Bitarna faller äntligen på plats
Pusselbitarna alltså. Idag har vi suttit instängda i ett trångt kontor med för få stolar i 6 timmar. För att räkna pusselbitar (och kontrollräkna såklart), para ihop knappar och kolla att en massa söndertrashade brädspel är intakta. Om någon är interesserad av lite random funfact kan jag nämna att vi idag har lärt oss följande:
¤Ett pussel som sägs ha 1500bitar har sällan just det antalet, men för att komma fram till detta måste du offra ca 40minuter av räknande.
¤Det går också att hitta pusslet dit två helblå bitar hör om du river i ungefär 10 lådor och jämför storlek på bitarna, färgen på baksidan, och hur tjockt lager själva bilden är.
Jag har också upptäckt att kultspelet Monkey Island gjordes 1991 och därför är så pass gammalt att det finns på disketter. Många disketter närmare bestämt. Det står också på lådan i vilken de ligger att this game requires 1mb of RAM. Hur gulligt är itne det??? Jag blev helt lyrisk över att datorer en gång varit så dåliga. Jag vill nästan köpa spelen bara för att de är på disketter men samtidigt är jag ju mer för att se andra människor spela... Hmm... dilemma? Tanken att köpa dem till Marcus i julklapp slog mig också när han reagerade med ett villhaande baserat på faktumet att de är på diskett. Nu är ju problemet att jag känner mig. Jag tror verkligen att det kommer att hålla mellan marcus och mig, det är inte det. Det är det lilla faktumet att jag alltid tror att det kommer hålla längre än det gör och på en månad kan min föresats att "det här ska hålla länge" bli drastiskt förändrad. Så jag har lovat mig att inte köpa någon julklapp till honom, för säkerhets skull(ja, jag vet att det är tragiskt), före ungefär en vecka före jul. Men jag vill samtidigt väldigt gärna ge honom de här spelen. Och de kostar ju ändå bara 30kr styck. Åsikt någon?
På tal om julklappar så tror jag mig ha kommit på vad jag vill ge mamma. Så jag måste verkligen spara pengar. På något sätt. Jag vill ge henne en heldag med mig. En dag med resturang, bio och allmänt varande som jag betalar för. Jag tror verkligen att det skulle kunna bli en toppenpresent, för oss båda, men frågan är ju som sagt då om jag kommer att ha råd. Nåja, jag får väl sälja mycket kakor och tvätta lite extra mycket antar jag. På något sätt ska det gå ihop. Sen ska jag också hitta något till pappa, Johan och Jenny. Om det nu itne var fler som ville byta julklappar med mig? Vad de tre ska få har jag ingen aning om. Assar kommer få det sedvanliga hundgodiset i en massa extra roligt papper som han älskar så det är åtminstone en klapp som redan är avklarad...
Det där lät iiiinte kul med pusselgrejset XP
Hum.. Jodu, du har en poäng där.. Inte är det för tanken "det här kommer inte hålla länge", för det kommer det säkert göra (I have a feeling about that =)), MEN jag håller med det du sa. Man ska aldrig ta ut något i förskott. Vänner kan man köpa till en lång tid innan jul, men man vet faktiskt aldrig med förhållanden. Så jag tycker att man inte ska ta ut något i förskott, för då om något skulle hända (vilket jag tror det inte kommer att göra! Tro inte att det är något sånt!) så blir man så himla besviken och mår skit.. Trust me. Det är iallafall min åsikt..
