sikorka

Som ni kan se var jag inte världens lyckligaste person när internet stängdes av för kvällen igår. Det blev inte bättre allteftersom tiden gick heller. De tre personer som kändes mest "eftertraktade" var Nathan som bor i Canada, Teddy som var med sin flickvän eller Robin som tackochlov inte hade något för sig när jag ringde. Efter kanske 20 minuters bönande och självömkande så veknade hans hjärta och ängeln gick med på att komma och hämta mig så att jag skulle slippa vara hemma. Klockan halv tolv så smyger jag mig ut, med en stallykta som ljussignal, för att sätta mig på E4an och vänta på Robin som sätter sig bakom ratten för att köra de 10 mil som skiljer våra boningar åt.
När jag satt på en buss-insvängning bredvid gatan kommer det en polisbil och två poliser kliver ut. Fan, de kommer tro att jag är dum i huvet.

Hej, hur är det? Mår du bra?
Jodå jag mår bra.
Varför sitter du här?
Jag väntar på en kompis som ska komma och hämta mig. Han kan inte Härnösand så bra så jag sätter mig vid infarten för att synas.
Men du syns inte så bra och du sitter farligt nära vägkanten, det kan ju hända att någon vejer till när de ser dig?
Jaha, ok men, han borde snart vara här och jag kan ju flytta in mig lite till?
Ja om du kunde kanske ställa dig nere i gräset vore det ju mycket bättre så slipper folk oroa sig. Så du sitter inte här för att du hoppas på att bli överkörd eller något annat dumt då? När skulle din kompis komma?
Nej, då hade jag ju inte haft min lykta här. Om ungefär 20 minuter... *egentligen en timme*
Så om vi kommer tillbaka om 20 minuter så sitter inte du här längre?
Nejdå, jag lovar att han kommer snart om det inte har hänt någonting.

Nåt i den stilen var det vi sa. Needless to say, så fort de hade åkt så började jag vandra längs E4an längre ut i bushen bara för att inte riskera att bli upptäckt. Jag tog mig till Fröland före det kändes som att jag kommit tillräckligt långt bort. Vid ungefär 10 i 1 så kommer han fram och plockar upp en väldigt frusen och skakad version av mig. Han har alltså kört i ungefär 1½ timme bara för att han är en så jävla snäll människa och bra vän! Vi hann dock inte hela vägen tillbaka till hans mamma utan fastnade i Sundsvall med soppatorsk hos hans pappa där vi sov på soffan. Eller ja, det var ju tanken om inte annat, men snäll som han är så höll han sig vaken tills 6tiden för att hålla om mig och säga rätt saker och ställa rätt frågor. Kändes så otroligt skönt att bara ligga där och känna hur all ångest bara rann av allt eftersom man fick börja prata och analysera allt som hänt under den senaste tiden.

Vid 7snåret så ringer hans, inte så lite, upprörda mamma upp oh skriker på honom om att han är dum i huvudet som har stulit hennes bil, för det är minsann vad den är anmäld som hos polisen, att det säkert inte ens är mig han har åkt till utan till sin flickvän. Och skrik och panik hördes i telefonluren medans han bad om ursäkt, intygade att det visst var mig han hade hämtat och jag låg hopkrupen som en rädd liten boll bakom hans rygg.

Efter många om och men och skräckslaget ursäktande mig så sitter vi återigen i bilen, nu i nytankad version på väg hem till hans mamma som för övrigt är helt underbart söt av sig när hon inte skäller, något Robin lovar att hon inte gör särskilt ofta. Vi kommer dit, käkar frukost, tittar på The Number 23 och några av mina favoritklipp från Happy Feet. Åkte in till Hudik där han hade ett kort möte och sen gick vi runt på Elgiganten och ÖoB före vi drog tillbaka till hans hem. Nej, helt ärligt har jag inget konkret minne av allt vi hittade på under dagen, mest var det prat och film och nu känner jag att jag har blivit betydligt bättre inombords än jag var när han kom och hämtade mig den där natten poliserna trodde att jag var självmordsbenägen.
Han följde mig till bussen, som han bjöd på tills jag får pengar, och imorgon ska han komma hit och baka med mig och Anna. Tyvärr måste han hem sen igen under kvällen för att mina föräldrar är dumma med dumma regler. De borde inte ha någon rätt att ens påstå att de bryr sig efter gårdagen, de märkte aldrig att jag var borta.

Men faktum kvarstår, jag är så tacksam för att jag har mina vänner, ni betyder allt för mig!