MADE IT!
Idag bjöd jag över Emelie för att ha en Mary Kayvisning för mig, Susanne, Kix och Nike. Så hon fick sitta och berätta lite om massa olika hudvårdsprodukter som vi provade, så nu har mina händer uppnått en helt ny dimension av mjukhet.
Det fanns alldeles för mycket som man insåg var asbra grejer och ville ha, men som jag med en liten förnuftig röst i huvudet också insåg att jag aldrig skulle komma ihåg att använda. Men lite fastnade man ändå så jag har nu köpt tre produkter att smeta på i ansiktet. Which reminds me, måste föra över pengar. Slå på mig lite, tänkte ju göra det före jag hamnade här. There.
Men sen kom det läskiga i visningen som jag verkligen fasat inför: mascaran.
Ja, ni vet ju själva hur illa det är så behöver inte gå in mer på det.
Så jävla nervös så det är fan inte roligt, satt med borsten nån cm från ögat och tvekade hur länge som helst (jämfört med de andra iallafall) före Emelie fick börja prata mig igenom det. Jag var nära att gråta från första gången jag kände motståndet mot ögonfransarna och mina händer svettades så mycket att det var ett jävla projekt att byta hand när jag var klar med det första ögat.
Men jag gjorde det! Fattar ni hur jävla stolt jag är?
Så nu har jag köpt en mascara också, mängdträning ni vet.
Idag bjöd jag över Emelie för att ha en Mary Kayvisning för mig, Susanne, Kix och Nike. Så hon fick sitta och berätta lite om massa olika hudvårdsprodukter som vi provade, så nu har mina händer uppnått en helt ny dimension av mjukhet.
Det fanns alldeles för mycket som man insåg var asbra grejer och ville ha, men som jag med en liten förnuftig röst i huvudet också insåg att jag aldrig skulle komma ihåg att använda. Men lite fastnade man ändå så jag har nu köpt tre produkter att smeta på i ansiktet. Which reminds me, måste föra över pengar. Slå på mig lite, tänkte ju göra det före jag hamnade här. There.
Men sen kom det läskiga i visningen som jag verkligen fasat inför: mascaran.
Ja, ni vet ju själva hur illa det är så behöver inte gå in mer på det.
Så jävla nervös så det är fan inte roligt, satt med borsten nån cm från ögat och tvekade hur länge som helst (jämfört med de andra iallafall) före Emelie fick börja prata mig igenom det. Jag var nära att gråta från första gången jag kände motståndet mot ögonfransarna och mina händer svettades så mycket att det var ett jävla projekt att byta hand när jag var klar med det första ögat.
Men jag gjorde det! Fattar ni hur jävla stolt jag är?
Så nu har jag köpt en mascara också, mängdträning ni vet.
Direkt efter, syns iofs inte så bra men men..
Ingefärskakorna
Igår nämnde jag ju att jag skulle baka och att det var häftigare än ni anade.
Nu ska ni få höra varför det var så coolt.
Min mamma som är lika stor bloggnörd som jag, även om vi följer olika slags bloggar, skickar ibland länkar till olika inlägg. Oftast är det nånting där man bara höjer på ögonbrynen och suckar åt samtidigt som man undrar vad som var så "fantastiskt roligt" med det här?
Ibland hittar hon dock saker som jag finner intressanta och igår var en sån länkskickningsdag.
Hon länkade nämligen till det här inlägget.
Självklart skickade jag genast iväg ett mail och anmälde mig som frivillig receptprovare även om jag såg att datumstämpeln var ett tag sedan.
På eftermiddagen hade jag fått svar där hon bifogade ett recept med sagda ingefärskakor och nu har jag alltså testat det.
Före det publiceras i en kokbok. Jag har fått provbaka recept åt en ännu opublicerad kokbok! Förstår ni hur superhäftigt det är?!
Jag förstår precis hur häftigt det var och studsade mer än vanligt när jag rörde ihop smeten.
Och eftersom hon ska släppa en bok med det här receptet tänker då inte jag komma och förstöra bara sådär, så ni får hel enkelt bara några få bilder och en recension.
Här har jag laddat upp med allting som behövs för kakorna. Allt syns visserligen inte perfekt men det struntar jag i.
Receptet i sig var enkelt att följa och det var kul att se hur smeten hela tiden förändrades all eftersom, i andra smeter känns det som att de skapar sig en "look" och sen är det möjligtvis "krämigheten" som ändras, här förändrades det konstant.
Rulla, rulla, liten kaka.
Men seriöst. Konsistensen! Konsistensen på smeten i slutskedet var helt fantastisk! Jag blev alldeles knäsvag av att känna hur den här porösa, viktlösa, mjukt lena saken rullade mellan mina händer. Det var så häftigt att jag var tvungen att ropa på mamma så att hon också skulle få rulla ihop en boll.
Ni ser ju mina tumavtryck i bollarna, och då höll jag ändå så löst jag kunde.
Så klart måste man ju provsmaka de här spännande sakerna före de svalnat. Och till ingens stora förvåning var de riktigt kalasgoda. De här måste jag göra igen!
Så nu tycker jag att alla ska kila iväg och köpa Theresias kakbok när den släpps. För om ett par anspråkslösa ingefärskakor är så här bra, är åtminstone jag fruktansvärt nyfiken på vad mer den här boken kommer ha att erbjuda.
Nu ska ni få höra varför det var så coolt.
Min mamma som är lika stor bloggnörd som jag, även om vi följer olika slags bloggar, skickar ibland länkar till olika inlägg. Oftast är det nånting där man bara höjer på ögonbrynen och suckar åt samtidigt som man undrar vad som var så "fantastiskt roligt" med det här?
Ibland hittar hon dock saker som jag finner intressanta och igår var en sån länkskickningsdag.
Hon länkade nämligen till det här inlägget.
Självklart skickade jag genast iväg ett mail och anmälde mig som frivillig receptprovare även om jag såg att datumstämpeln var ett tag sedan.
På eftermiddagen hade jag fått svar där hon bifogade ett recept med sagda ingefärskakor och nu har jag alltså testat det.
Före det publiceras i en kokbok. Jag har fått provbaka recept åt en ännu opublicerad kokbok! Förstår ni hur superhäftigt det är?!
Jag förstår precis hur häftigt det var och studsade mer än vanligt när jag rörde ihop smeten.
Och eftersom hon ska släppa en bok med det här receptet tänker då inte jag komma och förstöra bara sådär, så ni får hel enkelt bara några få bilder och en recension.
Här har jag laddat upp med allting som behövs för kakorna. Allt syns visserligen inte perfekt men det struntar jag i.
Receptet i sig var enkelt att följa och det var kul att se hur smeten hela tiden förändrades all eftersom, i andra smeter känns det som att de skapar sig en "look" och sen är det möjligtvis "krämigheten" som ändras, här förändrades det konstant.
Rulla, rulla, liten kaka.
Men seriöst. Konsistensen! Konsistensen på smeten i slutskedet var helt fantastisk! Jag blev alldeles knäsvag av att känna hur den här porösa, viktlösa, mjukt lena saken rullade mellan mina händer. Det var så häftigt att jag var tvungen att ropa på mamma så att hon också skulle få rulla ihop en boll.
Ni ser ju mina tumavtryck i bollarna, och då höll jag ändå så löst jag kunde.
Så klart måste man ju provsmaka de här spännande sakerna före de svalnat. Och till ingens stora förvåning var de riktigt kalasgoda. De här måste jag göra igen!
Så nu tycker jag att alla ska kila iväg och köpa Theresias kakbok när den släpps. För om ett par anspråkslösa ingefärskakor är så här bra, är åtminstone jag fruktansvärt nyfiken på vad mer den här boken kommer ha att erbjuda.
Bara lite random sådär
På onsdag åker jag till London igen!
Jag borde komma på vad jag ska ha med mig.
Och tvätta åtminstone de kläderna.
Egentligen alla mina andra kläder också.
Men det är ju så långt ner till källaren.
Min häck känns 70tal.
