sikorka

Häntextra
Jag dog! Faaaan!!!~~ För Mazzix av alla jävla personer. Hur fan gick det till? Och det bara några minuter efter att han mördat HS. Jag förstår inte. Sen när har han bra dagar i DeathGame? Bet mig i benet gjorde han också. "För att jag bet först" surprise att jag bet honom i armen, han låg på min fot! Den stukade! Nu är den svullen igen. Dum honom. 
Har jag sagt att ajg älskar Anna? Hon åkte över dit och mordbrände honom klockan 6 på morgonen för att hämnas mig. Sånt tycker vi om hos klankamrater.

Ska hem till Markus och titta på film ikväll, One Missed Call och alla Highlander vi kan få tag på, förhoppningsvis alla tre.

Idag gick jag iallafall upp när jag skulle ... alltid något antar jag.

Jag sitter på skolan klockan 20 i 8. Jag börjar halv 9. Jag skulle pallra mig upp vid 6 för att ta bussen klockan 7 och så här dags ska jag vara ungefär vid Timrå-Birsta nånstans. Klockan på min mobil var av okänd anledning uppfuckad. Jag gjorde allt en timme tidigt. JAG KLEV UPP KLOCKAN FUCKINGJÄVLAFEM! FÖR ATT TA EN BUSS KLOCKAN 5i6!!!!!!!!!! JAG HATAR DET HÄR! Så jävla trött som jag var i morse, och inte alls ville gå upp eller tyckte att jag fått sova tillräckligt. No shit sherlock. Jag gick upp klockan FEM!!!! BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Häntextra
Var för trött för det mesta idag. Somnade nästan på svenskan och var grovt stolt över att mina ögon var öppna hela vägen till navet. Emelie tyckte inte att jag var i stånd att jobba så istället bjöd hon hem mig på äppelpaj med "så mycket marsansås som du vill" och löfte om Buffyavsnittet "Beer Bad" som jag känt för sen i helgen. Tanken var att jag skulle få somna i hennes soffa. Har jag sagt att jag älskar henne?
Tyvärr är jag för trött för att klå nån av skitungarna i purjofighter så jag får helt enkelt fixa det imorgon. Fast det tar emot att göra det så sent, omgången är över på fredag.

Skolakuten
Min svenskalärare påminner om min mormor. Jag kommer dö under den här jävla kursen. Vill inteeee~~
Yngve har växt i mina ögon efter sin presentation idag, men han pratar fortfarande inte så pass rent att man hör vad fan karln säger, fast det kanske man lär sig med tiden? Kursen i sig verkar vettig men grovt krävande och vi kommer vara båda SPinorna i samma rum. Fatta trängseln!
Min religionslärare Anna verkar däremot vara rätt cool, jag medger (men det gör hon också, vilket är ett STORT PLUS) att hennes engelska är lite ringrostig men om man kan märka en så stor skillnad på början och slutet av lektionen finns det ju inget att oroa sig för. Eller hur?

Dagens Visa
Jag har ingen aning om varför eller nånting men den dök upp i min mp3spelare och gjorde mig lugn. Dagens visa är ingen annan nostalgitripp än Bittersweet Symphony med The Verve!!!

Bittersweet Symphony - The Verve

Just nu är det slutet av kvällen före min sista dag på mitt sista sommarlov I MITT LIV! Det är världens läskigaste tanke! Eller antagligen inte världens läskigaste tanke, men läskig är den...
Några andra tankar som är läskiga är att en 16åring idag har känt dubbelt så många människor som en 75åring har lärt känna under hela sitt liv. Det är grovt läskig statistik, inser ni 1. hur många fler vi är nu 2. hur jätteisolerade de måste varit???
Det är också läskigt att tänka sig att människor i väst reagerar mer när de ser bilder på djurförsök än på svältande barn. En del av mig förstår det medans en annan vill ställa sig på gatan och skrika med stora skyltar... Avgör själva efter vad man hittar på en snabbsökning?
 

VS.

Först och främst: TACK för att ni kommenterar igen Jenny och Erika!!!!! >w<

Häntextra
Emelie, Anna och jag gick på krogen i fredags. Tre tjejer, varav två singlar. Runt oss satt ÅTTA killar i varierande ålder mellan 20 och 25. Det kändes lätt överdrivet på något sätt, jag menar ok för att båda två är riktigt söta men nån måtta med uppvaktning får det väl vara? Fast eftersom de inte verkade kunna bestämma sig för vilken av de lediga tjejerna de ville ha bjöd de laget runt på groggar. Gratis är gott så det var bara att tacka och ta emot. Det läskiga var att de försvann lika snabbt som de dykt upp. 10 minuter efter att jag och Emelie stått i toakön och raggat på (pratat med) nån främmande tjej som sen följde med oss in på toa (det är tidssparande era pervon, inget annat) så var alla kavaljererna bortblåsta. Nåja, man kan inte få allt här i livet, vi drack varsin drink till och sen gick vi ut en vända för luft och diskuterade huruvida vi skulle dra vidare eller inte, jag blev nerröstad och hamnade ännu en gång precis under högtalarna som pumpade hitlåt efter hitlåt (läs: skräp"musik") Teddy ringde och var "glad. Och snäll, jag är inte bitter... jag är inte ens nykter... haha jag är snäääll"~~ Det kändes som ett mirakel att pojken inte hade världens baksmälla nästa dag när jag ringde upp.

