sikorka

Första tisdagen på länge som jag inte vaknar med hiskelig träningsvärk. Känns fruktansvärt skönt men får mig ännu mer att vilja dansa flera gånger i veckan... Någon dag ska jag bli rik nog för det, eller för en egen stång. En stång kostar nästan lika mycket som två kurser så det är ju inte helt oöverkomligt, när jag väl får pengar. Men först måste jag köpa en ny dator för det här är bara löjligt. Min laptop är så självmordsbenägen att jag knappt kan starta den utan att den hänger sig, så just nu sitter jag vid Eriks gamla avställda som jag inte riktigt kommer överrens med. En egen vore fint...
På söndag bär det av till Umeå för en ny innevecka och före dess så ska jag och Micke ha fixat ihop vår presentation, han satte ihop vår skriftliga sammanfattning igår som den ängel han är. Men vi ska göra en ppt också, och jag måste komma på hur jag får en knapp A4 att räcka i 10 minuter utan att fucka upp med allt för många pauser och skämt.
Dessutom måste jag ha gjort klar statistikuppgiften tills dess. Vi har frågestund på den om 3 timmar och jag har itne ens börjat. Läst igenom frågorna men inte datan, och inte ens bläddrat i boken som vi tydligen ska läsa 100 sidor ur.
Sen på torsdag åker jag hem igen, har fortfarande inte sett ett schema för veckan men de får helt enkelt anpassa sig efter mig, min buss hem går efter lunch om jag ska hinna till avslutningsfesten för poledancen. Och det ska jag för jag har en fin klänning som inte blivit invigd än, och så vill jag dansa. På tal om poledancen; jag lärde mig klättra igår! Eller, inte lärde-lärde mig för då hade jag inte misslyckats i slutet av lektionen igen. Men två gånger kom jag faktiskt hela vägen upp! Med extra många blåmärken på knänas insidor, men jag kom upp så det är värt det.
På bussen dit igår så hamnade jag snett framför nån kille i gymnasieåldern också och han kunde inte sluta stirra på mig. Det var askonstigt, han satt och stirrade intensivt och lite skrämt som att han var övertygad om att jag var ett monster men inte säker på vad för slags monster jag var, men han röck till av varenda rörelse jag gjorde som att lägga ner plånboken i väskan och ta av mig jackan bekräftade att jag var ett monster. I'm not sure what to make of that...