Jag vet inte helt säkert vad det innebär men jag får en "70talskänsla" när jag ser den i skuggan.
Jag tror det är en bra grej.
Har relativt nyss bokat in biljetter ner till Beelz och stockholm sista helgen före Thorssa kommer hem (18-20 juni).
Imorgon ska jag införskaffa bikarbonat och sen ska jag baka ingefärskakor.
Den där punkten förklarar jag hur häftig den är sen.
Fortfarande inte slängt ihop den där kladdkakan jag kännt för att baka sen igår.
Får se om det suget också blir åtgärdat imorgon.
Jag är sämst på att följa det mesta just nu.
Läser knappt bloggar, har inte använt mig av bloggkoll på någon månad,
och orkar inte titta på de nya avsnitten jag laddar ner ur alla superbra serier.
Imorgon ska jag vara klädd i kort kjol.
Och vara barfota.
Oavsett väder.
Ni fattar inte hur man längtar efter det när man går varje dag
(+30'C i solen, drygt +25'C i skuggan)
i svarta, långa byxor och skor som bara nästan är bekväma.
Jag vill ha körkort.
Bara för att ha mest.
Men ibland känns det praktiskt.
Typ när Kalle hittar nya fabriker att upptäcka.
2½ har vi nu att leka i.
Needs car.
Needs driver.
Jag har äntligen varit duktig och hämtat ut mina och Kix tågbiljetter till och från våra Londonflyg.
Hämtade ut dem idag.
Vi bokade dem
i april.
Sommaren är här.
Jag borde sommarvaxa mina ben.
Jag känner behovet.
Men jag vill inte spara ut så mycket hår.
Hur lyckas jag göra det alla andra år?
Äckligt ju.
Egentligen.
Men värt det.
Hela dagen har en massa random sånger snurrat i mitt huvud.
Men ingen har riktigt fastnat.
Drumming song.
Everyone has AIDS.
Poison.
Bababa.
Flyga fri.
Jag sa ju redan i rubriken att det inte skulle finnas mycket sammanhang.
Jag håller bara vad jag lovar.
Det är varmt här.
Fast idag överlever man, tror inte det gått över 28 grader idag.
Varför tar bläcket i bläckpennor slut?
Är det bara för just mig det blir så?
För alla andra är bläcket bara "trögstartat".
Mina öronmuffar ligger fortfarande framme i bokhyllan.
Ingen aning om hur länge de legat där nu.
Och tumvantarna på golvet.
Insåg förra torsdagen,
två dagar före värmen kom,
att de nog itne skulle behövas igen på ett tag.
Jag glömmer hela tiden bort hur jag skulle lägga upp min nästa mens.
Fruktansvärt jobbigt att sitta och tänka på något och sen bli helt
"men, det går ju inte, då har jag ju en massa mens i London."
Och så har jag redan planerat bort den
egentligen.
Jag har koll på läget.
Visst var det kul att läsa om mina mensplaner?
Tycker det ska komma antagningsresultat för högskolan snart.
Vill sälja bort mina gamla,
dyra,
böcker om pedagogik.
Varför har folkhögskolor tidigare intagningsbesked?
Min lillebror har redan fått svar från tre han sökt till.
Vet visserligen itne hur många han sökte till,
5ish kanske.
Postade ett av breven åt honom i våras.
Fyfan vad tungt det var!
Det är inte klokt vilka arbetsprov man måste lämna på alla såna där "konstnärliga" och "skapande" linjer.
Nu börjar det bli mörkt.
Inte ritkgit ute än.
Men på mitt rum.
Massa ljus försvann när man stängde fönstret från myggorna.
Jag borde komma på vad jag ska ha med mig.
Och tvätta åtminstone de kläderna.
Egentligen alla mina andra kläder också.
Men det är ju så långt ner till källaren.
Min häck känns 70tal.
Jag vet inte helt säkert vad det innebär men jag får en "70talskänsla" när jag ser den i skuggan.
Jag tror det är en bra grej.
Har relativt nyss bokat in biljetter ner till Beelz och stockholm sista helgen före Thorssa kommer hem (18-20 juni).
Imorgon ska jag införskaffa bikarbonat och sen ska jag baka ingefärskakor.
Den där punkten förklarar jag hur häftig den är sen.
Fortfarande inte slängt ihop den där kladdkakan jag kännt för att baka sen igår.
Får se om det suget också blir åtgärdat imorgon.
Jag är sämst på att följa det mesta just nu.
Läser knappt bloggar, har inte använt mig av bloggkoll på någon månad,
och orkar inte titta på de nya avsnitten jag laddar ner ur alla superbra serier.
Imorgon ska jag vara klädd i kort kjol.
Och vara barfota.
Oavsett väder.
Ni fattar inte hur man längtar efter det när man går varje dag
(+30'C i solen, drygt +25'C i skuggan)
i svarta, långa byxor och skor som bara nästan är bekväma.
Jag vill ha körkort.
Bara för att ha mest.
Men ibland känns det praktiskt.
Typ när Kalle hittar nya fabriker att upptäcka.
2½ har vi nu att leka i.
Needs car.
Needs driver.
Jag har äntligen varit duktig och hämtat ut mina och Kix tågbiljetter till och från våra Londonflyg.
Hämtade ut dem idag.
Vi bokade dem
i april.
Sommaren är här.
Jag borde sommarvaxa mina ben.
Jag känner behovet.
Men jag vill inte spara ut så mycket hår.
Hur lyckas jag göra det alla andra år?
Äckligt ju.
Egentligen.
Men värt det.
Hela dagen har en massa random sånger snurrat i mitt huvud.
Men ingen har riktigt fastnat.
Drumming song.
Everyone has AIDS.
Poison.
Bababa.
Flyga fri.
Jag sa ju redan i rubriken att det inte skulle finnas mycket sammanhang.
Jag håller bara vad jag lovar.
Det är varmt här.
Fast idag överlever man, tror inte det gått över 28 grader idag.
Varför tar bläcket i bläckpennor slut?
Är det bara för just mig det blir så?
För alla andra är bläcket bara "trögstartat".
Mina öronmuffar ligger fortfarande framme i bokhyllan.
Ingen aning om hur länge de legat där nu.
Och tumvantarna på golvet.
Insåg förra torsdagen,
två dagar före värmen kom,
att de nog itne skulle behövas igen på ett tag.
Jag glömmer hela tiden bort hur jag skulle lägga upp min nästa mens.
Fruktansvärt jobbigt att sitta och tänka på något och sen bli helt
"men, det går ju inte, då har jag ju en massa mens i London."
Och så har jag redan planerat bort den
egentligen.
Jag har koll på läget.
Visst var det kul att läsa om mina mensplaner?
Tycker det ska komma antagningsresultat för högskolan snart.
Vill sälja bort mina gamla,
dyra,
böcker om pedagogik.
Varför har folkhögskolor tidigare intagningsbesked?
Min lillebror har redan fått svar från tre han sökt till.
Vet visserligen itne hur många han sökte till,
5ish kanske.
Postade ett av breven åt honom i våras.
Fyfan vad tungt det var!
Det är inte klokt vilka arbetsprov man måste lämna på alla såna där "konstnärliga" och "skapande" linjer.
Nu börjar det bli mörkt.
Inte ritkgit ute än.
Men på mitt rum.
Massa ljus försvann när man stängde fönstret från myggorna.
Hjälp?
På söndag gäller det. Mitt majuppdrag. Att ta på mig mascara själv.
Det får låta hur löjligt det vill men jag är så nervös att jag kan börja gråta bara av tanken på det nu.
I söndags så stod jag och pratade med Bob när hon sminkade sig, och som för alla "normala" tjejer innebär det mascara. Jag kommer ihåg hur jag stod där och stirrade på hur borsten sakta rörde sig över hennes ögonfransar, drag efter drag. Så nära hennes öga.
Jag kunde inte hjälpa det, bara av att titta på det kände jag hur mitt grepp om toadörren hårdnade. Hur andningen inte riktigt ville fungera och det enda som gick runt i mitt huvud var "nart är det där jag".