Emelie var visserligen inte bakfull, men hon måste ju varit grovt baktrött... om det är ett ord. Anna och jag fick inte upp henne förrän halv två, trots att vi varit vakna sen 11 respektive 10tiden.... Frukosten var god om inte annat, vi knatade iväg till Ica och köpte varsitt paket med Maryland choclate choclatechip cookies. De är läskigt goda!
Väl hemma i blåsiga Härnösand bestämde jag och Anna oss för att ta moppen ut till Smitingen och hoppa i vågorna. Men vågorna var inte särskilt höga när man kom ut i vattnet men däremot var det så kallt att men bokstavligt talat tappade känseln efter 2 sekunder. Då är det illa. Istället går vi ut på klipporna, allra längst ut där man kan se de stora, starka vågorna rytmiskt slå hårt mot de mjuka, våta klipporna och långsamt, smeknade dra sig tillbaka medans vinden blåste skum över världen. OK. Nu vet jag inte riktigt om jag lyckades förmedla känslan på ett sätt som någon annan än jag kan förstå, och det är knappt att jag själv gör det, men åsynen av det här gjorde mig kåt. Det är inte bra. Jag resonerade mig fram till att det skulle gå över om man hoppade ner i det kalla vattnet istälelt för att bara se på. Inte då. Vattnet var långt ifrån lika kallt här ute och det hjälpte verkligen inte att jag kunde känna de hala klipporna under mina fötter när vågorna kom upp och slingrade sig om mina ben. Det fanns helt enkelt inget annat att göra än att kapitulera. Jag fick helt enkelt gå upp och sätta mig på klipporna invirad i min handduk och hoppas på att det skulle gå över snart, medans Anna den lilla lyckosten kunde fortsätta att oberört plaska runt. Jag måste ha sex snart annars kommer stackars lilla överkåta Elisabeth att gå under. Så enkelt är det.
 Efteråt så åkte vi hem till Anna och drack varm choklad framför datorn där vi letat fram olika animeserier före jag skulle vara med Markus...
Efter långt om länge, fast rätt tidigt om man tänker på att det var efter en filmkväll som dessutom ägt rum under ett lov, hör han av sig och Anna erbjuder sig som den ängel hon är att köra mig hem. Jag kan inte riktigt komma på vad vi gjorde, mest så gick vi runt hand i hand och pratade om allt vi såg runt oss, alltså mestadels hur jobiga fjortisar blir på fyllan. Efter ett tag kom vi till en gångbro som går över E4an och där står vi och tittar på hur inga bilar åker förbi under oss. Fast vi upptäckte en cykel. Mitt i det där gröna mellan körfälten, vi klättrade ner för backen och klampade smidigt*host* ut till den stackars misshandlade och övergivna cykeln som Markus döpte till Ivar. Han var blå. Fast eftersom både fram och bakhjulet var helt kvaddade lämnade vi honom åt sitt öde efter en kortare diskussion om vem som skulle få göra mun-mot-mun-metoden på den munlösa men ack så chockade Ivar. När vi kommit upp på bron igen och vinkat ett sista farväl till Ivar ser vi hans rika mcfarbror Edward åka förbi, utan att tänka alls på sin stackars brorsson som låg där alldeles ensam. Ingen solidaritet alls i den släkten uppenbarligen.
Jag vet inte riktigt hur vi hamnade där men helt plötsligt var vi uppe vid kråkslottet på Hälletorp och gungade. För att sedan stå upptryckta mot någon garageport i samma område och grovhångla med händerna lite varstans. Det är här Teddy, inatt igen, ringer. Minst lika packad som sist. Efter 44 sekunder uppfattade han att jag var upptagen "Har du sex??? Vem har du sex med? Med mig? Åhå! Med en Markus!" *klick* Jag ska slå ihjäl honom nästa gång vi ses.
Vi vandrar vidare när folk börjar söka sig hemåt från fester och krog och hamnar vid Mickes Bil & Motor eller vad det nu hette, nåt åt det hållet var det iallafall. Mest hamnade vi där för att det låg i lä. Fast det hjälpte inte så mcyket när det klockan 5 på morgonen bara var 10 grader ute och började ljusna. Jag var hemma halv 6 i morse.
Han sa saker som var klart och tydligt pekade på att han är "redo". Om en månad så kommer jag äntligen få sex. Det kommer fanimej att vara på tiden. Men jag tänker inte ha sex med honom än bara för att han är redo redan nu, han ska minsann också få vänta lite grann som alla andra. Usch vad jobbigt det kommer vara för mig! Nåja, en månad, det kan jag klara.
Så det så.
Oavsett om man är i en så extremkåt period att man tänder på stenar ute i vatten...

