sikorka

Jag hatar Andreas. Nej jag pratar inte om den "vanliga" Andreas som går samhällslinjen på Hedbergska.
Förutom mig själv är han nog också den enda person som jag någonsin komer att hata. Fast det rör honom säkert inte i ryggen. För er som inte vet vad fan jag pratar om antar jag att jag får ge en snabb förklaring. Andreas är sonen till en av mammas bästa vänner och vi har därför känt varandra sen jag var ungefär 5 år gammal. Vi träffades inte så ofta men när vi träffades så kom vi alltid bra överrens våra olikheter till trots. Han är starkt kristen medans jag är hedning och tillber Gudinnan och hennes Gemål. Han är datornörd i dess renaste form och jag kan i princip bara använda internet.
Nåja, anlednigen till att jag känner som jag gör för den här skitstöveln är den lilla incidenten som utspelade sig under sommarlovet mellan nian och ettan. I slutet av nian så berättade han nämligen att han fallit för mig, själva grejen att någon över huvud taget skulle kunna se mig som något annat än motbjudande var så smickrande att jag inte kunde låta bli att försöka flörta. Bara för att se om det gick liksom. Jodå det gick, han föll som en fura, trots att jag hade redogjort att jag var osäker på om jag kände något för honom eller inte. Vi bestämde oss iallafall för att träffas när jag åkte ner till gotland där han bor.
Så vi träffas, och under den del av sommarlovet som gått har jag hunnit tänka och kommit fram till att jag inte vill ha något förhållande med honom. Vilket jag också säger när han försöker kyssa mig. Keep in mind: det här var när jag endast hade fått enstaka kramar från killar och jag hade fortfrande en illusion av att den första kyssen skulle vara något sagoliknande, ungefär som Fiona i första Shrekfilmen. Jag fick ett precis lika byrskt uppvaknande som henne också när han bestämt placerar mig i sitt knä oh lägger mina ben om sin midja. Nu låter det kanske som att jag gick med på det här, det gjorde jag inte. Men som en liten oerfaren och chockad 16åring på 50kilo har man inte mycket att sätta emot en stark 18åring på betydligt mer. Jag erkänner att jag kunde ha slingrat mig och sparkat ännu mer än vad jag redan gjorde men en liten (oh! så korkad) del av mig påstod att jag fick stå mitt kast när jag nu hade envisats med att flörta tillbaka och få honom att tro att han hade en chans. Till slut orkade jag bara göra lama små knuffar för att få bort honom när hans händer började vandra, och inte fan vandrade de ömsint och mjukt heller, nej nej. Han skulle knåda mina bröst, han drog i tröjan för att kunna titta på dem och brydde sig inte ett dugg om mina protester. Det var inte förrän han började jobba på att få av mig byxorna och försökte få in handen under mina trosor, samtidigt som jag kände en obehaglig växande knöl där jag satt i hans knä, som jag lyckades ta mig loss lite grann. Det var ju inte värt något alls. Han drog bestämt ner mig igen och sa att han nog skulle få mig att bli kåt med några fingrar i fittan. Ja det var exakt de ord han använde. Han lyckades tackochlov inte och jag tog mig därifrån, men jag har aldrig i mitt liv känt mig så smutsig och jag grät hela vägen hem.
Jag vet att jag inte är världens bästa människa, ibland kan jag rent ut sagt vara en för jävligt dålig människa, men jag vill ändå skylla ifrån mig och lägga över skulden på Andreas. Efter den här upplevelsen så tar jag nämligen per automatik på mig skulden om något dåligt händer, för jag har säkert på något för mig okänt sätt förorsakat det hela. Om en kille tafsar så har jag säkert flörtat, om en kille kysser mig mot min vilja så har jag inte "rätten" att säga nej. För det har ju hänt förut att jag flörtat för mycket och då får jag helt enkelt stå mitt kast.
Det är varför min självbild är "rubbad", det är anledningen till att jag gått till kuratorn regelbundet, det är anledningen till att jag nu är en självutnämnd slampa.  Jag vet att vad han gjorde inte är någon ursäkt för mig att hålla på som jag gör men jag kan inte låta bli att lägga över all skuld på honom. Han visste nämligen allt om mig. Jag hade känt honom i 11 jävla år och öppnat mig för honom totalt. Han visste att jag inte ville men ändå envisades han, och någon orsak bakom det hela måste det ju finnas: Jag flörtade. I brought this down upon myself.  Fy mig.
Och om jag publicerar det här är det för att jag reflexmässigt tryckt på den knappen, för dte här vill jag inte dela med mig av. Jag låter som att jag är emo. Jag låter som att jag kna gråta. Det är fel. Jag gråter bara till filmer. Så det så. Jag älskar dig Kix <3

Dagens Visa
Marylin Mansons nya album gör mig lycklig... Jag tänker inte publicera en sång utan istället ta textrader ur några olika. Bara för att på något sätt fånga känslorna som mina små VIPgäster på hjärnspökehotellet framkallar.