If I could write a letter to myself at 17....

I fredags var jag och åt pannkakor hos Jens (nej, inte den Jens, en ny som jag träffade på Harry Pottermaratonet i februari). Det var jag, han, Micke och en till tjej som också varit med på maratonet. 
Guuuud vad jag störde mig på tjejen! Det här varvet också. Hon skulle hela tiden vara i centrum - till den grad att det inte var lönt för någon av oss andra att försöka säga mer än enstaviga ord som uppmuntrade henne - hon skulle hela tiden visa hur random hon var med massa dåliga skämt som inte ens var roliga, men hon asgarvade åt i flera minuter, och samtidigt skulle hon såklart visa för oss hur fantastiskt smart och mogen hon var.
Jag kände mig som världens gamla tråkmåns bredvid henne för jag såg verkligen inte det roliga i något hon sa eller gjorde. 
Det värsta? Det krävdes inte direkt mycket tankekraft för att fatta att hon var "jag", hon tog min vanliga plats i gruppdynamiken, och jag var säkert lika frustrerande när jag var 17. 
Inte undra på att folk har svårt för mig, jag kunde inte ens le artigt i någon timme när jag åt middag med "mig". 

Kommentarer
Postat av: Beelzeboss

You're lucky that you're pretty

2013-04-17 @ 23:48:05
URL: http://satan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0