Hallå där, kommentera för fan! Nåt litet pip iaf?
Nu  är det så illa ställt att det här blir mitt 85e inlägg i vilka jag hittills har laddat upp 41 bilder men jag har fortfarande bara fått 22 kommentarer.... Ride the guilttrain fuckers! Det finns fler bilder än kommentarer, snälla skriv tillbaka? *___*

Häntextra
Jag och Markus är ihop! Det kom vi fram till sittandes i rondellen framför tågstationen vid 3tiden imorse. Det var verkligen på tiden. Som vanligt så snurrade den fasae och - ack - så påträngande frågan i mitt huvud och helt plötsligt så insåg jag att rätt tillfälle var precis då. Alltså tar jag mod till mig, tar ett djupt andetag och klämmer fram en liten fråga
"har du kommit fram till vad okomplicerat är än?"
efter lite tankeverksamhet kommer han på vad jag syftar på och svarar med att han sa det för att han blev förvirrad av mig när jag först ville hångla och sen inte... Här trodde jag att jag skulle smälla av, tanken "är det här inte mer än hångel för honom" gick på repeat i hjärnan på mig men ut ville den minsann inte komma.
Sen fortsätter han.
"Vad jag menade var väl att det är ok om du inte vill vara ihop med mig."
Stirr stirr stirr på honom när han lite uppgivet vänder bort blicken efter att ha avslutat meningen.
"Och om jag vill vara ihop med dig?"
"Så är det också ok" nu ser han mig i ögonen igen och hela han ler, fast jag slår vad om att jag log minst lika mycket... "fast jag är nog rätt kass på att vara ihop"
"Ingen fara, det är nog jag också, men vi kan väl vara kassa tillsammans och se om det blir något bra av det?"
Så enkelt var det. Kom hem vid fyra och däckade direkt. När jag vaknade i morse var mina läppar fortfarande bortdomnade efter allt kyssande, fast de börjar få tillbaka känseln nu... Ni anar inte hur svårt det är att äta frukost med en bortomnad mun!

Häntextra
Jajamen. Elisabeth är barnslig. Inte nog med det, jag jobbar hårt på att framhäva den sidan av mig. Igår gick jag och Camilla till Hemköp för att köpa godis till Demolition Man som gick på 6an... Vi köpte godis, päronsoda, toapapper och morötter till henne. Till mig köpte vi en nappflaska. Med spöken på. Jag lovar att jag är 18. Fast nappflaskor är praktiska, man kan ligga hur man vill i sängen och dricka utan risk för spill. Om man ska lyckas med samma sak fast med ett glas måste man vara en fucking jävla ninja. Och även om jag är bäst är jag inte så ambitiös. Visste ni hur mycket instruktioner som kommer med nappflaskor? Och på hur många språk? Det är läskigt!

Tidigare igår var jag hos Teddy. Jag tycker om honom, han är snäll ... och lagomt gosig = man kan krama utan att det är mer än en kram. Fast just nu tycker jag så jävulskt synd om pojken, hans flickvän hade lämnat honom för en annan tjej dagen innan. Sånt måste kännas.
Han har pyttesmå(!) hundar som vi gick ut med. Jag var helskarj, man kände dem inte i kopplet och så fort man inte såg dem var man rädd att man trampat ihjäl stackarna. Efter hundpromenaden tittade vi på Dödligt Vapen 1 & 2... De är bra. Och det var läskigt länge sen man såg dem. Fast det var ännu läskigare hur bra han kunde replikerna...
Ringde honom på vägen hem från Camilla sen, vi pratade i nästan 3 timmar... Han har jävligt mycket konstigt babbel han inte får ordentligt utlopp för.

Idag var jag med Markus. Jag tycker så otroligt mycket om honom! Ska det vara så jävla svårt att inse? Eller säga högt?!? Jag har fortfarande inte koll på om vi är något, och isåfall vad vi är. Blääää~~
Vi var med varandra i fem timamr och hela tiden så snurrar frågan "är vi ihop eller leker vi bara med varandra?" runt i mitt huvud men vägrar bestämt att komma ut, oavsett formulering. Jag antar att jag måste vänta på "rätt tillfälle". Fan. Men han är ju så jävla fin! Idag när vi hade varit och badat i Bondsjön så lånade han mig sin handduk för att jag såg kall ut, medans han själv stod och skakade. Han fick iofs min handduk för att slippa stå och frysa, men gesten är jättesöt. Och idag så kläckte han helt oväntat ur sig "du har de vackraste gröna ögon jag någonsin har sett" SERIÖST! Hur jävla sött är inte det??? Jag erkänner villigt att det låter som en jävla klyscha, för det gör det när man skriver det, men han framför det verkligen inte på det sättet. Jag vill träffa honom igen. Det har gått flera timmar sen sist och före det var det en vecka. 
Jag är inte klok.