Jag vet att det låter som en skitfjantig grej att vara rädd för, det är det säkert egentligen också. Men jag kan inte hjälpa det, jag är skitskraj. Och det är bara ren överlevnadsinstinkt, inget djur vill ha saker som hotar ögonen - då missar du att upptäcka din motståndare i tid.
Men människor är ju inte djur. Eller vad idioter nu brukar säga, vi står över dem. Alltså behöver jag inte skydda mina ögon. På söndag gäller det.
Så gick det alltså idag
55 poäng på teoriprovet! Så jävla lycklig, inte nog med att det är över de obligatoriska 52, det är ett poänghögre än i höstas. Trots att jag bara skummat igenom boken 1½ gång.
Var helt skakig när jag klickade på "visa resultat" efter att ha besvarat alla 70 dumma frågor. Jag skämtar inte, jag kände mitt hjärta slå inte bara i bröstkorgen, magen och halsen, jag kände det genom hela armarna och ut i fingertopparna, ner genom benen spelandes över mina knäskålar och dunkandet som fyllde mitt huvud de där sekunderna som provresultatet laddade var inte av denna värld.
Var fortfarande helt virrig av adrenalin när jag gick från provet, halvvägs över gatan kom jag på att jag ju faktiskt cyklat dit. Sen hem och dricka ett glas juice för att lugna ner mig lite före jobbet. Då undrar jag var min väska är och för första gången någonsin så letade jag faktiskt efter den i kylskåpet (där var den inte men som jag var just då kunde man aldrig veta), mitt rum, övriga köket och till slut återfanns den i hallen. Smidigt där. Det tog ungefär en timme på jobbet före jag slutade darra medans jag gjorde allt jag skulle.
Dagen gick vidare. Lite jobb. En körlektion som gick halvkasst.
Lite mer jobb och sen var det dags för uppkörningen.
På vägen ner kändes det hemskt, sen lugnt men när jag kom innanför dörrarna så tog skräcken åter överhanden.
Killen verkade trevlig även om han blev tystare mot slutet men bortsett från klanteri vid en korsning så tyckte jag att det gick rätt bra och att jag faktiskt borde klara mig.
Ja, det kan man ju tycka. Men inte han tydligen. Klagomålen den här missade uppkörningen var att jag "var för snabb i kurvorna ibland", "väntade för länge" vid en påfart till E4an där jag hade väjningsplikt(!) och att jag fick ett motorstopp vid ett rödljus och "när bilen bakom tutade så muttrade jag 'jaja, jag är på väg' istället för att få igång bilen och köra iväg snabbt."
Bättre lycka nästa gång?
Men jag känner mig onekligen som Svampbob Fyrkant i avsnittet där han ska köra upp för ... +100:de gången: Han får alla rätt på teorin och så fort han hamnar bakom ratten så blir det fel, nya sätt varje gång. Och det slutar varje gång med att hans körlärare Mrs Puff blåser upp sig som en ballong på klassisk blåsfiskmanér och med grötig röst säger "varförSvampbob?"
Var helt skakig när jag klickade på "visa resultat" efter att ha besvarat alla 70 dumma frågor. Jag skämtar inte, jag kände mitt hjärta slå inte bara i bröstkorgen, magen och halsen, jag kände det genom hela armarna och ut i fingertopparna, ner genom benen spelandes över mina knäskålar och dunkandet som fyllde mitt huvud de där sekunderna som provresultatet laddade var inte av denna värld.
Var fortfarande helt virrig av adrenalin när jag gick från provet, halvvägs över gatan kom jag på att jag ju faktiskt cyklat dit. Sen hem och dricka ett glas juice för att lugna ner mig lite före jobbet. Då undrar jag var min väska är och för första gången någonsin så letade jag faktiskt efter den i kylskåpet (där var den inte men som jag var just då kunde man aldrig veta), mitt rum, övriga köket och till slut återfanns den i hallen. Smidigt där. Det tog ungefär en timme på jobbet före jag slutade darra medans jag gjorde allt jag skulle.
Dagen gick vidare. Lite jobb. En körlektion som gick halvkasst.
Lite mer jobb och sen var det dags för uppkörningen.
På vägen ner kändes det hemskt, sen lugnt men när jag kom innanför dörrarna så tog skräcken åter överhanden.
Killen verkade trevlig även om han blev tystare mot slutet men bortsett från klanteri vid en korsning så tyckte jag att det gick rätt bra och att jag faktiskt borde klara mig.
Ja, det kan man ju tycka. Men inte han tydligen. Klagomålen den här missade uppkörningen var att jag "var för snabb i kurvorna ibland", "väntade för länge" vid en påfart till E4an där jag hade väjningsplikt(!) och att jag fick ett motorstopp vid ett rödljus och "när bilen bakom tutade så muttrade jag 'jaja, jag är på väg' istället för att få igång bilen och köra iväg snabbt."
Bättre lycka nästa gång?
Men jag känner mig onekligen som Svampbob Fyrkant i avsnittet där han ska köra upp för ... +100:de gången: Han får alla rätt på teorin och så fort han hamnar bakom ratten så blir det fel, nya sätt varje gång. Och det slutar varje gång med att hans körlärare Mrs Puff blåser upp sig som en ballong på klassisk blåsfiskmanér och med grötig röst säger "varförSvampbob?"
Fuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuck
Skriver teoriprovet om 50 minuter och har inte alls pluggat så mycket som jag borde. Later.
I need more tits and ass on my screen
And none of that fugly pr0n.
Nostalgia!
Nostalgia!
D:
Jag vill ha torsdag.
Jag vill ha torsdag för att det är närmare lördag än vad måndag är och på lördag ska jag ha roligt.
Jag vill ha torsdag för att det är närmare Londonresan än vad måndag är och jag längtar efter Thorssa som en idiot.
Men just nu, vill jag mest av allt ha torsdag för att det är dagen efter min uppkörning.
Jag vill ha torsdag för att det är närmare lördag än vad måndag är och på lördag ska jag ha roligt.
Jag vill ha torsdag för att det är närmare Londonresan än vad måndag är och jag längtar efter Thorssa som en idiot.
Men just nu, vill jag mest av allt ha torsdag för att det är dagen efter min uppkörning.
Lite söt utfyllad
Titta vad söt Susanne är! Hoppas bara hon håller igång vloggen bättre än bloggen. Go Mistress, go!
Upp och Lejonkngen
Det var de två anledningarna att jag egentligen åkte ut till Bob i Indal i fredags. Gissa vilka två filmer vi inte har sett?
Men asbra helg har det varit. Massa mysprat, fina bröst, vattenpipsdoft i luften och en hel del vin varje dag. Tror vi drack minst vin i fredags och då var det ändå 5-6 glas på typ 2-3 timmar.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva att vi gjort här, så mycket spännande att berätta om finns det nog inte.
Fredag så inveg hon sin nya vattenpipa på hennes föräldrars balkong efter att vi ätit någon grymt god middag som jag inte riktigt kunde identifiera. Sen hem till henne och inviga den lite till på gräsmattan före vi smög in i lägenheten och satte igång Anastasia.
Lördag var ju som sagt spektakulärt varmt och vi kände oss konstant dödshotade av solen som stekte på bäst den ville utan att ägna oss stackars uttorkade satar en tanke. Alltså dricker man vin, för det vet ju alla att vitvin med mineralvatten är den bästa källan för vätska under årets första sommardag. Hennes föräldrar som vi återigen våldsgästade för matens skull hade nu en hel gris på grillning - på riktigt alltså, tryne till svans och klövar – och till allt detta kött serverades femtielva slags smårätter som alla var läskigt goda. Kan någon säga matkoma?
Kvällen avslutades med vattenpipa på hennes gräsmatta framför solnedgången och massmord av kamikazemyggor före vi gick in i lägenheten för att plocka ner hennes kök i flyttlådor och jag somnade på soffan med ett halvdrucket glas vin bredvid mig på bordet. Mycket stiligt.
