sikorka

Jag har inget liv. Läs om vad som händer i det!

Don't let the muggles get you down

Jag har velat tatuera mig sen jag kan minnas, sen jag fick reda på att det fanns i princip. 

Men tack och lov har de flesta ställen en åldersgräns, och efter att jag passerade den så satte jag min egen gräns: tyck om iden i åtminstone ett halvår.

De senaste 3 åren har jag varit sugen på en tatuering med Harry Pottertema. Det är trots allt den serie som har betytt mest för mig under mitt liv och har - hur fånigt det än låter - kommit att forma mig till den person jag är idag. 

Men vad med Harry Potter? En bild på något? Ett citat? Det finns över tusen välskrivna sidor i den serien att välja ett citat ifrån!

Och till slut slog det mig i vintras. Citatet som alltid får mig att le, känna mig lite mindre ensam och övergiven, och lite mer peppad på att klara av något.

 

 

Citatet kändes rätt, men hur ville jag ha det? Ville jag ha något mer? Ja, något saknades fortfarande, men vad? Något för Hufflepuff kanske. Google. Men husvapnet såg så tråkigt platt ut... En egen grävling kanske? Ja, om någon kan få till en fin grävling så vill jag ha det tillsammans med citatet.

Ett halvår senare, fyllt av speglingar i dansstudion där jag konstant blev påmind om hur naket mitt lår var, kom skatteåterbäringsbeskedet. Och vips var det dags att efterlysa tatuerare på facebook. 

För två veckor sen gick jag och Janina iväg till relativt nyöppnade Crazy Horse Tattoo i Sundsvall och sa hej och frågade om en grävling. Två dagar senare fick jag ett pling i mobilen med världens finaste skiss och det var uppenbart att jag hittat min tatuerare. 

Efter lite mer fram och tillbaka så hade vi flyttat över grävlingen till andra sidan texten och klippt klorna lite grann och tid bokades för idag. 

Ni fattar inte hur nervös jag var! Tokskakis, men jag hade iallafall med mig Lisa som kunde hålla mig i handen, och tur var väl det för det gjorde galet ont!

Janina bjöd in sig själv så hon blev satt på att mata mig med godisar och försöka hjälpa Lisa att distrahera mig från hur ont det gjorde.

 

Så här fina bitmärken hade jag i armen efteråt.

 

Men trots mina högfrekventa pipningar, slitandet i Lisas arm och tillsägelserna från Mattias om att ligga still så blev den faktiskt klar till slut, och jag är galet nöjd!

 

 

Men nej, jag har inga planer på att göra en till inom de närmsta åren, så pass klen är jag ändå.

Den blev så snygg och jäkligt läcker, jag förstår att du är nöjd! Tatueraren fick till den riktigt bra! =D (Och jag förstår att det gjorde ont, den är ju inte direkt liten, and getting a tattoo hurts like hell! But it's all worth it in the end (hopefully!) ;))
Och ja, haha, du kanske säger sådär nu direkt efteråt, men när smärtan lagt sig och tatueringen läkt så kommer du känna sig sugen på att göra en till, trust me, it happens to everyone ;)
Så nice att du (äntligen) också har tatuerat dig nu! =D Can't wait to see it in real life! <3

nice uppdatering här

Skitsnygg!
Jag gjorde min på handleden där men nu när jag vill göra min sleeve verkar de lagt ner :(