Nej jag pratar inte om den klassiska första kyssen. Inte ens om första gången. Jag pratar om mina nya jeans.
Nu låg det alltså så illa till att jag förra veckan bara hade ett par byxor sydda i jeanstyg och dessa hade hål. Jag tycker det är snyggt med hål på knäna i jeans. Jag överlevde den knappt synliga nötningen vid ena bakfickan. Men någonstans ska man dra gränsen. Jag valde att dra gränsen när jag upptäckte ett hål stort som min handflata, i rumpan. Jojoman, jag såg ljuset! Det var bara att smsa iväg en shoppinginbjudan till Anna så att hon kunde följa med som smakråd på mitt nyfunna uppdrag att skaffa nya jeans. Vi åker ner till Sundsvall och börjar beslutsamt gå igenom stadens klädesbutiker. Började med H&M där det inte fanns några som jag var villig att prova och alltså skuttar vi vidare till Gina Tricot och Bik Bok, samma sak på dessa butiker. Ingenting intressant på JC och Lindex är lika dött och tråkigt det. Någonstans i alla den här röran hoppade vi i ren desperation även in på fruktlösa Indiska och dötrista, superstela Zara som visade sig ha 5 par jeans som jag gillade men 36orna var för små medans 38 ramlade av så det var ju bara att glömma... Vero Moda hade ett par som var fina men satt mysko så dem dissade vi också rätt snabbt, trots att de hade ett par svarta handskar som jag blev blixtförälskad i. Strax före vår skjuts i form av Annas storebror skulle hämta oss snabbstudsar vi in på Lee Store som en sista desperat utväg. Trots att båda vet att  1. Det är dyrt.   2. Märken inte riktigt är vad jag brukar gilla att ha på mig. Jag får prova 4 par byxor före de kommer fram till vilken storlek jag har och vilken modell jag trivs i. Då får jag prova 3 par byxor till. Alla hotar att ge mig klaustrofobi med sina slickat smala ben, även om inga är riktigt så klaustrofobiska som de med massa fickor inne på Zara så jag inser att det bara är att bita ihop och uthärda. Spegelbilden är ju avgjort överlevnadsbar om inte annat. Beslutar mig till slut för "slutprovarbyxorna #2" och får punga ut med två saftiga femhundringar. Jag fattar inte att jag betalade TUSEN JÄVLA KRONOR för ett par byxor. Det är ju helt sinnessjukt. Fy mig som inte kan hålla i pengarna. Men de ser ju så bra ut. Fast jag inte alls är van. Elelr kan gå som jag vill i trappor riktigt än. Fast Anna hävdar att det är bra att jag inte kan ta lika stora trappsteg som vanligt för det är tydligen läskigt "för folk som är så små som hon att titta på mina höga knänövningar på väg upp och ner för trapporna" ... och vem är jag att förneka henne en falsk känsla av trygghet? Det tar ändå inte sååå lång tid att gå in ett par jeans.

DUMMA JÄVLA MYGGOR!!!! De bara våldtar mig hela tiden! Jag tycker inte om dem! Det kliar överallt!

Häntextra
I onsdags så träffade jag Markus för vår kolaremsduell. Jag vann! Sen bestämde vi oss för att hitta på nåt, så vi knatar iväg till Big Boy och sitter där och snackar. Efter ett tag får vi dock träsmak så vi går vidare hand i hand till blåsippan och jättegungan som finns där. Nu börjar jag bli verkligt frustrerad över kyssbristen så efter en dryg halvtimmea v att sitta precis bredvid varandra och bara prata om allt möjligt när vi inte setts på en vecka så jag lutar mig helt enkelt fram och kysser honom. Tackochlov att jag gjorde det för det var uppenbarligen ett uppskattat drag. När regnat börjar falla flyttar vi in till en lekstuga som stod på dagiset och där stannar vi tills strax före 4 på morgonen. Det bästa med lekstugan var att den var så pass varm att jag lyckades få av honom tröjan och det där är en överkropp som helt enkelt är för fin för att lämnas orörd~~ Och för första gången så vågar han äntligen ta för sig när det kommer till att låta händerna vandra. Under de timmar vi spenderade i stugan kom det fram att han är en häckmänniska som är bra med bröst! Vad mycket mer kan man begära??? Bröstkillar har en obehaglig tendens att suga sig fast vid bröstet och näst intill dia medans de glömmer bort resten av kroppen, hur kul är det liksom? Han hade precis rätt avvägd tid till hela kroppen. WOHO!

I torsdags så var jag ute på krogen med Marit och Emelie. Vi hamnade på nåt ställe med kareoke och 20årsgräns men bartendern tyckte att vi såg så "välvårdade och trevliga ut" så hon mixade ihop drinkarna som vi beställde, åldersgränsen till trots. Först så kom världens charmknutte och snackade med oss, men drog när han fick reda på att vi gick på GYMNAAASIIIEET?!?!? med motiveringen att han inte väl läsa något läskigt i morgondagens tidning... När han hade gått drack vi upp och gick en sväng före vi kom tillbaka för en andra drink och hamnade då bredvid en annan trio. Två sliskiga karlar som tävlade i att stöta på Marit och en tystlåten pojke som när de skulle gå böjde sig fram till mig och viskade ett nördigt "adjö, du fagra".  Vi dissade gamlingarnas efterfest men den tystlåtna saken, som visade sig heta Mattias och var 19 år drog vi med oss för att försöka hitta på nåt rolligt, och hela tiden såg han ut som att han förväntade sig en kram eller kyss från mig. Fat chance. Det mesta han fick var en klapp på huvudet. Tyvärr så lämnade inte gamlingarna honom helt ifred, när vi kommit till Vängåvan så ringde de och frågade var han var nånstans så han berättade. Trots att vi sagt att vi inte ville ha med dem att göra. Sånt beteende kan inte tolereras. Alltså måste han straffas. Jag blänger lite och säger att nu måste han minsann hoppa i fontänen. Sagt och gjort. Pojken klär av sig till kalsongerna och lägger sig på mage i vattnet. Klockan tre på morgonen medans regnet öser ner och det säkert inte är mer än 10 grader ute.
Nästa dag såg han mig på Selångers Marknad. Emelie sa att hans blick hade vart jätteläskig när han gått förbi oss och sagt "hej Elisabeth." Jag hann aldrig se det, jag vände mig om när hans agt det och då var han borta. Jag känner mig som världen bitch. Jag ska vara snäll resten av veckan nu. Det är lördag, jag borde klara av det..?