Imorse (yes, det är fortfarande söndag när det här skrivs) vaknade vi till hennes mobillarm som berättade för oss att vi minsann måste upp nu om vi skulle hinna lämna Nelly (hennes hund) hos hennes föräldrar före vi skulle lämna landsbyggden för Sundsvall igen.
Väl inne i stan köpte hon mer tobak till vattenpipan före vi hamnade på Innergården med varsin kokostopp och mugg med varmt innehåll. Hon hade tidigare under helgen klagat på hur slitet hår jag hade och innan jag visste ordet av så hade hon puttat iväg mig till sin frisörkompis och fått honom att lova att klämma in mig. Det tog dock ett tag så vi hann fönstershoppa några varv i stan och prova ytterligare ett cafés varma drycker före det var dags att trycka ner mig i en stol och slå in mig i ett svart skynke som påminde åtminstone mig om Darth Vader. Nu har jag en snedlugg som envisas med att falla ner i ögonen på mig men jag ser ut som en rätt söt buspojke…
Jag vet att ni saknar mig
Men idag var det alldeles för varmt för att åka buss så jag kommer hem imorgon istället. Jag skämtar inte, klockan fem var det nästan 27 grader i skuggan.
Med andra ord har dagen tillbringats avklädd på Bobs föräldrars gräsmatta. Och ätanes. Och vindrickandes.
Skriver mer imorgon när jag är hemma.
Med andra ord har dagen tillbringats avklädd på Bobs föräldrars gräsmatta. Och ätanes. Och vindrickandes.
Skriver mer imorgon när jag är hemma.
Uppskjutandets Mästarinna
Nej, nu är jag less på den där dumma boken. Igen.
Istället tänkte jag berätta om min fika med Sabine idag. Riktigt hur vi fick för oss att fika vet ingen men jag är glad att vi gjorde det. Senast vi tog en fika ihop bara hon och jag gick vi i tvåan på gymnasiet, och det var ju ett jävla tag sen vid det här laget.
Visst träffades vi under nollningen i höstas men det var inte riktigt samma sak, särskilt inte när vi hamnade i varsin grupp som tävlade mot varandra...
Så, vad pratade vi om då?
Morden såklart, det är ju allt folk pratar om nu för tiden. Eller ja, ni fattar, sen det hände. Men båda av oss är alldeles för ytligt glada och nöjda med hur våra egna liv börjar staka ut sig att vi snabbt bytte ämne efter att ha konstaterat att det var hemskt.
Vi pratade om att hon har mycket plugg framför sig och att jag ska börja plugga till hösten. Hon som är lite knäpp av sig och har saknat att lära sig "ny" matte sen hon gick ut ur gymnasiet erbjöd sig genast att även hon hjälpa mig förstå vad det är jag ska förstå. Go team go!
Vi pratade om pojkvänner och relationer. Och när vi var inne på relationer konstaterade vi hur dåliga vänner vi båda är. Inte dåliga vänner som otrevliga, bara det att vi båda är personen i vänskapsförhållanden som överlåter kontakt-tagandet till de andra, fast man egentligen visst vill träffas. Förstår ni då varför vi inte setts på tre-fyra år?
För att vara gravid i åttonde månaden var hon förvånansvärt liten om magen, skulle lätt bara trott att det gått 4-5 månader snarare än att hon ska föda om 7 veckor. Brösten hade dock växt på sig ännu mer, något som diskuterades flitigt tillsammans med hennes nya gravid-personlighet. Normal och tråkig som hon är har hon inte haft någon intressant craving alls, jag var mycket besviken. Däremot har hon världens bästa luktsinne nu, tydligen hade en öppen men uppdrucken flaska Loka (jordgubb/lime) fått henne att gå runt och sniffa i hela lägenheten efter jordgubbarna - jag blev nöjdare över historierna.
Jag vet inte om vi snackade om så mycket annat men tre timmar tillbringade vi iallafall på stans enda röd-dags-öppna café med våra kladdkakor och halvvispade grädde.
Och som vanligt säger vi hejdå med "vi måste ses snart igen, det får inte gå så här låg tid tills nästa gång". Och som valigt vet vi att det kommer ta åtminstone 5-6 månader före vi ens hejar på MSN igen...
Istället tänkte jag berätta om min fika med Sabine idag. Riktigt hur vi fick för oss att fika vet ingen men jag är glad att vi gjorde det. Senast vi tog en fika ihop bara hon och jag gick vi i tvåan på gymnasiet, och det var ju ett jävla tag sen vid det här laget.
Visst träffades vi under nollningen i höstas men det var inte riktigt samma sak, särskilt inte när vi hamnade i varsin grupp som tävlade mot varandra...
Så, vad pratade vi om då?
Morden såklart, det är ju allt folk pratar om nu för tiden. Eller ja, ni fattar, sen det hände. Men båda av oss är alldeles för ytligt glada och nöjda med hur våra egna liv börjar staka ut sig att vi snabbt bytte ämne efter att ha konstaterat att det var hemskt.
Vi pratade om att hon har mycket plugg framför sig och att jag ska börja plugga till hösten. Hon som är lite knäpp av sig och har saknat att lära sig "ny" matte sen hon gick ut ur gymnasiet erbjöd sig genast att även hon hjälpa mig förstå vad det är jag ska förstå. Go team go!
Vi pratade om pojkvänner och relationer. Och när vi var inne på relationer konstaterade vi hur dåliga vänner vi båda är. Inte dåliga vänner som otrevliga, bara det att vi båda är personen i vänskapsförhållanden som överlåter kontakt-tagandet till de andra, fast man egentligen visst vill träffas. Förstår ni då varför vi inte setts på tre-fyra år?
För att vara gravid i åttonde månaden var hon förvånansvärt liten om magen, skulle lätt bara trott att det gått 4-5 månader snarare än att hon ska föda om 7 veckor. Brösten hade dock växt på sig ännu mer, något som diskuterades flitigt tillsammans med hennes nya gravid-personlighet. Normal och tråkig som hon är har hon inte haft någon intressant craving alls, jag var mycket besviken. Däremot har hon världens bästa luktsinne nu, tydligen hade en öppen men uppdrucken flaska Loka (jordgubb/lime) fått henne att gå runt och sniffa i hela lägenheten efter jordgubbarna - jag blev nöjdare över historierna.
Jag vet inte om vi snackade om så mycket annat men tre timmar tillbringade vi iallafall på stans enda röd-dags-öppna café med våra kladdkakor och halvvispade grädde.
Och som vanligt säger vi hejdå med "vi måste ses snart igen, det får inte gå så här låg tid tills nästa gång". Och som valigt vet vi att det kommer ta åtminstone 5-6 månader före vi ens hejar på MSN igen...
FML
Vill inte plugga körkortsteori igen. Särskilt inte från en kass bok. Jag kan ju allt viktigt redan, varför måste jag lära mig om hur bromsarna fungerar? Igen.
Mycket trevligare att bara lyssna på Florence and the Machine istället.
Mycket trevligare att bara lyssna på Florence and the Machine istället.
And the next story today is:
Jag har jobb!
Chefen pratade med mig idag under en fikarast; direkt efter praktiken är klar så blir jag timanställd över sommaren.
De håller på att lägga upp budgeten nu så de vet vad jag ska få i lön.
Det var så häftigt också, för hon sa att arbetsförmedlingen har ringt till dem flera gånger angående praktikplatser åt folk men att hon alltid säger nej just för att det är ett så stressigt jobb att de inte skulle hinna skola in någon lungt och sansat. Oftast är det tydligen långtidssjukskrivna som vill ha plats där nämligen. Men sen kom jag och var ung och glad och pratade om att jag ville studera till yrket och genast ändrades hennes attityd. Fatta speciell och utvald man kände sig då. Woho!
Chefen pratade med mig idag under en fikarast; direkt efter praktiken är klar så blir jag timanställd över sommaren.
De håller på att lägga upp budgeten nu så de vet vad jag ska få i lön.
