sikorka

Jag har sagt det förr och det tåls uppenbarligen att säga igen.
Jag hatar min kropp och den besvarar känslorna.


Blodgivning idag. Gick genom 8 grader och kuling för att komma dit så väl framme är jag rätt frusen av mig. Lite för frusen tydligen. Jag hade tydligen 34.8'C och istappar till fingrar så jag fick inte bara en utan två varmvattenpåsar. Och ändå pep maskinen jag var kopplad till om att jag tömdes för långsamt, antagligen på grund av köld.
Lövly.

Efter tappningen så knatade jag iväg de 3 kilometerna till jobbet där jag fick order om att hjälpa en liten nykomling med systemet.
När vi stod där kände jag mig lite trött men viftade bort det med att jag sovit för lite under natten. Yeah right. Next thing I know så är jag i någon slags dröm och när jag vaknar genomsvettig på golvet står hon böjd över mig och undrar hur jag mår. Efter en stunds förvirring så inser jag att jag svimmat och sätter mig långsamt upp mot väggen medans hon springer iväg och hämtar chefen som ordinerar mängder av choklad från kaffeautomaten och vila i fikarummets soffor.
Flickan hjälper mig upp mot min dator så att jag ska kunna logga ut men inte fan ser jag ett skit. Jag minns att jag dunsade ner i stolen och upprepade att jag inte kunde se något om och om igen. Jag minns att jag ville spy och trodde att jag skulle svimma igen när huvudet föll tillbaka mot ryggstödet. Samtidigt som hennes oroade stämma bad mig dricka ur koppen med vatten hon hämtat åt mig och hon fick hemnumret.
Hon var så söt som stannade kvar med mig hela tiden! Hon ringde min mamma och bad henne hämta mig, hon gav mig vatten, hjälpte mig att gå och satt och väntade med mig i fikarummet och såg till att jag drack upp min choklad när jag helst av allt bara ville lägga mig ner och sjunka bort igen.

Mamma svängde in på coop och handlade och bara för att jag var orolig för att svimma ännu en gång om jag inte hade något att koncentrera mig på ringde jag upp Kix och vi pratade i ungefär en timme medans mamma handlade, körde hem mig och sen ringde till doktorn.

Blev itrugad blodpudding och sallad gjord på vitkål, avokado och apelsin och efter en ordentlig portion började illamåendet sakta att försvinna. Herr doktor ordinerade massa blodtömning, stick i fingret och 3 stick i armen. Sen sa han att jag inte får gå tillbaka till jobbet idag och måste börja äta meducin i en månad. Om jag svimmar igen med medecinen måste jag höra av mig och dessutom måste jag börja motionera 3-4 gånger i veckan för det räcker inte med att gå till jobbet, 3km, varje dag.
Grejen är att han sa "om du motionerar med promenader så ska du gå i iallafall en timme rask takt för att det ska hjälpa" och på en promenad på 1½mil är jag ute knappt 2 timmar. Awesome! Han ber mig alltså att gå ut och gå en mil i rask takt redan ikväll, men jag får inte gå tillbaka till jobbet och sitta framför en dator. Av den enkla anledningen att jag svimmat. Någon annan än jag som reagerar? Får fan dra med mig livvakter ut om jag ska fortsätta må så här för min syn är fortfarande väldigt come-and-go just nu.

Nåja. Nu ska jag gå och knapra piller.