Häntextra
Jag har varit på medeltidsveckan! Det var förbannat mycket roligare i år när man åkte med kompisarna. (Alla förvånade räcker upp en hand~~) Det var alltså Märtha, Kix och jag som tog över mormors lägenhet i centrala Visby, nej, den ligger inte i innerstaden men tio minuters promenad från muren kan väl inte räknas som annat
än centralt?
Usch. Jag har så många tankar om vad som hänt så jag kan inte fokusera på tangentbordet ordentligt utan driver iväg, sen tittar jag på skärmen och ser att varken text eller bilder har dykt upp och genast förstår jag ingenting. Hade väntat mig ett tresidigt blogginlägg (minst) men antar att vi får se hur det här slutar. Men man kan ju försöka leka lite kronologisk kanske? Det underlättar säkert läsnignen även om min hjärna måste anstränga sig lite mer än vad jag misstänker att den vill.
Alla bilder kommer läggas ut i slutet av inlägget pga jag är jävligt lat och bekväm av mig och itne orkar avbryta skrivandet för att leta reda på rätt bild vid rätt stycke hela tiden.

Lördag
Vi vaknar hemma hos Victor vid 8-9 någon gång, pallrar oss upp till frukostbordet. Efter att ätit frukost, klätt sig och fixat ordentlig matsäck bär det av till T-Centralen där vi skaffar biljetter till båtbussen. Bagageutrymemt på bussen var skrämmande fullproppat och vi var verkligen rädda att våra väskor skulle ramla ut, särskilt som Märthas väska gjorde just det när vi klivit av och skulle hämta väskorna igen. Busschaffisen var en liten stroppig kvinna som lyckade framkalla noll sympati hos någon av oss vilket föga underlättade bussfärden vars enda positiva aspekt var att det fanns aircondition.
Vi checkade in nere på färjeterminalen och gick sen ombord på färjan som skulle föra oss över vårt vackra, algblommande lilla hav. Vi åt mackorna och hittade sen den halvt bortglömda nutellaburken som fick dör för våra händer. Jajaämen gott folk, Elisabeth och henens vänner har inget problem med att äta nutella direkt ur burken.  Så hälsosamma är vi. Redan på färjan så började jag uppvisa lätta fangirlsymptom för hela situationen att det fanns heta människor i fina medeltidsdräkter. De höll på att slå ihjäl mig.
Mormor hämtade oss inne i hamnen och babblade så att öronen hotade att börja blöda hela vägen till lägenheten där vi dumpade väskorna och satte igång att skriva en inköpslista innan vi blev skjutsade till Willys.
När mamma och mormor hade åkt till huset i Vägume och lämnat lägenheten i våra unga händer satte ravet igång utan en sekundsfördröjning. Eller inte. Vi frossade i digestivekex ed sör och ost framför TVn. Men det var rätt skönt det också.

Söndag
Jag och Kix vaknar med någon sekunds mellanrum och går ut till frukostbodet där jag påbörjar vårt fina paket med kalaspuffar. Efter min andra tallrik komer Märtha upp och börjar frossa i de små söta puffarna hon också. När vi anser att vi fått nog går vi ut till TVn där vi hittar Malcolm, ett geni i familjen kvart över tio på sexan som genast blev vår nya tvångstanke för veckan. Till denna nostalgitripp på TVskärmen måste man ju ha nostalgitripp i munnen. Sagt och gjort. Alla tre satt i soffan och slevade i sig kalaspuffar med sötsliskig mjölk. 
Invigningen av medeltidsveckan skulle börja klockan 12 så nu gällde det att vara snabb, denna insikt till trots tog det förskräckligt lång tid att klä på sig klänningarna och bestämma vad man skulle och inte skulle ha i pungen. För att inte tala om vad fötterna skulle vara inklädda i. Just det här fotdilemmat var något som infann sig varenda jävla dag, även om jag tror att jag var den mest maniska. På något mirakulöst sätt lyckades vi ta oss ner till kruttornet i tid för att gå med i paraden genom staden. et var länge sen jag upplevde något så trångt men fan vad underbart det kändes att gå mitt bland alla dessa vackra damer och stiliga riddare när de minglade med gycklare, bönder och en och annan pirat. Paraden ledde fram till marknadsområdet som naturligtvis skulle bli inlärt i minsta detalj så man visste vad som fanns i vilket stånd, för vilket pris och hur man snabbast tog sig dit.
På kvällen så infann vi oss naturligtvis på Stora Torget där spelet om hur Ava från Öjas rättegång hade gått till skulle vsias upp. När hon skulle föras genom staden ner till sitt torn gick vi inte mer än 2 meter ifrån hennes vagn. Och när hon var ordentligt inmurad så sjöng hon och hennes älskade en helt underbar duett. Det var, enligt en snubbe vi hamnde bredvid senare på kvällen, första gången de framfört den under alla dessa år och både jag och Märtha var tårögda även om jag bara såg några få som faktiskt hade tårar rullande nerför kinderna.
I solnedgången så hade Pax ett dansuppträdande som var helt underbart att titta på. Snygga tjejer utklädda till smådjävlar och demoner med skatbon i håret, vad mycket mer kan man begära? Efter dem var det dags för banden Patrask ("Vi är medeltidens The Ark" eller "Medeltidens egna pojkband från Falun"), Räven, Haren och nåt-djur-till-som-jag-inte- komer-ihåg-just-nu.., Hildegard, och någon trio som spelat under paraden. Mitt i all röra uppträdde Trix med eldkonster också och en av killarna såg verkligen ut som Lucifer när han svängde de brinnande kedjorna. Det var hur hett som helst!
Vi tittade på havsutsikten från muren också, eller åtminstone gjorde Märtha och jag det. Själva nertågandet visade sig däremot vara mer problematiskt än vi räknat med men till slut hittade vi en tjänstevillig gatlykta som man kunde glida ner för. Men dum som jag är landar jag anturligtvis med fel fot och helt plötsligt gör det nästan lika ont som andra dagen efter att jag hoppat ner ur trädet, dvs jag vill krypa men inser att det tar för lång tid så jag försöker gå fast det tar precis lika lång tid som det hade tagit att krypa. Av någon outgrundlig anledning börjar alla tre samtidigt tänka på En Kungens Man med Dia Psalma och sjungandes på den fortsätetr vi vår vandring. Jag förstår verkligen inte varför den patrullerande polisbilen inte stannade oss när jag hängande över deras axlar ragglade min väg framåt och pga min ostadighet vinglade de nästan lika mycket som jag samtidigt som alal tre högt sjöng (läs:skrek) "rajrajraj". Polisbilen körde en meter ifrån oss, svängde förbi oss och fortsatte. Inte mig emot liksom, blev bara lite förvånad. Fast samtidigt hade det varit rätt skönt att få skjuts hem. 