Det var så häftigt också, för hon sa att arbetsförmedlingen har ringt till dem flera gånger angående praktikplatser åt folk men att hon alltid säger nej just för att det är ett så stressigt jobb att de inte skulle hinna skola in någon lungt och sansat. Oftast är det tydligen långtidssjukskrivna som vill ha plats där nämligen. Men sen kom jag och var ung och glad och pratade om att jag ville studera till yrket och genast ändrades hennes attityd. Fatta speciell och utvald man kände sig då. Woho!
Till skillnad från vissa andra...
Nu börjar bilderna rulla in
Fast hittills har jag bara fredagsbilder, och bara från Emelies kamera. Men tänkte att jag skulle dela med mig lite av dem ändå.
Här är gänget som var med, minus Emelie då eftersom hon tar fotot.
Från vänster: Sandra, Madde, Emma, Kix, jag och Sarah.
Emelie hade gjort supergott bål som jag drack alldeles för härligt mycket av framemot kvällen.
Det grillades. Yes, det är min flintastek som tar upp "halva grillen" eller "ena hörnet" beroende på vem man är som diskuterar storleken. Stort rabalder var det iallafall. Sen kom Emelie och Sarahs lika stora (men mycket fulare!) stek upp på grillen och tog min plats.
De fabulösa kusinerna.
Visst blev de fina på kortet? 80talisterna minus Kix, men hon är bara i rätt decennium med nån månad ändå.
Och 90talisterna samlades på andra sidan bordet.
Jag åt. Det var gott.
Presenter. Före och efterbild. Mellanbilderna finns (kanske) på Sandras kamera.
I'm so pretty.
Sen skulle vi bada badtunna.
Det var varmt i vattnet, dock bara jag som faktiskt trivdes i det...
Efter ett tag hade de sprutat i tällräckligt med kallvatten för att resten av gänget också skulle våga sig ner i vattnet...
Sen spårade bilderna ut, särskilt inför Sandras kamera så här tänker jag censurera lite. Men ni kan få se mig när jag tittar på poseringen för ett av fotona.
Det syns inte ritkigt när jag klippt i kortet men min lutning bort från "fotot" är ungefär så här kraftig \
Ingen stugfylla utan bra fyllespel och snacks.
Vi spelade biljard. Det gick inte så bra som det brukar för mig på fyllan, jag satte bara tre bollar. Fast det är bättre än när jag är nykter...
Här är gänget som var med, minus Emelie då eftersom hon tar fotot.
Från vänster: Sandra, Madde, Emma, Kix, jag och Sarah.
Emelie hade gjort supergott bål som jag drack alldeles för härligt mycket av framemot kvällen.
Det grillades. Yes, det är min flintastek som tar upp "halva grillen" eller "ena hörnet" beroende på vem man är som diskuterar storleken. Stort rabalder var det iallafall. Sen kom Emelie och Sarahs lika stora (men mycket fulare!) stek upp på grillen och tog min plats.
De fabulösa kusinerna.Visst blev de fina på kortet? 80talisterna minus Kix, men hon är bara i rätt decennium med nån månad ändå.
Och 90talisterna samlades på andra sidan bordet.
Jag åt. Det var gott.
Presenter. Före och efterbild. Mellanbilderna finns (kanske) på Sandras kamera. I'm so pretty. Sen skulle vi bada badtunna.Det var varmt i vattnet, dock bara jag som faktiskt trivdes i det...
Efter ett tag hade de sprutat i tällräckligt med kallvatten för att resten av gänget också skulle våga sig ner i vattnet...Sen spårade bilderna ut, särskilt inför Sandras kamera så här tänker jag censurera lite. Men ni kan få se mig när jag tittar på poseringen för ett av fotona.
Det syns inte ritkigt när jag klippt i kortet men min lutning bort från "fotot" är ungefär så här kraftig \ 
Ingen stugfylla utan bra fyllespel och snacks.
Vi spelade biljard. Det gick inte så bra som det brukar för mig på fyllan, jag satte bara tre bollar. Fast det är bättre än när jag är nykter...
Så romantisk pojkvän har jag.
( ^ Jag vill också vara häftig och ha bilder i mina inlägg.)
Fick ett sms på jobbet idag.
Älskar dig. <3 Glöm ej, p-piller. :D
Det var min helg det.
Och snart är det dags för den tredje och sista akten i den: Emelies dansuppvisning idag, 10 i 2 går bussen och någon gång före dess borde jag antagligen duscha och absolut klä på mig och borsta tänderna.
Men jag är ju så förbannat trött för tro på fan att jag vaknar klockan 8 idag också.
Men jag är ju så förbannat trött för tro på fan att jag vaknar klockan 8 idag också.
Susanne och Nikes lördag
Efter fem timmars sömn så gav jag upp mina försök att somna om och klev alltså upp.
Kix klev upp strax efteråt och en timme senare satt även Madde och Emma i vardagsrummet med oss och struntade i att respektfullt viska för de andras skull.
Vid 10tiden var alla vakna och hungriga och törstiga så frukosten blev att äta lite överbliven potatissallad och grillkorv, jag hade dessutom en halvtinad majskolv kvar. Lite mer snack medans vi gick igenom morgonrutinerna och strax efter 11 var vi på väg in mot Sundsvall igen där vi hade stort hejdåkramkalas på Navet.
Jag och Kix hoppade på en buss ut mot Granlo och jag passade på att byta om från linnen till klänning, något hon såg mer missnöjd ut över än deodoranten dagen innan. Hon krävde dock att jag väntade med att byta från jeans till strumpbyxor tills vi var framme hos Annette.
Efter lite kalabalik hos "Samara" så var vi tre och en tomte (Tott, såklart) återigen inpackade i en ny bil och på väg upp mot Härnösand. (Den meningen kommer vara så mycket mer logisk när jag fått bilderna.)
Efter ett stort kramkalas i farstun så knatar vi upp till vardagsrummet där Karin redan sitter och väntar på oss. Vi donar lite och dukar fram på bordet för ett tårtkalas och när båda Sannorna (de fick heta Trollet och Ed senare under kvällen för att undvika missförstånd) och Chrille dykt upp var det bara att hugga in på de två tårtorna som födelsedagsbarnen bakat, en med bananer och en med hallon.
Efter en polkagrisspäckad presentöppning tackar Sundsvallarna för sig och lämnar oss att leka en omgång kurragömma och x antal omgångar med "Werewolf" under vilka även Fanny och Sofia dök upp. För er som inte vet vad Werewolf är så kan vi sammanfatta det som Maffia, fast med övernaturliga titlar.
När tårtorna hade lekts bort ur våra magar så samlades vi återigen i köket för att hacka upp lite tacos.
Efter maten visste vi inte riktigt vad vi skulle hitta på så vi vinkade av Kix och Karin och samlades sedan framför Labyrinth och Repo! The genetic opera. Problemet med den första är ju just dragningskraften; David Bowie. Han har hokceyfrilla, fult smink och tights och ändå sitter man och smådreglar över honom. Repo! var det däremot bara Sanna (Ed) som gillade förutom vi som redan sett den, både Fanny och Nike tyckte att den var alldeles för obehaglig och stackars Nike var tvungen att vända bort blicken eller hålla för ögonen flera gånger när Repoman jobbade.
När vi sett klart på filmerna var klockan 11 och jag insåg hur förbenat trött jag var så det var bara att plocka ihop mina saker, plus Maos sovsäck och paraply, och knata hemåt med en Thorssa i örat.
Kix klev upp strax efteråt och en timme senare satt även Madde och Emma i vardagsrummet med oss och struntade i att respektfullt viska för de andras skull.
Vid 10tiden var alla vakna och hungriga och törstiga så frukosten blev att äta lite överbliven potatissallad och grillkorv, jag hade dessutom en halvtinad majskolv kvar. Lite mer snack medans vi gick igenom morgonrutinerna och strax efter 11 var vi på väg in mot Sundsvall igen där vi hade stort hejdåkramkalas på Navet.
