sikorka

Häntextra

I fredags så åkte jag till Emelie. Vi åkte till hennes stuga där vi åt tacos och tittade på Bring It On. Den var faktiskt betydligt sötare än jag trodde att den skulle ha varit! Men jag tror att jag åt lite för mycket tacos. Om någon träffade mig för första gången skulle de säkert fråga om det skulle bli en pojke eller flicka, och nu skämtar jag inte.

Efter middagen så kastade vi oss ut i snön sittandes på en skoter. Emelie var jätteduktig på att köra, särskilt med tanke på att hon lärt sig så pass nyligen. Hon var till och med så duktig att hon kunde lära mig hur man gjorde, så nu har jag också lärt mig köra skoter. Jag känner mig mycket stor och tuff.

Efter den timlånga skoteråkningen så bastade vi tills ungefär midnatt när vi gick upp och tittade på Lilla sjöjungfrun och mös. Den filmen blir verkligen aldrig gammal och uttjatad!

Vi kom i säng kring halv7 efter alla filmer, låtar på singstar och biljardspelandet, som Emelie så klart vann.

Strax efter 2 väcktes jag av ett telefonsamtal som jag missade. Istället såg jag att jag fått sms från Christoffer där han frågade om jag skulle befinna mig i sundsvall under kvällen. Klart som fan jag dyker upp! Det är ju första chansen på drygt ett år att få träffa pojken! Sagt och avgjort, efter middagen så kör Emelie ut mig till Njurunda där jag tar bussen in till stan med en döende mobil i fickan och alla viktiga nummer nerkladdade på armen.

Han har verkligen förändrats sen jag såg honom sist! Det var inte förrän jag såg att han kände igen mig som jag kände igen honom, och ändå hade jag sett foton på hans nya brist på frisyr. Förklara hur sånt går till någon? Vi satt där på golvet inne på centralstationen och pratade i ungefär 1½ timme före hans tåg skulle gå. Det var obeskrivligt skönt att äntligen få prata öga mot öga igen! Det har ju, milt uttryckt, varit lite ont om det sen jag gjorde slut förra hösten. Men vi pratade på precis lika bra som över telefon, det fanns inte ett enda ämne vi inte kunde ta upp och prata om.

Efter att ha vinkat av honom på perrongen så knatar jag vidare till Subway där jag hört att min lilla slav sitter och lodar. När jag kommer dit ser jag en Jocke som ser allmänt kul ut och en sönderpiercad flicka som refererar till sig själv som Psycho. Tanken var att jag skulle sova hos Kalle men efter att klockan passerat midnatt, och Psycho slutat tjata och istället börja argumentera, kommer det fram att hon har hela serien med Bröderna Fluff hemma hos sig. Vi var på väg inom 10 minuter.

Vi sov inte en blund den natten. Efter nostalgitrippen dracks det te före vi tittade på The Diary of Ellen Rimbauer och direkt efter det Rose Red, som var slut klockan 11. Behöver jag säga att det inte var lönt att sova då med tanke på att min buss skulle gå om 5 timmar? Istället satt vi och hade allsång på Wierd Al och Stephen Lynch före vi skulle ut och möta någon Linda och jag passade på att dra iväg till navet.

Jag somnade någon gång före 7 och vaknade 14 timmar senare. Det kändes lagom gosigt och bra. Idag har jag därför tillbringat dagen med att försöka pussla ihop min första AMV någonsin, ja jag är stolt trots att den inte blev särskilt bra, och handlat till kvällens efterrätt. Visste ni att det bara var Hemköp som hade grädde i slutet av dagen? Vi träffade några bekanta i kassan som vi sett på Coop också, vi hade varit på Ica utan resultat och de hade varit på Schell och Tempo. Det känns verkligen inte bra när man måste retirera till Hemköp för något så simpelt som vispgrädde.

Kolla här har vi min dåliga video också, den tog mig kanske 3 effektiva timmar att göra. Blärk på WMM.