Måndag
Vaknar. Frukost på de få kalaspuffar som lämnats kvar. Malcolm. Påklädnad. Ipren. Bandage. Kryckor.
Vi tittade igenom marknaden lite noggrannare och inte nog med att vi hittar en massa roliga saker och gott mjöd så hittar vi en spelman. Han hette Tor och spelade nyckelharpa. Med honom stod vi och pratade om allt möjligt i en timme, eller nåt åt det hållet iallafall, han var hur söt som helst! Det var något med honom som påminde om Burre samtidigt som jag kände igen honom som någon kille från skolan. Men mest Burre. Vi tyckte om Tor.
Vi tittade på Jauvets pjäs Bröderna Lejonhjerna, som en saga fast bättre... när den spelades upp utanför deras tält och snyggare *hostironihost* skådisar får man leta efter. Lyckat var det om inte annat. Publiken tjöt av skratt och det var länge sen jag såg ett studentspex som fick tillräckligt många omtagningar för att matcha Jauvet. Snubbarna är fan komiska genier!
Efter ytterligare några timmar så börjar Jauvets Improbatalj som ska fortgå hela veckan. Om sanningen ska fram var det just den programpunkten som var min största anledning på att gå med på att åka till den annars så hatade ön. För er som inte vad en improbatalj är så ska jag nu förklara detta underbara fenomen. Det går ut på att deltagare som anmält sig till tävlingsledarna (Jauvet) får gör a en mängd olika teaterlekar såsom frys inför publik som efter att leken är avslutad får avgöra hur bra den var genom att hurra för antingen 1, 2 eller 3 poäng. Mina öron riskerade verkligen livet varje gång vi tittade på bataljen.

Tisdag
Den numera invanda morgonen fortskred som vanligt.
Vi gick lite mer inne i stan men var fortfrande mest på marknaden under hela dagen.
På kvällen snålskjutsade vi ut till Roma med mamma och Johan för att titta på Hamlet. Trodde jag ja. Inte fan var det Shakespeares pjäs som de hade satt upp. Nej nej, det var Lars Norens tolkning av Hamlet. Och hans tolkning sög! Han strök obehagligt mycket i pjäsen, sammanlagt blev det bara 16 olika scener som spelades upp och de scenerna hade fått omkastad ordning. Dessutom hade de skändat den annars så vackra ruinen genom att skymma parken med stora svarta dörrar i metall. Och inte fan hade de vackra kläder heller. Men hon som spelade Horatio var för jävla bra på att agera. Och även om jag inte tyckte om Ofelia så gjorde samma skådespelerska väldigt bra insatser i sina andra roller. Jag tror att Hamlet var den enda som inte hade åtminstone 2 roller.

Onsdag
SM I ARMBORST!!!! Är det bara jag eller hör ni också hur häftigt det är? Skyttar som står uppställda på rad för att man sen ska se 9 pilar susa genom luften och med en duns borra sig in i den tjocka tavlan. Märtha och Kix höll inte med mig om att det var hett. De är så inskränkta. Eller nåt, jag vet inte, kanske helt enkelt bara är något fel på mig.
Staden undersöktes mer grundligt och det resulterade i varsin bok från solkristallen, kix köpte en duk och en film, märtha köpte två filmer och jag köpte en tröja, en skiva och en film.
Jag och Märtha red kameler också. De är jättemjuka, fast rätt obekväma...
Jauvet började med semifinaler på sina improbataljer och jag erkänner villigt att jag favoriserade Albin. Han var en sextonåring (som såg ut som 21) på 198cm i en jättevacker röd klänning och långa blonda lockar. Jag vet inte varför men jag blir alltid jättelycklig inombords när jag ser män som är vackrare kvinnor än vad jag själv är.
Det var första (och, visade det sig sen, enda) dagen som jag inte bråkade med Märtha av någon anledning.