Jag och Kix hoppade på en buss ut mot Granlo och jag passade på att byta om från linnen till klänning, något hon såg mer missnöjd ut över än deodoranten dagen innan. Hon krävde dock att jag väntade med att byta från jeans till strumpbyxor tills vi var framme hos Annette.
Efter lite kalabalik hos "Samara" så var vi tre och en tomte (Tott, såklart) återigen inpackade i en ny bil och på väg upp mot Härnösand. (Den meningen kommer vara så mycket mer logisk när jag fått bilderna.)
Efter ett stort kramkalas i farstun så knatar vi upp till vardagsrummet där Karin redan sitter och väntar på oss. Vi donar lite och dukar fram på bordet för ett tårtkalas och när båda Sannorna (de fick heta Trollet och Ed senare under kvällen för att undvika missförstånd) och Chrille dykt upp var det bara att hugga in på de två tårtorna som födelsedagsbarnen bakat, en med bananer och en med hallon.
Efter en polkagrisspäckad presentöppning tackar Sundsvallarna för sig och lämnar oss att leka en omgång kurragömma och x antal omgångar med "Werewolf" under vilka även Fanny och Sofia dök upp. För er som inte vet vad Werewolf är så kan vi sammanfatta det som Maffia, fast med övernaturliga titlar.
När tårtorna hade lekts bort ur våra magar så samlades vi återigen i köket för att hacka upp lite tacos.
Efter maten visste vi inte riktigt vad vi skulle hitta på så vi vinkade av Kix och Karin och samlades sedan framför Labyrinth och Repo! The genetic opera. Problemet med den första är ju just dragningskraften; David Bowie. Han har hokceyfrilla, fult smink och tights och ändå sitter man och smådreglar över honom. Repo! var det däremot bara Sanna (Ed) som gillade förutom vi som redan sett den, både Fanny och Nike tyckte att den var alldeles för obehaglig och stackars Nike var tvungen att vända bort blicken eller hålla för ögonen flera gånger när Repoman jobbade.
När vi sett klart på filmerna var klockan 11 och jag insåg hur förbenat trött jag var så det var bara att plocka ihop mina saker, plus Maos sovsäck och paraply, och knata hemåt med en Thorssa i örat.
Emelies fredag
Efter en hektisk dag på praktiken där jag fick gå runt med en clipboard (vad heter de på svenska?) och se proffsig ut trots avsaknad av en vit rock så slutade jag till slut och kastade mig hemåt på cykeln.
Bytte om på rekordtid och samlade på mig min flera kilo tunga ryggsäck, sovsäckspåsen, påsen med lördagens kostym och en tygkasse med allt som inte fick plats i ryggsäcken före jag rusade ner till bussen som skulle gå alldeles för snart. Men jag hann iallafall och pustade ut samtidigt som jag befriade mina fötter från skorna i väntan på att Kix skulle hoppa på ute i bushen. När hon väl hoppat på avslöjades det att hon tyckte det var likvärdigt med offentligt skrevkliande att jag valde att ta på mig extra deo under armarna på bussen istället för att sitta där och lukta illa.
In på INgallerian för systembesök och en snabbvända till ICAs frysdisk före vi återvände till Navet där vi träffade på en Sandra och tillsammans hoppade på bussen en halvtimme före tänkt busstur.
Efter en stunds väntande i Njurunda så dyker så hela sällskapet upp: Emelie, Emma och Madde i två bilar. Emelie packar in Sandra och Kix och gasar iväg för att fortsätta elda igång våran badtunna medans jag får packa in mig i Emmas bil så att de ska få en någorlunda guidning. Visst har jag åkt den där vägen hur ofta som helst, men jag var ändå stolt över att faktiskt lyckas hitta helt ur minnet.
Lagom till att all sprit som ska vara kall lastats in kylskåpet dyker även Sarah upp och joinar mig i att vara hobo-chic till skillnad från resten av festen som är läskigt superfina.
Jag vet inte riktigt hur kul det är att läsa om den här kvällen egentligen. Det var en jävligt kul kväll och det finns en hel del störda roliga foton (som jag itne fått ännu). Men vad vi egentligen gjorde som man kan blogga om?
Vi grillade och åt. Och drack.
Vi badade badtunna. Och drack.
Hoppade studsmatta.
Badade lite till och drack lite mer.
Jag, Madde och Sarah hoppade oss torra på studsmattan när vi badat klart.
In i stugvärmen igen och spela fia med hutt.
Hoppa lite till.
Drack lite till och plockade fram förspelstärningarna, ni vet där man kastar två tärningar och får typ "lick"/"neck" och sånt.
Spelade Hora där jag blev alldeles för mobbat utpekad av Emelie och blev alldeles för full.
Spelade lite biljard och drack lite mer och nån gång vid tre tiden somnade vi.
Ja, jag ska utöka inlägget med bilder sen när de kommer. Några bilder iallafall...
Bytte om på rekordtid och samlade på mig min flera kilo tunga ryggsäck, sovsäckspåsen, påsen med lördagens kostym och en tygkasse med allt som inte fick plats i ryggsäcken före jag rusade ner till bussen som skulle gå alldeles för snart. Men jag hann iallafall och pustade ut samtidigt som jag befriade mina fötter från skorna i väntan på att Kix skulle hoppa på ute i bushen. När hon väl hoppat på avslöjades det att hon tyckte det var likvärdigt med offentligt skrevkliande att jag valde att ta på mig extra deo under armarna på bussen istället för att sitta där och lukta illa.
In på INgallerian för systembesök och en snabbvända till ICAs frysdisk före vi återvände till Navet där vi träffade på en Sandra och tillsammans hoppade på bussen en halvtimme före tänkt busstur.
Efter en stunds väntande i Njurunda så dyker så hela sällskapet upp: Emelie, Emma och Madde i två bilar. Emelie packar in Sandra och Kix och gasar iväg för att fortsätta elda igång våran badtunna medans jag får packa in mig i Emmas bil så att de ska få en någorlunda guidning. Visst har jag åkt den där vägen hur ofta som helst, men jag var ändå stolt över att faktiskt lyckas hitta helt ur minnet.
Lagom till att all sprit som ska vara kall lastats in kylskåpet dyker även Sarah upp och joinar mig i att vara hobo-chic till skillnad från resten av festen som är läskigt superfina.
Jag vet inte riktigt hur kul det är att läsa om den här kvällen egentligen. Det var en jävligt kul kväll och det finns en hel del störda roliga foton (som jag itne fått ännu). Men vad vi egentligen gjorde som man kan blogga om?
Vi grillade och åt. Och drack.
Vi badade badtunna. Och drack.
Hoppade studsmatta.
Badade lite till och drack lite mer.
Jag, Madde och Sarah hoppade oss torra på studsmattan när vi badat klart.
In i stugvärmen igen och spela fia med hutt.
Hoppa lite till.
Drack lite till och plockade fram förspelstärningarna, ni vet där man kastar två tärningar och får typ "lick"/"neck" och sånt.
Spelade Hora där jag blev alldeles för mobbat utpekad av Emelie och blev alldeles för full.
Spelade lite biljard och drack lite mer och nån gång vid tre tiden somnade vi.
Ja, jag ska utöka inlägget med bilder sen när de kommer. Några bilder iallafall...
Jag har inte fått mens på ett tag nu...
Och innan ni drar förhastade slutsatser om handbollar, ja det där är min mage. Nej, jag blåser inte ut den.
Men jag lovar att det bara är en vanlig portion spaghetti med god sås som ligger i den. Putet är borta nu.
Ni anar inte hur spännande det är att tömma soporna på mitt jobb
På riktigt alltså. Jag kände mig som en filmkaraktär på samma sätt som under marsäventyret.
I måndags följde jag med och slängde en massa kartonger och idag så antog Maud att jag hittade själv så iväg knatade jag med en vagn lastad med en stor pappkartong med just kartonger och en sopsäck och ytterligare en låda plexiglas fylld med plast som skulle slängas.
