sikorka

JAG ÄR JÄTTEDUKTIG!!!!! JAG SKREV KLART RAPPORTEN KLOCKAN 1 INATT OCH LÄMNADE IN DEN IDAG!!!! JAG ÄR JÄTTEDUKTIG!!!!!

Häntextra
Idag så träffade jag Bob. Jag kan inte hjälpa det, varje gång jag ser henne så blir jag alldeles varm och lycklig... Fast jag vet att jag inte borde, inte än, jag vet för lite om henne för att våga något.
Vi ställde oss iallafall och pratade, precis som vi alltid gör när vi springer på varandra på stan ... det händer alldeles för sällan. Vi pratade i säkert 15-20 minuter före vi kom på tanken att hon kunde följa med mig och Emelie hem till Emelie och äta lunch. Sagt och gjort, vi går till "mötesplatsen" som alltid används när Emelie ska skjutsa någon utan extrahjälm och frågar om hon kan följa med. Efter några försök konstaterar vi att hennes lilla moped inte klarar av att bära tre flickor samtidigt så jag överlåter passagerarplatsen till Bob som, i äkta estetarBob-anda, sätter sig bakochfram. Vi hackar oss fram (de kör, väntar på mig, kör, väntar på mig osv) nästan halvvägs före Emelie kommer med den briljanta lösningen att köra hem Bob och sedan komma och hämta mig. Sagt och gjort, de försvinner bakom nästa krök och jag fortsätter promenaden ett bra tag före hon kommer tillbaka för att hämta mig.
Eftersom det såg så lätt, gulligt och roligt ut när Bob åkte bakochfram så ska naturligtvis jag också prova det. Sätter mig tillrätta och redan efter någon meter så kommer det ett jävla väggupp under vilket jag tydligen inte kunde hålla upp mina fötter ordentligt. (Ni ser sälva vad som kommer hända nu, eller hur?) Mina fötter fortsätter att skrapa i marken och jag får inte till att lyfta upp dem ordentligt men mina försök får dock mopeden att vingla avsevärt vilket förhöjer reflexen att "nu är det ostadigt, då sätter jag ner fötterna". Idiothjärna. Försöker panikslaget att åtminstone inte ramla framlänges, gud vet hur det skulle sluta när jag var utan hjälm och allt. Det sista jag säger före fallet är ett "Emelie, nu ramlar jag" före jag dunsar ner på rumpan (AJ!) och bara för att jag satt baklänges på en moppe så fortsätter naturligtvis min kropp i samma riktning som tidigare trots att jag nu landat. Min enda tanke var skydda huvudet! så jag rullar ihop mig och tippar åt sidan vilket orsakar två skrapsår på höger armbåge, ett på höger hand och ett stort, ömt, rött märke på nästan halva ryggen. Emelie stannar och rusar fram, helt jävla panikslagen. Jag har ont i ryggen men hinner tänka tanken att en sådan fras bara skulle gjort situationen värre så istället klagar jag över min rumpa (som i skrivande stund fortfarande gör ont, 6 timmar senare). När jag ställer mig upp så snurrar det men eftersom jag vet att jag inte slagit huvudet så bryr jag mig inte så väldigt mycket utan går istället lugnt in till gräskanten där jag lägger mig ner och unnar mig en liten dos av självömkan före jag på ett mycket ömkligt sätt, med Emelies hjälp ( <3 ) pallrar mig upp och går iväg till moppen.
När vi kommer fram så lovordar jag Bob för henens balanssinne och tycker att vi borde börja med kebaben som väntar i påsen. De håller inte med utan ska istället leka doktorer, Emelie börjar och duttar mycket försiktigt på mitt skrapsår med en bomullstuss. Bob som inte riktigt tycker att hon gör rätt tvingar istället ut mig i köket där de fixar en koksaltslösning och trots att min hand var helt bortdomnad så kände jag hur det sved... (Vilken fjolla jag är) Fast jag fick både klämma på Emelies arm och bita i Bobs, så det var väl egentligen ingen större fara. Efter behandlingen så sticker Bob iväg för att träffa en polare nere på Navet och jag och Emelie tillägnar resten av lunchrasten med att äta våra kebaber och dricka äppelcider. 
Väl tillbaka på skolan märker jag att det gör ont att vrida handleden, eller bara vinkla den på olika sätt så efter att vi fyllt i våra utvärderingar så kör min lilla älskling iväg mig till Vårdcentralen där vi får sitta i en timme i väntan på att jag ska fåett litet bandage runt min handled. Blärk på vårdköer.
När vi har skrivit klart (?) vårat brev till kommunsnubben så kör Emelie nermig till Navet där jag, naturligtvis, träffar Bob. Hon kommenterar att ett vanligt biege bandage ser väldigt n00b ut och bestämmer sig därför för att göra det mycket mer 1337, nämligen genom att linda om bandaget med egna trasor som hon tidigare haft runt händerna. De är blå. De luktar som henne, en hel del cigarettrök men väldigt god doft under som på sina ställen lyckas krypa fram. Jag är så jävla fjantig att jag gått runt resten av kvällen och sniffat på min hand och jag kommer säkert att göra det tills det är dags att ta av bandaget. Jobbig jag.

Kix, Märtha och jag har beställt våra biljetter till gotlandsfärjan nu. Fan va kul det ska bli att åka dit nu i sommar, särskilt när festivalen blev inställd för min del. Måste förresten skicka den där biljetten till hon Johanna, typ senast imorgon.

Skolakuten
Fick titta på delar av vårat nationella prov i Engelska B idag. Jag fick ett (svagt) MVG på både läs och hörförståelsen. Olten hade ett fel. Jag hatar honom. Jag tänker fan inte acceptera ett VG i Engelska, så enkelt är det. Det är ju fan det enda ämne som jag går in för.
Kursprov i matte på fredag, jag borde plugga men jag vet inte vem som skulle kunna hjälpa mig. Fan.

Dagens Visa
Har fallit hårt för låten Rooftops med Lost Prophets. Inte världen gladaste låt kanske men jag tycker om den ändå.