Torsdag
Vi var själva hela dagen. Alla skulle hitta på nåt själva. Jag gick och tittade på bågskytte. Det var precis lika kul som armborst. De andra hade inte stått ut men jag är svag för flygande pilar. Sen ökpte jag en massa te på kränku och lite mer mjöd. Det är verkligen läskigt hur snabbt jag tog den drycken till mitt hjärta. Jag tål inte öl men mjöd häller jag gladeligen i mig glas efter glas.
På Jauvet så var det schlagerimprovisation. Patrask hade komponerat ihop 11 olika låtar i olika genrer sen fick publiken bestämma titel och en deltagare drogs ur hatten. "Torgny" vann med sin låt Pissa Inte På Ringmuren i genren Raukrock. De spelade upp improviserade musikaler också och efter att vinnaren korats så sjöng alla tillsammans en "liveaid" låt, den här hette Rädda Rödlöken! och var helt underbar. Jag kände evrkligen hur jag brann för syftet att rädda alla rödlökar när jag gick därifrån.
Middagen inslafsades på Clematis medeltidskrog istället för hemma i lägenheten. Det var hur kul och gott som helst. Och när vi hade ätit efterrätten och bara satt och beställde in mer hallondricka för att inte bli utschasade blev två jämngamla tjejer från Skellefteå placerade bredvid oss. De hette Stina(snart 18) och Kajsa (16) och var hur trevliga och pratglada som helst. Vi satt och snackade i över en timme med dem före vi begav oss hemåt.

Fredag
Vi bytte inte om. Det kändes helt fel. Jag kände mig som en jävla landsförrädare när jag gick runt i jeans och nättröja istället för klänning och uppsatt hår. För första gången på hela veckan så hände det inget jättespeciellt den dagen, vi gick helt enkelt på stan och marknaden för att sen titta på Jauvet före vi pallrade oss hem till TVsoffan och mormors alla filmer. Det slutade med ett romantiskt drama från Kina In The Mood For Love. Inte min slags film. Men välgjord ändå.

Lördag
Morgonen gick åt till att städa och packa ihop före vi bytte om och gick ut för att titta på finalen av improbataljen. Albin kom på fjärdeplats. Men vinnaren var duktig så jag kan överleva även om han vann mest för att han kunde springa på vöggar och göra bakåtkullerbyttor högt upp i luften bara från att stå stilla på marken. På kvällen så tittade vi på tornerspelen. Med facklor. Och eldsprutare. Jag var i himmelriket. Det var Kix också. De två snygga killarna bakom oss lånade henne en tröja när det började spöregna. Den luktade gott och var mysig ch hon var sugen att acceptera erbjudandet att behålla den. Ingen klandrar henne.

Söndag
Släpade oss upp vid halv sju för att hinna fixa med alla sistaminutengrejer före vi skulle ner till färjan. Dagen tillägnades mestadels bussar. 3 timmar färja -> 1 timme buss -> 2 timmar väntan -> 6 timmar buss. Sen var vi hemma.

Dagens Visa
Det är svårt att fixa fram texter på Patrasks låtar eftersom de är instrumentala alltså får jag försöka hitta nån av Jauvets låtar. Nähä det gick inte. Då tar vi En Kungens Man med Dia Psalma istället. Close enough i stilen liksom.

Dia Psalma - En Kungens Man
Maria går på vägen som leder ner till byn
Hon sjunger och hon skrattar åt lärkorna i skyn
Hon är på väg till torget för att sälja lite bröd
Och solen stiger varm och stor och färgar himlen röd

Då möter hon en herre på en häst med yvig man
Han säger:
- Jag är kungens man så jag tar vad jag vill ha
och du är alltför vacker för att inte ha någon man
följ med mig in i skogen skall jag visa vad jag kan.

Hon tvingas ner i gräset och han tar på hennes kropp
Hon slingrar sig och ber honom: För guds skull hålla opp
Men riddarn bara skrattar berusad av sin glöd
Så hon tar hans kniv och stöter till och riddaren död

Dom fängslade Maria och hon stenades för dråp
Men minnet efter riddaren det blev firat varje år
Ja herrarna blir hjältar men folket det blir dömt
Och vi som ser hur allt går till vi får veta att vi drömt


 Så här fina var Kix och Märtha när de var i de vanliga klänningarna
 Duetten
 Pax
 Patrask
 "Lucifer" i Trix, erkänn att han ser cool ut *__*
 Tor ^w^
 Så här jobbigt var det när man skulle bli fin
 Så här såg vi ut på de "fina" dagarna =P
 Jag och Märtha skaffade fejktatueringar... som höll två duschar ><'
 Fotoshoot ^_~
 Kameler >w<
 Så här duktiga var bågskyttarna

eller nåt... farväl hårda fastland iaf. Imorgon bär det av till Stockholm med Kix och där kidnappar vi en liten ordentligt uppknullad Märtha för att söka oss ut på öppet hav. Ses igen sen nån gång.. Kommer hem kvällen den  12e om inte annat.
Jag och Kix äger ut er alihop! Allt för att vi går på stan och käkar glass, kommer hem och äter nudlar för att sova i tre timmar före vi beställer pizza >w< Jag tror att mitt lilla lata och grisiga inflytande äntligen smittat av sig ordentligt. Hihi... *__*

Huset är tomt. Resten av familjen åkte iväg till Gotland vid 8tiden i morse. Egentligen så borde jag inte märka att huset är tomt, jag spelar min musik lika högt och frekvent som vanligt och jag sitter precis lika länge vid datorn. Eller okej, jag kanske satt lite längre än vanligt men det är inte som att någon brukar komma och kräva datorn av mig ändå. Det skulle kanske kunna vara avsaknaden av hundtassande som smyger sig nära eller en våt nos som söker sig in i handen och tigger klappar och lek. Fast att märka det så snabbt känns ändå långsökt på något sätt. Jag har ingen aning.