Ner med soppåsen i sopnedkastet mittemot hissarna utan problem även om det där gallret verkar gilla att förvirra mig, såg nog hur en städkille stod lite längre bort och småfnissade åt mig.
Sen rullade jag och min lådfyllda vagn in i en stor hiss och åkte ner i källaren. Efter en viss betänketid lokaliserade jag rätt dörr som stod gömd bakom en massa övergivna vagnar. In igenom dörren och se hur lyset tänds automatiskt. Nu är det så här, man lämnar kartongerna i en stor kartongåtervinningsvagn (snyggt ord jag just hittade på va?) som står i början av en lång korridor så jag hade inte tänkt så mycket på det i måndags, men idag skulle jag ju lämna plast också. Var gör man det?
Så jag dumpar alla kartonger i storvagnen och försöker pressa ner dem så gott det går fast högen vuxit sig långt över mitt huvud. Spejar in i korridoren som ser olycksbådande mörk ut, är det här man ska lämna plasten? Hittar en lampknapp att trycka på, den hjälper inte inser jag efter ett tag eftersom korridorens tak inte är utrustat med lampor utan med mängder av rör. Så många rör att jag seriöst går hukad genom hela korridoren i rädsla att slå huvudet.
Och det var så himla häftigt!
Jag gick i en lång, trång korridor på ett sjukhus (som inte längre är ett sjukhus) och lamporna funkade inte. Någonstans långt borta hörde man ljud som blivit förställda genom tunga branddörrar och långa takrör och jag vet inte riktigt vad jag ska göra medans jag går där och försöker lysa min väg med mobilen så att jag inte ska slå in i någon av bårarna eller gamla rullstolarna som står här och där och ser härligt hemsökta ut.
När jag nått till andra sidan korridoren och insett att det tydligen inte var här jag skulle dumpa plasten så vänder jag tillbaka mot min lilla vagn. Och ser att lampan som tänts borta vid dörren när jag kom in nu är släckt. Min mobiltelefon är min enda ljuskälla och ljuden verkar komma närmare. Så jag gör det alla förståndiga fjollor gör i skräckfilmer: Ringer en kompis. Men eftersom jag står i en bombsäker(?) sjukhuskällare har jag ju ingen täckning och samtalet bryts när han inte kan höra ett enda ord jag säger. (Visst vore det här häftigare om jag hört konstigt knaster på linjen också?) På vägen tillbaka tycks antalet bårar och rullstolar även ökat markant för jag måste (iallafall varit nära att) gått in i dem minst tre gånger. Men inga spöken av döda patiente syntes till. Vet inte om jag ska vara besviken eller inte, men om jag minns rätt ligger så har jag en gång sett en "båhus"skylt och den pekade ju faktiskt mot en helt annan del av källaren. Kanske bättre spöktur där?
Och ja, till slut hittade jag plastinlämningen också. I en kamouflagefärgad (helvit med vit skylt) soptunna utanför dörren jag varit bakom.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag ser faktiskt fram emot att få tömma soporna nästa gång.
I måndags följde jag med och slängde en massa kartonger och idag så antog Maud att jag hittade själv så iväg knatade jag med en vagn lastad med en stor pappkartong med just kartonger och en sopsäck och ytterligare en låda plexiglas fylld med plast som skulle slängas.
Ner med soppåsen i sopnedkastet mittemot hissarna utan problem även om det där gallret verkar gilla att förvirra mig, såg nog hur en städkille stod lite längre bort och småfnissade åt mig.
Sen rullade jag och min lådfyllda vagn in i en stor hiss och åkte ner i källaren. Efter en viss betänketid lokaliserade jag rätt dörr som stod gömd bakom en massa övergivna vagnar. In igenom dörren och se hur lyset tänds automatiskt. Nu är det så här, man lämnar kartongerna i en stor kartongåtervinningsvagn (snyggt ord jag just hittade på va?) som står i början av en lång korridor så jag hade inte tänkt så mycket på det i måndags, men idag skulle jag ju lämna plast också. Var gör man det?
Så jag dumpar alla kartonger i storvagnen och försöker pressa ner dem så gott det går fast högen vuxit sig långt över mitt huvud. Spejar in i korridoren som ser olycksbådande mörk ut, är det här man ska lämna plasten? Hittar en lampknapp att trycka på, den hjälper inte inser jag efter ett tag eftersom korridorens tak inte är utrustat med lampor utan med mängder av rör. Så många rör att jag seriöst går hukad genom hela korridoren i rädsla att slå huvudet.
Och det var så himla häftigt!
Jag gick i en lång, trång korridor på ett sjukhus (som inte längre är ett sjukhus) och lamporna funkade inte. Någonstans långt borta hörde man ljud som blivit förställda genom tunga branddörrar och långa takrör och jag vet inte riktigt vad jag ska göra medans jag går där och försöker lysa min väg med mobilen så att jag inte ska slå in i någon av bårarna eller gamla rullstolarna som står här och där och ser härligt hemsökta ut.
När jag nått till andra sidan korridoren och insett att det tydligen inte var här jag skulle dumpa plasten så vänder jag tillbaka mot min lilla vagn. Och ser att lampan som tänts borta vid dörren när jag kom in nu är släckt. Min mobiltelefon är min enda ljuskälla och ljuden verkar komma närmare. Så jag gör det alla förståndiga fjollor gör i skräckfilmer: Ringer en kompis. Men eftersom jag står i en bombsäker(?) sjukhuskällare har jag ju ingen täckning och samtalet bryts när han inte kan höra ett enda ord jag säger. (Visst vore det här häftigare om jag hört konstigt knaster på linjen också?) På vägen tillbaka tycks antalet bårar och rullstolar även ökat markant för jag måste (iallafall varit nära att) gått in i dem minst tre gånger. Men inga spöken av döda patiente syntes till. Vet inte om jag ska vara besviken eller inte, men om jag minns rätt ligger så har jag en gång sett en "båhus"skylt och den pekade ju faktiskt mot en helt annan del av källaren. Kanske bättre spöktur där?
Och ja, till slut hittade jag plastinlämningen också. I en kamouflagefärgad (helvit med vit skylt) soptunna utanför dörren jag varit bakom.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag ser faktiskt fram emot att få tömma soporna nästa gång.
Stackars älskling
Jag förstår inte hur han står ut med mig, jag hade aldrig orkat med nån som var lika knäpp som jag. Jag är oändligt glad och tacksam att han fortfarande gör det, jag föstår bara inte hur.
Inatt drömde jag att vi pratade på telefon och jag sa nåt som fick honom att lägga på mitt i samtalet och han vägrade svara när jag ringde upp igen. Sen jag var tvungen att göra nåt annat och helt plötsligt får jag ett sms från Märtha som undrar varför min relationsstatus på facebook ändrats till "single", eller om det kanske var "it's complicated" i min erfarenhet är det typ samma sak. Jag fick panik, vad hade jag sagt egentligen som kunde få honom att känna så? Jag rusade ner för trapporna och ut genom dörren för att prata ut med honom och helt plötsligt så ligger jag i min säng och hyperventilerar.
Efter att ha legat och vridit och vänt på mig i vad som känns som en evighet och helt oförmögen att somna om på grund av hur verklig drömmen varit så tittar jag på klockan. 3:43 alltså 2:43 hos honom, han kanske är nattuggla ikväll? Knappast troligt. Men jag måste höra hans röst säga att allt är bra för att ha en chans att komma upp klockan 6 imorgon? Men han sover ju nästan helt säkert. Men det är akut? Bara för dig. Scew you, voice of reason and understanding!
Så som den underbara och förstående och respektfulla flickvän jag är ringer jag nu upp min pojkvän mitt i natten. För att be honom att inte dumpa mig över facebook för något jag säger över telefon, varken nu eller i framtiden.
Sen bölar jag lite för att han inte sa det snabbt nog (som hälsningsfras) utan istället berättade att han låg och sov och undra varför jag ringde nu av alla tider.
Nej, jag hade aldrig stått ut med mig i ett förhållande. Men han gör det och det är fan värt en medalj. I fem minuter pratade han massa snällt, fint och lugnt med mig tills jag var redo att somna om igen.
