Anxiety attacks

Nej inte ångestattacker, ångesten attackerar. Nu sitter jag bara här och väntar på att han ska höra av sig, känns rätt patetiskt på nåt sätt. Jag vill att han ska höra av sig, men jag vill fanimig inte ha nån jävla förklaring alls. Jag vill bara höra att han inte menade vad han sa. Men hade det varit så så hade han hört av sig igår, något annat kan jag inte tro.
Jag har ont, det känns som att jag har en jävla knölpåk dunkad i in i revbenen på ryggen. Och mina ögon svider. Jag tycker inte om det här! Helst vill jag bara kura upp mig under täcket och tyna bort i en gråtpöl på kudden för att sen bli väckt av att han hör av sig och säger att allt är bra igen. Men så får man inte göra, jag har filosofi idag och det är ju en rolig kurs, dessutom tar Kix studenten så jag och Märtha ska dit och fira henne och vara lyckliga när vi överlämnar den långt ifrån klara, knappt ens påbörjade, presenten. Sen ska jag till Emelie ikväll. Hujhujhuj vad slutkörd jag kommer känna mig... Men det är bara att sätta på sig storflinet och röra sig snabbt, då hinner ingen se att jag är ful när tårarna flödar. Fake it til you make it liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0