Jag har kommit fram till att jag har fått det där med att socialisera helt baklänges. Eller om det bara är de människor jag träffat som inte vet hur det går till, åtminstone i närheten av mig. Det är sånt som är svårt att avgöra när man råkar ut för det tillräckligt ofta. Jag har kommit på mig själv med att spendera en hel del nätter med att prata med folk över telefon och jag har märkt hur många konstiga sanningar folk har en tendens att häva ur sig vid 4 på morgonen. Förra våren så träffade jag en kille på en konsert, vi håller fortfarande kontakten även om konserten inte har något med det att göra eftersom vi glömde bort varandra nästan direkt efteråt. Nåja, jag har fått reda på att den här killen och hans kompis hade viskat om mig under kvällen även om han vägrar berätta avd de sa. Nej, jag har fortfarande ingen aning om vad som sades men han erkände att det var ?något snällt, så jag behöver inte oroa mig.? Snabbt som attan skyndar han sig dock att tillägga, innan jag hinner upprepa frågan, att ?det inte spelar någon roll nu, det var före vi lärde känna varandra. Nu skulle han aldrig drömma om att säga något snällt om mig.? Tack Sötnos. Verkligen. Nästa kille jag snackar med är ännu mer smickrande när han kläcker ur sig ?i början var jag kär i dig men sen lärde jag känna dig.? Ni hör ju själva. Det är inte klokt. Vad är det med mig som tydligen ger ett hyfsat bra första intryck och sedan får alla att vända sig emot mig? Jag erkänner villigt att jag är en rätt babblig och dryg person, men det brukar jag inte kunna dölja i mer än fem minuter, om ens det. Något konstigt är det.

Men det är inte bara främlingar som växlar i sina åsikter om mig, mamma är precis lika velig med vad hon tycker. Jag vill inte bli vuxen. Jag hämnades på faktumet att jag blev 18 genom att bli beroende av såpbubblor och klättra i ännu fler träd än tidigare. Om jag, av någon outgrundlig anledning, går på stan med min kära mor så blåser jag såpbubblor. Så enkelt är det, såpbubblorna ska bli mitt trademark. Även om jag nu börjat dra ner. När jag blåser så brukar hon skratta och säga att hon är stolt över att jag vågar fortsätta vara barnslig fast jag blir stor, för det vågade minsann inte hon vara. Samtidigt skämdes hon ögonen ur sig när jag bad om skjuts hem efter att ha hoppat ur ett träd och landat så dumt att jag stukat ena foten helt och den andra var inte långt ifrån den heller. När hon ringde vårdcentralen för att fråga vad hon skulle göra kunde hon helt enkelt inte låta bli att fräsa att ?man inte ska behöva ringa till doktorn för att barnen har varit ute och hoppat i träd när de har blivit myndiga. Det är faktiskt 10 år för sent. Minst.? Jag börjar ana att jag fått min dubbelmoral från just henne. Tack vare mina skadade fötter så har jag upptäckt min inre hund. När händerna blir för trötta efter allt kryckhoppande så kan man helt enkelt börja ta sig runt genom att krypa, och vilken intelligent människa som kom på att man kan bära saker i munnen! Jag tror inte att jag någonsin varit ett så stort fan av påsar.

Har ni tänkt på hur många tankar som flyger genom huvudet om man sticker ut det genom fönstret? Jo det är sant! Man bara lutar sig halvvägs ut genom fönstret, eller sätter sig i det med ett ben på varje sida om man hellre vill det, en mörk sommarnatt. Och nej, vi bor inte så långt norrut att det inte blir mörkt mellan 2 och 3 på morgonen. Man står där i fönstret och tittar ner på den helt folktomma gatan, hör musiken bakom ryggen och ett svagt prasslande av löv bara någon meter ifrån.

Såg en gammal vän i tidningen idag, han har börjat jobba som krönikör. Vi har inte setts på ett år men jag kände mig ändå tvungen att läsa vad han skrivit. Jag blev faktiskt riktigt besviken. Jag vet att han är jävligt smart och en äkta ordkonstnär, och visst kunde man skymta hans briljans lite här och där i texten men det förhindrar inte att den kändes för kort, abrupt och odisponerad. Hoppas han skriver bättre nästa gång för det vet jag att han kan och det skulle vara så roligt att få läsa något av honom igen. Det var ju som sagt ett tag sen sist.

Mitt i mitt rum ligger en väska som ser full ut men stängs läskigt lätt med tanke på hur full den verkar. Fast det kanske är bra, den är bara halvpackad. Eller, ja, allt är väl relativt, men den är lånt ifrån färdigpackad än. Den är svår att inte snubbla över när man skyndar sig hit och dit. Men jag tänker inte bryta benen också, det går åt tillräckligt med smärtstillande som det är för fötterna.