Inatt drömde jag att vi pratade på telefon och jag sa nåt som fick honom att lägga på mitt i samtalet och han vägrade svara när jag ringde upp igen. Sen jag var tvungen att göra nåt annat och helt plötsligt får jag ett sms från Märtha som undrar varför min relationsstatus på facebook ändrats till "single", eller om det kanske var "it's complicated" i min erfarenhet är det typ samma sak. Jag fick panik, vad hade jag sagt egentligen som kunde få honom att känna så? Jag rusade ner för trapporna och ut genom dörren för att prata ut med honom och helt plötsligt så ligger jag i min säng och hyperventilerar.
Efter att ha legat och vridit och vänt på mig i vad som känns som en evighet och helt oförmögen att somna om på grund av hur verklig drömmen varit så tittar jag på klockan. 3:43 alltså 2:43 hos honom, han kanske är nattuggla ikväll? Knappast troligt. Men jag måste höra hans röst säga att allt är bra för att ha en chans att komma upp klockan 6 imorgon? Men han sover ju nästan helt säkert. Men det är akut? Bara för dig. Scew you, voice of reason and understanding!
Så som den underbara och förstående och respektfulla flickvän jag är ringer jag nu upp min pojkvän mitt i natten. För att be honom att inte dumpa mig över facebook för något jag säger över telefon, varken nu eller i framtiden.
Sen bölar jag lite för att han inte sa det snabbt nog (som hälsningsfras) utan istället berättade att han låg och sov och undra varför jag ringde nu av alla tider.
Nej, jag hade aldrig stått ut med mig i ett förhållande. Men han gör det och det är fan värt en medalj. I fem minuter pratade han massa snällt, fint och lugnt med mig tills jag var redo att somna om igen.
Håhå jaja
Ljudet som kom från min mun när jag äntligen fick lägga mig ner i sängen efter jobbet idag hade kunnat göra världens största porrstjärna generad.
Jag började 8 imorse.
Jag slutade halv 6 på kvällen.
Nånstans där i mitten hade jag en 45 minuters lunch under vilken jag gick hem, lagade mat (sprang mellan kök och dator), åt enkilosportionen på fem minuter, satt i nästan fem minuter och sen cyklade jag tillbaka till jobbet.
Sammanlagt har jag suttit ner, om man inte räknar lunchen, i kanske tio minuter på hela dagen.
Förstår ni hur jävla ont jag har i fötterna? Förstår ni hur extra ont jag har när jag säger att jag inte har mina egna skor utan snor mammas som är så pass fel åt alla håll och kanter att man inte märker det alls, förrän det gått en timme och fötterna plötsligt har dött.
Jag började 8 imorse.
Jag slutade halv 6 på kvällen.
Nånstans där i mitten hade jag en 45 minuters lunch under vilken jag gick hem, lagade mat (sprang mellan kök och dator), åt enkilosportionen på fem minuter, satt i nästan fem minuter och sen cyklade jag tillbaka till jobbet.
Sammanlagt har jag suttit ner, om man inte räknar lunchen, i kanske tio minuter på hela dagen.
Förstår ni hur jävla ont jag har i fötterna? Förstår ni hur extra ont jag har när jag säger att jag inte har mina egna skor utan snor mammas som är så pass fel åt alla håll och kanter att man inte märker det alls, förrän det gått en timme och fötterna plötsligt har dött.
Första dan på jobbet
Började praktiken idag och var sinnessjukt nervös.
Jag har fått skriva på om en tystnadsplikt som är löjligt bindande (får inte ens säga att jag hejade på en kompis som kom och hälsade på eller whatnot) så det enda jag egentligen kan skriva är:
De som jobbar där verkar sjukt trevliga.
Jag har packat upp varor och slängt kartonger.
Jag ska ha på mig en sjukt ful piketröja och ett förkläde.
Och mina skor är bara knappt godkända eftersom de inte är 100% svarta.
*EDIT* Fan vad jag överanvänder adjektivet "sjukt".
Jag har fått skriva på om en tystnadsplikt som är löjligt bindande (får inte ens säga att jag hejade på en kompis som kom och hälsade på eller whatnot) så det enda jag egentligen kan skriva är:
De som jobbar där verkar sjukt trevliga.
Jag har packat upp varor och slängt kartonger.
Jag ska ha på mig en sjukt ful piketröja och ett förkläde.
Och mina skor är bara knappt godkända eftersom de inte är 100% svarta.
*EDIT* Fan vad jag överanvänder adjektivet "sjukt".
Valborg
Det blev bättre än väntat. Visst var det svinkallt och jag vet inte hur många gånger jag började hacka tänder eller tappade känseln i fingrarna. Men det var så jävla skön stämning! Och det är kul att se hur fler och fler klär sig som pirater för varje år, såg sammanlagt kanske tio "normala" människor igår kväll.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Blev inte full, tror jag och nykteristen Klara var de nyktraste på hela picknicken. Träffade Bob som studsade runt som en projektil mellan alla vänner och berättade hur mycket hon tycker om och saknat dem. Allt eftersom kvällen led övergav hon dock kompisstudsandet och började istället pojksudsa, men det kan ju vara ett roligt tidsfördriv det med..
Blev (fest)kompis med en eldsjäl från Ljusdal när vi åt varsin kyckling bredvid varandra och samlade alla rengnagda ben i en hög före han bjöd på kakor.
Fick se Mao och Menos bli vigda av Kapten i "syndens samfund" eller vad det nu kallades. Mycket romantiskt.
Sen såg vi en ful potatiskuk bli ... pussad, eller om det var ansiktsgnuggad, eller kanske tillochmed avsugen av en annan ful kille. Jag avundas alla som missade den synen. Vi stod och pratade, vände oss om och vips så gick synen inte att undvika. Huga!
Kramades lite med Teddy och försökte fixa ragg åt honom, det gick inte så bra som vi hoppades, men enligt smsen från inatt och imorse så klarade han det bra utan min "hjälp" till slut.
När det började regna kring midnatt så bestämde vi oss för att sex timmars lekande fick räcka och packade ihop för att gå hem till Annette och dricka te och prata före vi somnade.
Oh! Visst ja, jag fick min födelsedagspresent från Tott och Annette också. Tre meter bubbelplast! Till paketet fick jag ett kort som sa "är inte det här barnsligt så har du vuxit upp!"
Och nej. Det blev inga foton alls iår.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Blev inte full, tror jag och nykteristen Klara var de nyktraste på hela picknicken. Träffade Bob som studsade runt som en projektil mellan alla vänner och berättade hur mycket hon tycker om och saknat dem. Allt eftersom kvällen led övergav hon dock kompisstudsandet och började istället pojksudsa, men det kan ju vara ett roligt tidsfördriv det med..
Blev (fest)kompis med en eldsjäl från Ljusdal när vi åt varsin kyckling bredvid varandra och samlade alla rengnagda ben i en hög före han bjöd på kakor.
Fick se Mao och Menos bli vigda av Kapten i "syndens samfund" eller vad det nu kallades. Mycket romantiskt.
Sen såg vi en ful potatiskuk bli ... pussad, eller om det var ansiktsgnuggad, eller kanske tillochmed avsugen av en annan ful kille. Jag avundas alla som missade den synen. Vi stod och pratade, vände oss om och vips så gick synen inte att undvika. Huga!
Kramades lite med Teddy och försökte fixa ragg åt honom, det gick inte så bra som vi hoppades, men enligt smsen från inatt och imorse så klarade han det bra utan min "hjälp" till slut.
När det började regna kring midnatt så bestämde vi oss för att sex timmars lekande fick räcka och packade ihop för att gå hem till Annette och dricka te och prata före vi somnade.
Oh! Visst ja, jag fick min födelsedagspresent från Tott och Annette också. Tre meter bubbelplast! Till paketet fick jag ett kort som sa "är inte det här barnsligt så har du vuxit upp!"
Och nej. Det blev inga foton alls iår.
