Helgen som gått

Fredag: Låg som sagt hemma och sov större delen av dagen så den behöver vi inte prata om.

Lördag: Här börjar det däremot bli lite spännande. Åkte ner till Emelie vid 1tiden och mötte upp henne på Rai där vi köpte godis för 80 spänn, med tanke på hur gott det var så tror jag det var värt det. Jag vet nog kanske tillochmed att det var värt det.
Vi tittade på Stolthet och Fördom, den nyinspelade och betydligt kortare versionen med Kiera Knightley. Den var sååå fin! Men vem är förvånad? Jane Austens verk är ju underbara så nu gäller det bara att se den äldre och längre versionen och läsa boken! Anna har den och har tjatat i en evighet om att jag borde läsa den, så frågan är om man ska nappa på det eller om man ska läsa på originalspråket? Tror jag hejar på engelskan men svenskan skulle vara lite skön ändå..? Vi lagade underbar mat som jag åt alldeles för mycket av, som vanligt. Under tiden som vi åt tittade vi på filmen med Sean Connerys absolut bästa, på alla sätt, roll någonsin - Dragonheart. Jag kan inte hjälpa det, den filmen är helt underbar på alla sätt och vis! Och Kara är så vacker!
Efter andra filmen tog vi av någon anledning en lång paus som ledde till att vi insåg att jag var pigg men inte tillräckligt pigg för film så istället tog vi fram fia med hutt och blandade till lite gott med smirnoff apple och 7up. Emelie vann, men jag tror ändå att huttandet i sig var rätt likvärdigt. Efter det ville jag få revansch men vi orkade inte blanda ihop mer grogg så istället spelade vi pratmakarna där jag fick vinna ungefär lika stort som hon just vunnit över mig. Vi hoppade också i soffan respektive fåtöljen och körde allsång på Stacy´s Mom, inte att rekomendera, det är svårt att hålla balansen i fåtöljer samtidigt som man ska hoppa och headbanga.
Vi gick och la oss vid 3 så det var nog inte förrän vid 4tiden som vi somnade på riktigt.

Söndag: Vaknade, somnade om och vaknade två timmar senare. Gick och hämtade min mp3 och bok och satte mig i sängen igen för att vänta på att Emelie skulle vakna. Vilket skedde ungefär en halvtimme senare när hennes syster kom in och började bråka om skjuts. Emelie vann kampen, grattis till henne och fortsatte sova kanske en halvtimme till.
Vi gick upp och fixade fram frukost, jag provade mig på en antonmacka med bearniesåsen från igår - sinnessjukt gott! Alla borde härmed äta varma mackor med massa ost, kryddor och bearniesås till frukost! När vi precis blivit klara med sluttampen så ringer mobilen med en gråtande Jenny i andra änden, hon och Magnus hade bråkat och hennes tåg hem skulle inte gå  förrän om 2 timmar. Vi fixar fram en vägbeskrivning och kastar oss under mycket dramatik ner till bilen. visste ni hur långt bort i helvete Torpshammar ligger? Det gjorde inte jag.
Det tog oss en timme att ta oss ut dit och på vägen hann vi se mycket som man inte hade väntat sig. Vi såg bilar med motorstopp och långtradare som stannats av polisen. Vi såg en överkörd grävling och vi såg en tant med rullator komma traskandes på en 90sträcka, hon kanske fått för sig att siffrorna anspelade på ålder snarare än på hastighet?
Väl framme så visade det sig vara världens mest öde och tråkigaste ställe. Sveriges mitt får det vara hur det vill med, över min döda kropp att jag flyttar dit! Häggdånger ger ett mer bebott intryck!
image198
Det här var synen som mötte oss när vi klivit ut ur bilen, mycket frestande. Då ska vi inte tala om hur inbjudande det såg ut när vi svängde av E14.
Dock fanns det vissa tecken på liv, det stod en bil på parkeringen.
 Jämför nu den med Emelies bil.  Viss skillnad?
Nåja, när vi kom fram hade Jenny och magnus hunnit bli vänner om inte annat, och det var ju skönt det.
Tog 4bussen hem från Sundsvall och hoppade av vid teatern här hemma för att vi skulle titta på Den Inbillade Sjuke. Jag kom fram till en sak när jag satt i foajen. De flesta som går på teater klär upp sig något så när och de försöker ju om inte annat vara kultiverade och smarta. Tyvärr är de flesta som går på teater, iallafall härikring, 60+. Men när jag är pensionär då jävlar ska jag gå på teater för att ragga! Fatta vilka fynd man skulle kunna göra.
Har jag förresten sagt att Härnösand är en skrämmande liten stad? Först träffade jag Eve från högstadiet som var där med sin nya, ännu fulare, pojkvän. Sen träffade jag Lill-Malin och vi bestämde att vi skulle träffas på lekplatsen utanför teatern efter att pjäsen var slut. Sen kom Estet-Eve från skåne fram och skulle också lekplatsa med oss. Alla tre skulle sitta bland de två första radern medans jag fått en plats på rad 12. Lite lagom surt där, men jag sätter mig på min plats bredvid en tjej som känns lite bekant och när hon tittar upp visar det sig att det är Dans-Malin. Vad är oddsen för att jag ska träffa alla Eve och alla Malin jag känner på samma kväll och att jag faktiskt ska hamna precis bredvid en av dem?
Pjäsen var underbart rolig även om hypokondrikern Argan och hans son, i andra akten hans storebror, var de som var avgjort bäst.
Efter pjäsen var det som sagt lekplats som gällde, sen hamnade jag hemma hos Lill-Malin där vi kurade ihop oss under en filt och tittade på May, den sötaste skräckfilm som någonsin har spelats in! Men som vanligt så vägrar Malin sova utan sällskap efter en skräckfilm så jag stannar över natten även om min moder tyckte att det var en dålig ide, så jag fick pallra mig upp 2 timmar tidigare än planerat för att kunna hinna hem före hon vaknade. Väl timat, hon kom just upp.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Haha det va ju kul att teatern va rolig iaf xD

2008-04-07 @ 09:18:54
URL: http://softish.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0