sikorka

Häntextra
Jag och Markus är ihop! Det kom vi fram till sittandes i rondellen framför tågstationen vid 3tiden imorse. Det var verkligen på tiden. Som vanligt så snurrade den fasae och - ack - så påträngande frågan i mitt huvud och helt plötsligt så insåg jag att rätt tillfälle var precis då. Alltså tar jag mod till mig, tar ett djupt andetag och klämmer fram en liten fråga
"har du kommit fram till vad okomplicerat är än?"
efter lite tankeverksamhet kommer han på vad jag syftar på och svarar med att han sa det för att han blev förvirrad av mig när jag först ville hångla och sen inte... Här trodde jag att jag skulle smälla av, tanken "är det här inte mer än hångel för honom" gick på repeat i hjärnan på mig men ut ville den minsann inte komma.
Sen fortsätter han.
"Vad jag menade var väl att det är ok om du inte vill vara ihop med mig."
Stirr stirr stirr på honom när han lite uppgivet vänder bort blicken efter att ha avslutat meningen.
"Och om jag vill vara ihop med dig?"
"Så är det också ok" nu ser han mig i ögonen igen och hela han ler, fast jag slår vad om att jag log minst lika mycket... "fast jag är nog rätt kass på att vara ihop"
"Ingen fara, det är nog jag också, men vi kan väl vara kassa tillsammans och se om det blir något bra av det?"
Så enkelt var det. Kom hem vid fyra och däckade direkt. När jag vaknade i morse var mina läppar fortfarande bortdomnade efter allt kyssande, fast de börjar få tillbaka känseln nu... Ni anar inte hur svårt det är att äta frukost med en bortomnad mun!